Kanalchefens blogg 22 februari

Tragik i paradiset!

Du vet hur det är när man stoppar en sked i mun i tron att det är något speciellt och så är det inte det. Förväntan  ställer till det i huvet.
Precis så var det när jag gick på bio senast.
Jag såg Paradis: Kärlek och hela första timmen gick åt till att fundera över vad  det var jag såg och vad jag hade förväntat mig?
Jag hade läst korta recensioner-  lysande - och det räckte! Jag visste att det skulle handla om hur kvinnor i Europa åker till Kenya och raggar unga pojkar.
En win-win situation där välgödda men på kärlek svältfödda kvinnor får närhet och sex och där de unga pojkarna säljer sig med baktanken att kunna försörja sina familjer.
Allt  utspelade sig med viss humor, fantastiskt bildspråk och stor tragik.
Aldrig har jag väl känt så lite sug efter blånande hav, vit sand, solstolar och  lojt barhäng.
Tänk bara. Skild överviktig kvinna med lågstatusjobb lämnar lika överviktig godisätande tonårsdotter i den trista förorten för att leva ut sina drömmar. Hon pustar och svettas på stranden i sin korviga solklänning och möter unga pojkar som  under hennes ledning lär sig treva över vällande bröst och breda vita skinkor.
Hon blundar, längtar och försöker njuta och han  klurar mest på hur länge han ska behöva hålla på innan han kan klämma ur henne  lite pengar. Hon tror att det är detta hon behöver, men blir mest bara ledsen och grymt arg över att ha blivit lurad, gång på gång.
Bådas behov är högst mänskliga och rimliga men allt blev en ack så sorglig och solkig soppa.
Ett tag funderade jag på att gå därifrån. Stundtals fick jag titta bort när förnedringen var som störst.
Väninnan bredvid vred sig som en mask på krok och viskade: det blir bara soppor framöver!
Mest tänkte vi på hur modiga de kvinnliga skådespelerskorna var som så naket och utlämnande vågade visade sina stora vita feta kroppar.
Hur kunde dem?!
Jag insåg att jag ” accepterat” mäns kvinnohandel i Thailand och mäns hängbukar och skrävel vid bardisken medan jag tyckte det var knappt uthärdligt att  se kvinnor i samma situation.
Aldrig att jag vill acceptera det bland kvinnor. Men jag önskar att jag åtminstone kunde acceptera den kvinnliga kroppen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".