Foto: Christoffer Malm/Sveriges Radio

Äntligen hårdrock i radio

Hårdrocken är typ större än någonsin, men rör sig på något sätt ändå utanför medias kanaler. Varför är det så? Susanna Nordström forskar om subkulturer och är själv en äkta hårdrockare. Varför ses hårdrocken som en subkultur, trots att den är så stor?

Black Sabbath, Led Zeppelin, Deep Purple. Där har ni de tre banden som drog igång rockrörelsen. Det var nedstämda gitarrer, det var ockultism och det var en lite smått ondskefull image. Framför allt var det ett nytt sound som inte riktigt hade hörts innan.

Det som kännetecknar hårdrocken är de distade gitarrerna och att musiken är baserad på riff snarare än melodier. Och så har det fortsatt att vara, för enligt Susanna Nordström präglas hårdrocken av mycket nostalgi. Man blickar mer tillbaka till traditionen än framåt mot utveckling.

Inom amerikansk rockforskning(!) pratar man om två inriktningar på hårdrocken. Den ena kallar de den dionysiska rocken, som ägnar sig åt sex, drugs, rock n' roll och livsnjutning. Den andra går under namnet thanatos-rock, och är mer inriktat på destruktivitet, död, krig och förintelse. Hat och mörker, allt det där.

Några argument hårdrockare använder för att bevisa sin hårdrocksidentitet

  • Man ska ha varit med länge. Detta visas genom symboler, som gamla turnétischor.
  • Det är viktigt att vara engagerad. Som att gå på spelningar och se ut som en riktig hårdrockare. Det räcker inte bara att sitta hemma och lyssna.
  • Det är otroligt viktigt att kunna sin hårdrock. Kunskap! Man testar varandra.
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".