Barn på skuggsidan

Fosterbarn

Att vara fosterbarn under 1800 talet har ofta förknippats med hårt arbete. Det finns många berättelser om hur barn blev utnyttjade och fick slita hårt i fosterfamiljer.

Elisabeth Engberg är historiker och forskare vid Centrum för Befolkningsstudier vid Demografiska Databasen, Umeå Universitet. Hon har skrivit en avhandling om fattigvård och också studerat hur fosterbarnen togs om hand. Hon säger att det inte bara var fosterbarn som fick arbeta hårt. Synen på barn och barns arbete var annorlunda på 1800- talet. Då förväntades de arbeta och hjälpa till för att kunna bli nyttiga samhällsmedborgare.

Mot 1800-talets slut uppmärksammades fosterbarnens utsatthet, och 1902 antogs en lag om fosterbarns vård. Vid den tiden var 1% av barnen i Stockholm fosterbarn, en siffra som säkert var betydligt högre säger Elisabeth Engberg.

Var hittar man då fosterbarnen i arkiven? Det är inte alltid de nämns i kyrkböckerna, berättar Elisabeth. Man kan få leta i kommunernas arkiv, de sociala myndigheternas arkiv eller i fattigvårdshandlingar.

Men det är inte heller säkert att barn noterades där heller. Föräldrar ordnade ibland informella lösningar där barnet fick bo hos släktingar, grannar eller vänner. Då är barnet för det mesta noterat som boende med sina biologiska föräldrar i kyrkboken.

Det finns dock spår efter de barn som utackorderas av fattigvårdsstyrelsen. Eftersom det var ett kostsamt åtagande för socknen att utackordera barn följdes det av diskussioner och beslut. Dessa finns ibland att finna i sockenstämmoprotokoll.

Elisabeth Engberg visar på ett sådant protokoll från Skellefteå 1853.

Ordföranden i Sockenenämnden begärde sockenmännens hörande, hvad åtgärd de wille vidtaga med pigan Sara Lena Dufvas oäkta son Samuel Leander som är född den 27 februari 1842 ock på moderns bekostnad hittills varit inaccorderad hos gamla pigan Sara Maria Boström i Bjurfors.

Ock som bemälde Sara Lena Dufva nu sjelv blifwit så sjuklig att hon nödgats antagas på fattigrote och sålunda war alldeles ur ståndsatt att lemna något bidrag till sin sons underhåll, så beslöto sockenmännen att ofvanbemälde gosse Samuel Leander skulle på socknens bekostnad utaccorderas.

Elisabeth Engberg har studerat fosterbarn från början av 1800- talet i Skellefteå.

Där var de flesta fosterföräldrarna bönder. De hemnade sällan hos egendomslösa och soldater. Barnen kom ofta till familjer som hade barn själva, dock hade 20% av fosterföräldrarna inte egna barn.

Familjer med många små barn föredrog att ta emot flickor. Säkert fick de stora uppgifter att sköta om hushållet, säger Elisabeth.

Men hur såg man då på fosterbarnen- hade de sämre status? Ja, det varierade nog, säger Elisabeth. De som placerades hos släktingar kanske hade högre status än de som placerades ut av fattigvårdsstyrelsen. Det visar en studie från Island, och sannorlikheten att det var lika här är stor.

Om du är intresserad att läsa om fosterbarn i Stockholm finns den nyligen framlagda avhandlingen ”Fosterbarnsindustri eller människokärlek? Barn, familjer och utackorderingsbyrån i Stockholm 1890- 1925” av Johanna Sköld. 

Mer om avhandlingen:

Den som inte arbetar skall heller inte äta 

”Den som inte arbetar skall heller inte äta”, ett gammalt citat från bibelns Paulus. Och den principen verkar ha stått före alla andra när det gäller synen på barn som hamnat på livets skuggsida i vår historia. I alla tider och på alla upptänkliga sätt har kyrkan och andra myndigheter försökt föra tillbaka barn som hamnat utanför de ramar som för tillfället rått.

Louise Lönnroth är arkivarie på Landsarkivet i Göteborg. De har gjort en utställning som handlar om barn i arkiven– och barnen blir oftast synliga först när det gått snett för dem.

Länkt till Landsarkivets utställning: 

-Vi hittar barn så fort myndighetssverige börjar skapa institutioner för barn, vare sig det är skolor eller fattigvård, barnhus, fängelser eller  poliskammare. Det säger Louise Lönnroth som är förste arkivarie på Landsarkivet i Göteborg.

Framför oss på ett bord ligger en samling dokument från poliskammarens arkiv i Göteborg. Där finns bland annat förbrytarregister med bilder på alla de människor, kvinnor och män men också barn, som kommit i klammeri med rättvisan.

