Morgonpassets handskrivna vikskräckis

Morgonpasset vikskräckis!

Under flera veckors tid har Morgonpasset låtit sina eminenta gäster gemensamt författa en skräckhistoria. I sann ”vikberättelse”-anda har kändisarna endast fått se en rad av den föregående skribentens text, för att sedan bygga vidare. Det har gjort den minst sagt...unik:

Läs och lyssna och njut!

Liza Marklund:
Regnet piskade mot fönsterrutorna och elden hade brunnit ut. Genom tomma salar gick fuktigt vinddrag, som utandningar av döda själar.
Huset vilade högt uppe på bergsidan, isolerat och otillgängligt, och strålkastarna svepte över fasaden när bilen svängde upp framför entrén.
Den hade ingen förare…

Petter:
…den hade inte ens en ratt. Bilen skenade med blinkande helljus ut i natten. Den prejade våldsamt av alla bilar som kom i dess väg. Vid vägkanten stod en fullgubbe i bajen-mössa och utbrast:
- Vilket skräckpulka!  

Carolina Gynning:
…Det var när jag såg henne titta upp under det nytvättade täcket. Hon var naken, naken med en jävla skräckpulka till fejs.
Varför åkte jag hit? Nu drar jag vidare, har inte tid med den här skiten längre.
Stureplan suger kuk.

Ann Söderlund:
…När Regina Lund kom ut från Spy Bar och skulle ta fram läppstiftet låg ett avhugget finger i väskan. Blodet rann ner frö hennes röda kaftan, oh nej det var ju den som hon hade lånat av Di Leva!
Vems var fingret?

Agnes Carlsson:
…Fingret var från den brutalt mördade fabror Jakob, som hade legat begravd under björkrisen
i en hel vecka.

Katrin Zytomierska:
…Kroppen däremot var från stadens sköka Cilla som tidigare under kvällen hade gjort ett besök hos Konstapel Larsson. Detta hade grannfrun hört…

Annika Lantz:
…”jag ska resa” hade hon sagt. ”Jag ska resa och aldrig mer komma tillbaka”.
Grannfrun drog försiktigt igen dörren när Cilla kom ut i trappuppgången. Hon ställde sig vid fönstret och tittade ner på gatan. Där stod en bil på tomgång. Röken från avgasröret fick en giftgrön nyans i skenet av en döende gatlykta i hörnet Bödelsgatan/Martyrgränd.
Hon kunde inte urskilja någon förare.
Nu kom skökan Cilla ut genom porten. Hon såg sig om som för att försäkra sig om att hon inte var iakttagen. Grannfrun kröp ihop bakom gardinen, men såg – alldeles tydligt – hur Cillas vänsterben liksom gick in i sig själv och försvann när hon klev in i bilens baksäte, och en sekund senare var hela den kurviga kroppen borta.
Osynligt. Dimensionslös.
Bildörren gick igen, till synes hjälpt av ingen. Ett dån fyllde grannfruns öron, som kom det inifrån henne själv. Hon blundade och pressade händerna mot tinningarna som för att hindra huvudet från att explodera.
Sen. Tystnad.
Hon öppnade ögonen; bilen var borta. En droppe föll ner och slog ut som en miniros på fönsterbrädan. Grannfrun blödde näsblod. Och Cilla? Hon låg någon helt annanstans, i famnen på sin livs enda kärlek – Farbror Jakob.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".