"Oäkta" barn och förnamn

Margareta Svahn som är chef Dialekt-, ortnamn- och folkminnesarkivet i Göteborg berättar om vårt namnbruk och att en del ”oäkta” barn fick annorlunda namn.

Enligt tradition, och då speciellt på landet, ärvde många nyfödda barn mor och farföräldrarnas namn. På vissa orter är därför vissa sonnamn väldigt vanliga. Exempel på sådana namn är Per, Anders, Erik och Karl. På kvinnosidan var namn som Britta, Margareta, Kerstin och Kristina vanliga.

Så småningom kom de utländska namnen i bruk. Det skedde framförallt på 1700- och 1800 talen beroende på var i Sverige man bodde. De första som började ta nya förnamn var borgerskapet i städerna, och namn som t ex Antoinette och Jeanette kom in i namnfloran. De som var tidiga med att snappa upp trenderna var de ensamma mödrarna. Varför? Jo, att bli med barn utan att vara gift var en stor skam. Många gånger blev de förskjutna av familjen och mödrarna var då inte så angelägna av att ge barnet något av familjens namn. De var med andra ord fria att välja vilket namn som helst till barnet. Många av kvinnorna arbetade som pigor i borgerskapens hem och kunde där snappa upp vilka namn som var populära. De ensamma mödrarna var på ett sätt trendkänsliga samtidigt som de ”oäkta” barnen fick ett annorlunda namn som ytterligare kanske stigmatiserade deras situation.

Från att ha haft ett ganska tunt namnförråd i Sverige blev det med andra ord en explosion av nya namn. Snabbast var man i Stockholm och först på 1800- talet kom de nya trenderna ut på landsbygden.

Margareta Svahn tipsar om den nyutkomna boken ”Förnamn i Sverige” som Eva Brylla skrivit. Förnamn i Sverige är ett kortfattat namnlexikon där varje namn förklaras och kommenteras med avseende på bland annat starkaste tidsperiod. Där ges också en historisk översikt över vårt namnskick.