Det är kanske 20 bilder på varje sida, och sida upp och sida ner bilder bilder bilder. Bland alla vuxna finns bilderna på smågrabbar i 11-12 årsåldern med vad som ser ut som lånade kavajer och med rädda, ibland lite spotska ögon, som tittar på oss från sidorna.

-Det är väldigt gripande bilder, säger Louise Lönnroth. Ibland får man känslan av att de allesammans fått låna samma rock, en slags fotografirock. Det ser fattigt ut säger Lönnroth.

Bilderna var ett sätt att identifiera människor. Ibland är människor kategoriserade, så att de prostituerade står för sig, tjuvarna för sig osv.

-De pojkar vi ser här i polisens arkiv är gatubarn, det här är alltså ett stadsproblem, säger Louise Lönnroth. Det handlar om pojkar som stjäl, och ställer till oreda på olika sätt.

-Det har slagit mig många gånger hur man genom tiderna från 1600-talet och framåt ser dessa pojkar i nedre tonåren på samma sätt. De är problem som man gärna skickar bort. Fattigvården i Göteborg skickade ofta pojkar till sjöss, de skickades till gruvorna i Höganäs, de blev fosterbarn på landet och man såg noga till att de inte kunde komma tillbaka till Göteborg.

På 1800- och en bit in på 1900-talet skapade man arbetsstugor som var ett slags förtida fritidshem som gick ut på att hålla pojkarna i schack. De ska lära sig att arbeta, men det handlar inte så mycket om att lära dem ett yrke utan mer om kontroll och förvaring.

-Man var oerhört fixerad vid arbetstvånget och därför blev gränsen mellan kriminalitet och arbetslöshet flytande, fortsätter Lönnroth.

Det fanns ju också vid den här tiden en lösdriverilag som gjorde det förbjudet att vara arbetslös.

När barnen väl en gång tagits om hand av myndigheter, vare sig nu barnet gjort sig skyldig till brott eller bara inte kunde ta hand om sig själva, så hade föräldrarna förverkat rätten till sina barn –om barnen till exempel adopterades bort så var det en fråga mellan adoptionsföräldrarna och myndigheten.

De 1700-talsbarn som begick brott hamnade ofta på de så kallade spinnhusen. I de flesta större städer i Sverige inrättades Spinnhus i början av 1700-talet.  Där förvarades kvinnor som begått brott, men också barn hamnade där. Livet på spinnhusen bestod av hårt arbete. Där tillverkades till exempel textilier och annat för olika fabrikörers räkning. Miljön i spinnhusen var omvittnat fruktansvärd. Det var inte bara barn som hade begått egna brott som fanns där, utan också barn till kvinnor som satt fängslade. Fast de barn som föddes inne på spinnhusen dog ofta tidigt på grund av de usla levnadsvillkoren.

Man kan häpna idag över att man behandlade barn på det här sättet. Men det gäller att komma ihåg att det inte var självklart för människor på 16- 17 och 1800-talet att barn var oskyldiga varelser när de föddes:

-Man kan se genom århundradena att man betraktar barnen som onda, eller i alla fall som farliga. Man måste böja dem och vända in dem på den rätta vägen, berättar Lönnroth.

Men alla dessa ansträngningar från myndigheternas sida har också ytterligare en dimension. Barnen ska om möjligt försmås att bli goda samhällsmedborgare, men det får inte gå för långt; de ska veta sin plats i samhällsstrukturen.

-Jag tycker att man se väldigt tydligt på till exempel 1800-talet att de här barnen skulle inte sträva uppåt, utan de skulle vara kvar i sin klass. ”Subordination” underordning, var ett ord som ofta fanns i fattigvårdsprotokoll.

-Fattiga barn skulle inte ha för mycket bildning och ”griller” utan man skulle veta sin plats.

-”Var och en på sin plats” i det hierarkiska samhället, det var målet, slutar Louise Lönnroth.

Farmor lämnades bort

En lyssnare berättar att hennes farmor lämnades bort med en summa på 400 kronor år 1878. Hon undrar om man kan ta reda på hur mycket pengar det motsvarar idag.

Genom att gå in på Kungliga Myntkabinettets hemsida kan man räkna ut penningvärdet från 1873 och framåt. Länk till Kungliga Myntkabinettet:

Summan 400 kronor 1878 är idag värd 18 537.14

------------–-------------––---------------------

LYSSNARBREV     LYSSNARBREV    LYSSNARBREV

-------------–------------––---------------------

Jag rekommenderar en bok skriven av en statarson, som tillsammans med sin 55årig utarbetate pappa hamnar i fattigstuga, boken utspelar sig i slutet av 1800/börj1900.

Det intressanta med den var de positiva ideer som fanns med fattigstugarrangemanget, bl.a att man efter förmåga fick/kunde hjälpa personalen och att premier för det kunde utbetalas.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista