Gunnar Harding Foto: Cato Lein

Månadens diktare februari: Gunnar Harding, född 1940

”Vem är inte uppvuxen på ett sinnessjukhus ? ”

Frågan ställs i Gunnar Hardings dikt Skiss. För diktaren själv är det bokstavlig sanning: hans barndomsmiljö var Beckomberga sjukhus där fadern var läkare. ”Uppfostran var fri, men begränsad av sjukhusstängslet, under vilket jag grävde tunnlar”, skriver han mångtydigt.

Tidiga minnesbilder återkommer ofta hos Gunnar Harding. Men minne och nu omformas också för att ”ljuga sig närmare sanningen”. Dessutom, noterar han: ”det förflutna är en del av nuet”.

En allt öppnare, rörligare men också mer jordbunden poetik har kommit utmärka den Gunnar Harding som tidigt tog intryck av amerikansk undergroundpoesi och också skrivit en rad rolldikter. Apollinaire, Pound och Rossetti är diktare som ägnats närmare studier.

De egna litterära meriterna är många: på 70-talet chef för FIB:s lyrikklubb, viceordförande i svenska Pen, på 80-talet ledamot av Bibelkommissionen, på 90-talet redaktör för tidskriften Artes. Till meriterna hör introduktioner och översättningar av en rad utländska modernister. På 2000- talet kom flera volymer om de stora engelska romantikerna.

Bland diktsamlingar kan nämnas Lokomotivet som frös fast, 1967, Blommor till James Dean, 1969, Gasljus, 1983, Stjärndykaren, 1987, Guillaume Apollinaires gåtfulla leende, 1989. 2007 kom pocketvolymen Dikter 1965-2003.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".