1 av 15
Håkan Henriksson
2 av 15
3 av 15
Dannemora gruva, dagbrottet "storrymningen" omkring 1780- 1800. Foto: Wikipedia. Klicka på bilden
4 av 15
Anders Nordebring
5 av 15
Klicka på bilden
6 av 15
klicka på bilden
7 av 15
8 av 15
Svärdsjö gruva
9 av 15
Svärdsjö gruva nivå 1
10 av 15
Svärdsjö gruva nivå 2
11 av 15
Svärdsjö gruva nivå 3
12 av 15
Svärdsjö gruva nivå 4
13 av 15
Svärdsjö gruva nivå 5
14 av 15
Svärdsjö gruva nivå 6
15 av 15
Svärdsjö gruva höjdritning

Bortglömda gruvpigor och rika bruksarkiv

Här finns bruksarkiven
1:54 min

Den här säsongen har Släktband rört sig i många olika domstolsarkiv. I de handlingarna finner man ibland helt oväntade uppgifter.

Håkan Henriksson från Arkivcentrum Örebro har studerat de speciella domstolar, Bergstingsrätterna, som tog upp alla mål vid gruvor, hyttor och hammare, och i arkiven fann han att det tidvis var mycket vanligt med kvinnliga gruvarbetare, gruvpigor som de benämndes. Dessa kvinnor står sällan eller aldrig uppskrivna som gruvpigor i de vanliga kyrkböckerna, som husförhörslängderna. Det är först i arkivmaterialen som rör bruks- och gruvhanteringen man finner dem. Och kvinnorna var många, berättar Håkan Henriksson.

-Det finns arkivmaterial som berättar att kvinnor arbetade i gruvorna på 1600-talet, och sannolikt fanns de med redan under medeltiden. Under 1700-talet växer antalet kvinnor.

-Då var det brist på män eftersom det pågick ständiga krig, berättar Henriksson, och det var faktiskt fler kvinnor än män i vissa gruvor.

Kvinnorna utförde i stort sett samma arbete som männen både i gruvorna och i hyttorna.

Ovanför pigorna och drängarna fanns en arbetsledare, en gruvfogde – och i den kategorin fanns det inga kvinnor, i alla fall inte officiellt.

-Däremot förekom det att gruvfogdens hustru kunde utföra gruvfogdens arbete, och det har jag sett flera exempel på, berättar Håkan Henriksson.

Bland alla de gruvpigor som Håkan Henriksson funnit, så finns det en och annan som han minns särskilt väl. Han berättar om ett exempel från 1773 då en gruvpiga har stämt sin gruvfogde inför Bergstinget för att han hotat henne så att hon inte vågat gå till arbetet. Fallet slutar med att gruvpigan får rätt, och Bergstingsrätten dömer fogden att betala ersättning till henne, han får sitta en dag och natt i byns fängelse och måste betala pigans rättegångskostnader. Hela den här historien antyder att kvinnorna hade en ganska stark ställning.

-Det var inga  förslavade stackare som slet i gruvorna utan de hade i många fall lika lön och lika villkor som männen hade.

Under slutet av 1800-talet försvann denna relativa jämställdhet, framför allt för att kvinnorna förbjuds att arbeta under jord.

Håkan Henriksson har funnit mycket uppgifter om kvinnorna i gruvorna i gruvbolagens egna arkiv, men främst är det de så kallade Bergstingsrätterna som gett honom vetskap om hur arbetet egentligen organiserades i gruvorna och den övriga bergnäringen.

De fanns mellan 1650 – 1851, och de fanns jämsides med häradstingen, och tog upp allt som måste prövas rättsligt av allt som hände i och runt gruvorna och bruken.  Skedde det en olycka i gruvan så tog man upp det i Bergstingrätterna, och från dessa protokoll kan man hämta mycket kunskap om villkoren i gruvorna och den övriga bergshanteringen. Det är där man finner kvinnorna med sina riktiga titlar.

Här finns också kunskap att hämta för den som forskar i smedsläkter. Vid Bergstingen svor nämligen alla personer med någon form av ansvarsställning en speciell ed. Gruvfogden måste till exempel försäkra staten att han skulle sköta sitt arbete på rätt sätt, och inte sätta säkerheten åt sidan, men också smeder, mästersmeder smedsdrängar osv, detta trots att gruvorna ägdes av privata bolag.

