1 av 4
Tröskerks dagbok
2 av 4
Lindesnäs
3 av 4
Tröskverk
4 av 4
Karl Gratzer
Säsongens sista Släktband

Om människor som hamnade i ekonomiskt trubbel

Säsongens sista Släktband berättar om en man som kämpade i ekonomisk uppförsbacke nästan hela sitt liv. Hans smeknamn var Tröskerk eftersom han tillverkade billiga kopior av tröskverk i trä.

Dessutom berättar professor Karl Gratzer om de som inte kunde betala sina skulder och blev bysatta.

Tröskerk

Det kan vara svårt att få ett grepp om vanliga människors liv i det förflutna. Men ibland kommer man någon riktigt nära – som när man finner dagböcker från förr.

Så var det när Olle Nilsson i Runhällen i Uppland plötsligt, i ett skåp hos sin hembygdsförening, fann en dagbok som var över hundra år gammal. De handskrivna bladen var häftade med sytråd till små buntar och spann över en tid från januari 1857  till augusti 1901. Dagboken var full av korta, precisa anteckningar om vad för slags arbete Erik gjort samma dag, för vems räkning, vad han fått betalt. Dessutom fanns anteckningar om väder, och saker som hänt i området.

Dagbokens författare hette hette Erik Olsson men han kallades Trösk-Erk. Han bodde hela sitt liv i Huddungetrakten i gränserna mellan Uppland och Västmanland. Olle Nilsson har sökt i kyrkböckerna och med hjälp av dem och dagboken har han rekonstruerat Trösk-erks liv.

-Han föddes på en ganska stor gård 1817 i Huddunge by, som första sonen i en nygift familj, berättar Olle Nilsson. Men hans far dog när Erik bara var ett år.

När pappan dog var det Erik som ärvde den ganska stora gården. Hans mor och morfar drev den för hans räkning. Men efter fem år fann mamman en ny man. Han blev arrendator av gården.   

Kanske hade allting gått bra, om det inte varit för den stora brand som utbröt i Huddunge by en varm sommardag.

-Alla hus i byn brann ner, berättar Nilsson. Det fanns bara aska kvar.

Men byns innevånare byggde snabbt upp sina hus igen. Också huset som Erik formellt äger blev nyuppfört, men det var inte gratis, och pengarna måste lånas ihop. Från den dagen hade Erik skulder att betala.

Fyra år senare blev Erik myndig och tog över gården. Det första han gjorde var att ordna en undantagsstuga dit styvfadern och modern fick flytta.

-Det verkar ganska bryskt, men man anar att de inte var de bästa vänner, säger Olle Nilsson.

Nu var alltså Erik ensam om ansvaret med den stora gården. Och han var inte bara ung, oerfaren och ensam; Olle Nilsson tror att han hade något slags handikapp:

-Han arbetar träget hela sitt liv, men han utför aldrig något hårt fysiskt arbete. Jag tror att han inte hade fulla kroppskrafter, säger Nilsson.

Eriks liv som bonde startade med stora skulder, och de kom att förfölja honom. Han klarade inte gården själv utan började arrendera ut den, men i längden fungerade inte det heller, och till slut måste han sälja sitt farsarv, gården.

-Dagboken börjar Erik skriva samma år som han måste gå från gården. Han behöver den för att hålla rätt på sina inkomster, berättar Olle Nilsson.

Erik blir en slags grovsnickare. Under många år tillverkar han olika konstruktioner i trä – redskap, vattenhjul, kugghjul och olika slags konstruktioner.

Tio år efter att han varit tvungen att gå ifrån gården gifter han sig med Maja, som precis som Erik har något handikapp. Det är lite svårt att veta vad exakt det handlar om, men i de gamla kyrkböckerna står det att hon är ofärdig i händerna. Tillsammans får Erik och Maja tre barn.

Och när det gäller arbetet kommer Erik på ytterligare en finurlig idé – den idé som skulle ge honom hans smeknamn.

Han började tillverka träkopior av de jordbruksmaskiner, tröskverk och annat, som fanns på marknaden, men som var så dyra att vanliga småbönder inte hade råd med dem.

Men det var inte bara trösk-verk han tillverkare, Trösk-Erk, han konstruerade alla möjliga slags jordbruksmaskiner. Och under ganska många år, ända fram tills också småbönderna fick råd att köpa egna maskiner, så levde han på att åka runt och reparera sina egna konstruktioner.

I den noggranna dagboken skiljer Erik noga på de arbeten han utfört mot lön och de som han gjort ”För ros skull”. Annars är det inte mycket privata anteckningar i den.

Maja dog tidigt ifrån honom och Erik levde ensam största delen av sitt liv och fick dra försorg om de tre barnen själv. Med tiden fick hans dotter ett barn som inte hade någon känd far, och också det barnet blev Eriks ansvar.

Dagboken följer med Erik genom decennierna. Olle Nilsson är lite undrande över den noggrannhet med vilken Trösk-Erk noterar att han varit onykter.

-Han skriver inte bara att han varit full, utan han antecknar också graden av berusning, säger han, men han verkar aldrig vara skamsen över sitt drickande.

När bönderna slutade köpa Trösk-Erks hemmagjorda trämaskiner försvann hans bästa inkomstkälla – och det gick snabbt.

-Hela hans verksamhet rasade samman på några år, säger Olle Nilsson.

Nu försörjde sig Erik istället huvudsakligen på att tillverka laggkärl, ämbar för vatten.