Man skulle kunna tro att det fanns synpunkter på kvinnorna i gruvor och annan bergsindustri, men Håkan Henriksson ser att det egentligen inte kommer någon kritik förrän på 1800-talet då samhällsekonomin förändras och man vill ha en högre grad av industrialisering, vilket krävde arbetsdelning och specialisering.

-När man införde skiftarbete, och när man började arbeta i gruvorna också under vinterhalvåret fick man kraftfulla argument mot kvinnornas medverkan i arbetet.

-Kvinnorna försvinner från gruvorna gradvis under 1800-talet, och på 1870-talet är det bara enstaka av dem kvar, berättar Håkan Henriksson.

Vill du veta mer om hur myndigheter inom olika samhällssektorer var organiserade förr kan du leta i Riksarkivets förteckning här:  

Pigorna Johanna och Lotta stjäl kopparrester 

Överallt där det fanns gruvor där man bröt järn, koppar eller silver, och hyttor och masugnar där man bearbetade metallerna i nästa steg, där fanns det också de speciella domstolar, bergstingen, som hanterade alla frågor som rörde de människor som arbetade inom bolagens domäner.

Bergstingen fanns inte bara i det område vi idag brukar kalla Bergslagen, de fanns även organiserade över i stort sett hela landet, också i Finland så länge det tillhörde Sverige.

Men bergshanteringen handlade inte bara om gruvor, hyttor, smedjor och masugnar. För att driva ugnarna krävdes det stora mängder ved och kol. Och det fanns många människor i gruvornas närhet som bidrog med bränsle till den till synes omättliga bergsindustrin.

Många av de rättsfall som kommer upp i Bergstingen handlar därför om skogshanteringen.

De som inte levererade så mycket ved eller kol som bestämts drogs inför tinget, liksom de som genom svedjebränning startade en skogsbrand som gjorde att bolaget fick se sin ved eller sitt timmer gå upp i rök.

Man såg också strängt på alla former av stöld från bolagens råvaror och tillgångar. Så var till exempel för pigorna Johanna Lövgren och Lotta Renhorn som gjorde som de alltid gjort; plockat kopparrester från en slagghög.

Åtvidaberg den 30 juni 1835

Bergsfogden Erik Salomonsson Nordenström har låtit till detta ting inkalla pigorna Johanna Lövgren och Lotta Renhorn, att inför rätten sig förklara huruledes och på vad lovligt sätt svarandene åtkommit de 25 marker koppar som av dem nyligen avlämnats till bruksfogden Jordstrand med anspråk på betalning.

Pigorna inställde sig tillika med deras mödrar, som uppgav att från äldre tider tillbaka skall här vid verket varit vanligt att koppar fått plockas på slaggvarpen, och att för sådan funnen koppar betalts i plockningsarvode 8 Shillingar marken.

De båda pigorna klarade sig undan med blotta förskräckelsen och fick bara en varning den här gången av bergstinget i Åtvidaberg 1835.

Rika bruksarkiv

Bruksmiljöerna var i regel egna små samhällen som har lämnat efter sig ett fantastiskt arkivmaterial, som belyser alla delar av livet för de som levde och arbetade på bruken och gruvorna.

Anders Nordebring som är ansvarig för de enskilda arkiven på Landsarkivet i Uppsala har plockat fram en liten tätskriven sjukkassebok från Färna i Norra Västmanland från slutet av 1700- talet.

- Här kan man se till exempel var inkomsterna till den här sjuk- och fattigkassan kom från. Dels är det inkomster från bruk, men också medel som testamenterats, insamlingar från bröllop och gravöl, berättar Anders Nordebring.

- Kanske var det den sjukförsäkring som fanns. Man kan också se vilka som fick bidrag från sjukkassan, och många är änkor vars män dött och inte kan komma med någon arbetsförtjänst längre. Här är till exempel två exempel på att sjukkassan betalat likkistor.

Anders Nordebring tar fram en modernare bok från samma bruk, Färna, och där ser man också en lista över vilken ersättning de fått och vilka sjukdomar de haft. August Flodström till exempel hade ett krossat finger, andra hade brännsår och stöt i bröstet, säkert sådant som hänt i arbetet, tror Anders Nordebring.

I den lista vi tittar i verkar en Emil Strömberg fått den största utbetalningen, 64 dagar á 1 krona om dagen för brännsår.

Anders Nordebring tar fram ett annat intressant exempel på inkomster till sjukkassan. Det är ett maskinskrivet papper där August Pettersson förbinder sig att för framtiden uppföra sig absolut nyktert, hövligt och ordentligt, annars förlorar han sin tjänst vid Färna.  Långfredagen 1911 hade nämligen August Pettersson varit onykter och fick betala tio kronor till sjukkassan.

- Intressant att de tio kronorna går till sjukkassan och inte till bruket. De tio kronorna motsvarar ungefär 450 kronor i dagens värde, berättar Anders Nordebring.

En annan källa i bruken och gruvorna är olycksfallen intressanta. I det statliga bergmästararkivet, kan man finna detaljerade olycksfallsberättelser med händelseförlopp, vittnesutsagor och fotografier när det gäller de olyckor som hände fram mot 1950- 60 talen.

- Det här gäller naturligtvis inte bara dödsolyckor, och är ett mycket intressant material att titta i om man har släktingar som råkat ut för exempelvis en gruvolycka, berättar Anders Nordebring.

Till en början kan bruksarkiven se lite tråkiga ut med siffror och beräkningar i olika kolumner, men Anders Nordebring som brinner för den här typen av arkivhandlingar säger att när man väl börjar bläddra i handlingarna blir det snart väldigt givande och kan ge mer än man tror.

Ur släktforskarsynpunkt är avräkningsboken den centrala boken. Där finns ett konto för alla som stått i något som helst ekonomiskt förhållande till bruket, det kan vara folk som jobbat på bruket, så som smeder och drängar. Men det är också bönder som hör till bruket eller kommissionärer.

Anders Nordebring tar fram en av de mängder avräkningsböcker som finns i de mellan 60 och 70 bruksarkiv som finns på Uppsalas Landsarkiv. Det är en avräkningsbok från 1827 från Baggå i norra Skinnskattebergs socken.

På ett av uppslagen finner vi dagkarlen Petter Persson. På vänstra sidan ser man debitsidan, dvs på vilket sätt han satt sig i skuld till bruket och på den högra sidan är kreditsidan som visar vad han presterat till bruket. Det fanns mer eller mindre en total ekonomisk kontroll över de anställda och oftast gick inte ekonomin ihop, de anställda kom i skuld till bruket, berättar Anders Nordebring.

- Här kan man se vad han tagit ut från brukshandeln varje månad; råg, korn, malt, salt sill. I december tar Petter Persson även ut torrfisk. Petter Persson fick i slutet av året en skuld på 100 Riksdaler som överfördes till nästa år, trots hårt slit på bruket.

Det mesta som finns i bruksarkiven är räkenskaper, men i de störrre bruksarkiven finns många andra handlingstyper, inte minst korrespondensserier. Mycket handlar om beställningar av järn och försäljning av skog till exempel. Men det finns också annat.

Anders Nordebring tar fram ett litet brev som skrevs den 12 december 1910 till Färna bruk.

Kramfors den 12 december 1910

Härmed frågar jag om det finns något arbete vid vallsverket eller vid smälthärdarna.

Jag har varit mest hjälpdräng, men får jag vara med några skift så är jag fullgod smältare. Valsare har jag varit sedan jag var 18 år. För övrigt utför jag reparationer. Jag arbetar som reparatör här vid fabriken.

Jag blev narrad hit i höstas, men det är så långt upp och otäckt här, så jag vill ej vara kvar. Jag är gift och har en liten familj, endast 4 personer. Jag är 35 år oorganiserad och absolut nykter.

Svar önskas
CJ Kling
Brunne Kramfors

Anders Nordebring säger att det tyvärr inte är så många som upptäckt de här arkivhandlingarna, vilket är synd när det är ett så rikt material, inte bara för släktforskare utan också för till exempel hembygdsforskning, teknikhistorisk forskning, socialhistoria, ekonomisk historia med mera.

 Förutom de handlingar Anders Nordebring nu plockade fram finns till exempel avlöningsböcker, husesyner, intyg för minderåriga arbetare på bruk och gruvor och pantsättningsbrev där allt torparna på bruken ägde finns noterat, till och med vad korna i ladugården hette.

En annan skatt är de kartor som finns från många bruk. En av de kartor som skurit ut gruvhålet i papperet är från Svärdsjö i Dalarna. Se bildspel nedan där några av höjderna är ritade.

Är du intresserad att lära dig mer om olika bruk är Arkivcentrum Värmlands sida användbar och fungerar som en introduktion till bruksliv och bruksarkiv.

Jernkontoret har en sida där det finns en sammanställning över Sveriges bruk, gruvor och företag inom stålbranschen.

Hör också Anders Nordebring tipsa om var bruksarkiven återfinns:

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".