-Det sista arbetet som är antecknat i dagboken handlar om 12 ämbar, som han har hämtat hem virke till, hyvlat, satt samman och putsat dem – och för 12 sådana fick han 1krona och 50 öre betalt av upphandlaren från Stockholm. 1 och 50 det motsvarar ungefär 50 kronor i dagens penningvärde.

1901 kom en av hans söner tillbaka hem för att ta hand om sin gamle far. Därmed slutar Eriks dagboksanteckningar.

Olle Nilssons bok om Trösk-Erk heter ”Inte för ros skull” och är utgiven av Enåkers hembygdsförening.

De bysatta  

Långt in på 1800 talet sattes människor i särskilda arrester i väntan på att de skulle kunna betala sina skulder.

Den som satt i skuld före det moderna samhällets intåg och inte kunde lösa sina lån kunde i värsta fall hamna på gäldstuga, eller bli bysatt som det också kallades för.

Det var en speciell arrest för just de som inte kunde betala sina skulder. Bankerna är en ganska sen företeelse, så de som behövde låna fick vända sig till släkt och vänner och i värsta fall fiender. För det var många gånger så att den som lånat ut pengarna, det vill säga borgenären, var den som bekostade fängelsetiden.

Tanken bakom systemet var att den som lånat pengarna det vill säga gäldenären, skulle pressas till att få fram pengar.

Karl Gratzer är ekonomhistoriker vid Södertörns högskola. Han har studerat hur bysättning och gäldstugor fungerade. Men det finns inte många källor som berättar om hur tillvaron i arresten tedde sig.

-De som hamande på obestånd har inte fått sina röster hörda eftersom det finns så få biografiska anteckningar där människor beskriver sina vistelser i gäldstugorna. Men i lagstiftningen kan man se hur de hanterades.

-Till exempel var det 1816 fortfarande vanligt att den som kom på obestånd sattes i skampåle. Om man sen tittar på straffet för konkurs kunde det vara 10 till 15 år på Marstrands fästning.

I arkiven kan man finna en del uppgifter om de bysatta. Förutom uppgifter om deras namn, titel, vilka skulbelopp de hade och var de hörde hemma kan man också läsa om livet i gäldstugan. Så här beskrivs stadshäktet i Göteborg 1824:

Bysättningsrummen har brädgolf ovan vindbrandbotten, kalkrappade väggar och tak, samt kakelugnar med dörrar och spjäll.

Den 1 aln och 3 tum höga dörren är försedd med lås invändigt, och utvändigt med järnbommar i väggarna.

På fängelsets rymliga gård får varje fånge en halv timme om dagen hämta frisk luft och taga rörelse.

Matsedel å söndagen;

½ jungfru brännvin om morgonen

½ lod tobak eller snus

God soppa eller kål

och 6 lod rent kött fritt från ben

-Bysättning gick till så att borgenären gick till stadens majestrat om man misstänkte att geldenären hade dolda tillgångar och inte betalade sin skuld. Efter beslut om bysättning kom bybetjänten och hämtade geldenären och satte honom på ett bysättningshäkte.

-Borgenären fick i förskott betala kostnaden för geldenären för livsunderhållet. Den bysatte kunde sen sitta på obestämd tid. Det anmärkningsvärda var att det inte krävdes ett brott utan bara blotta misstanken räckte, säger Karl Grazer.

Men det var skillnad om man bysattes i en stad eller på landet.

- I städerna hade man egna fängelser som hade bättre villkor än de som fanns för vanliga kriminella. De bysatta fick inte behandlas nesligt och cellerna fick inte vara belägna under jord till exempel. Men det finns exempel med hårresande förhållanden där man blandar barn och vuxna, gäldburna och svårt kriminella.

Inland Norde Härad

Det har ofta hänt att från 10 till 12, 16 och 18 brottslingar sammanföst vilka måst sammanpackas liggande och stående om varandra i fängelserummen, utan åtskilland på kön, dråpare, mordbrännare, tjuvar, rånare, barnamörderskor och andra rysliga brottslingar- även som gäldsatte.

- I och med att det inte fanns några finansiella reserver eller banker som lånade ut pengar till konsumtion, lurade nog obeståndet kring hörnet. Man lånade av bekanta och det var viktigt med en persons kreditvärdighet.

Ytterligare en aspekt är att köpmannaföreningar växer från från mitten av 1800- talet.

-Och bland det första de gör är att skapa ett nätverk som kontrollerar personers kreditvärdighet. Detta sker på både mikronivå, dvs lanthandlarnas svarta listor med kundernas kreditvärdighet, till grossistnivå och nationell nivå.

Så här skriver en lanthandlare om sina besvärliga kunder:

Jag har en bok benämnd SB, eller svart bok, där jag vid varje årslut inför sådana personer som ej på några villkor betalar. I denna bok har jag hundratals personer som har skulder från 5 kr till 150 och däröver.

Denna bok har jag ordnat i alfabetisk ordning. Det har hänt att personer som har gjort sig skyldiga till ett belopp som de ej velat betala slutat med att handla hos oss i några år.

Men så har jag fått ombyte av biträden och då har somliga av dessa kunder kommit igen och börjat handla kontant en tid. Och så en dag har de lurat mina nya biträden på nytt och åter försvunnit.

Säsongens sista Släktband

Eftersom många lyssnare hört av sig och velat få tillgång till tidigare säsongers program kommer vi att publicera programmen från 2006 och 2007 som poddprogram. Det kommer att ske fortlöpande från och med 24 mars. Varje dag klockan 11.00 publiceras ett nytt ”nygammalt program” på podden.

Information om hur poddlyssning går till finns på Sveriges Radios första sida: sverigesradio.se 

Hej från Gunilla och Elisabeth!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".