1 av 8
Italiensk middag i Västerås 1956.
2 av 8
Luca Cesarini framför porträttet av Juliano Cesarini 1398- 1444.
3 av 8
Örkelljunga kyrka, Skåne.
4 av 8
Svärfar Mario Murgia
5 av 8
En del av Anna Murigas släktträd.
6 av 8
Skanning av kyrkbok i Fränsta.
7 av 8
Positivhalare
8 av 8
Italiensk arbetskraft på Kockums 1948.

Italienska rötter

Luca hittar rötter i italienska arkiv

Man ska ha kontakter och mycket tur om man ska få tillgång till italienska folkbokföringsarkiv, det går inte att bara klampa in och säga att man ska släktforska. Det säger Luca Cesarini som forskat i sina italienska rötter i den lilla staden Panicale i Umbrien i centrala Italien.

Lucas far var italienare och hans mor östgöte, och Luca som växte upp i Rom flyttade ensam till Sverige som ung man. Idag är han präst i svenska kyrkan. 

Första gången jag fick chansen att gå in i det 1200-talshus i byn Panicale som rymmer folkbokföringsböckerna hade jag sällskap av ortens präst som var betrodd. Nästa gång ville man att jag skulle ha en polis med mig. Huset används idag som förråd och arkiv för gamla handlingar från 1300-talet och framåt.

I arkivet hittade Luca Cesarini dopböcker från 1576 och framåt. De låg i travar i det fuktiga och dammiga rummet. Prästen som var med mig tog en av de gamla böckerna och skrapade av dammet på en annan bok. 

Luca har spårat sina rötter tillbaka till början av 1600-talet, men hoppas att kunna knyta sin släktgren till en annan gren av Cesarinisläkten som har bott på samma plats och brukat samma jord.

-Jag vill finna den felande länken mellan de Cesarini som bodde där från 1300 till 1500-talet och min släkt som fanns på samma plats under de senare seklerna, säger Luca Cesarini. 

I Italien är det ganska vanligt att man släktforskar för att etablera adliga rötter, berättar han. Italien bestod ju till slutet av 1800-talet av en mängd små furstendömen och det var många som hade rätten att adla. Därför är det så många som 10% av den italienska befolkningen som kan hävda att de är av adlig börd.

Det finns dessvärre också professionella så kallade släktforskare som mot betalning ritar släktträd som sägs bevisa adliga rötter. Jag har sett en del släkttavlor som varit helt bedrövliga, säger Luca Cesarini. Där har man buntat ihop en massa personer med samma efternamn utan tydliga kopplingar sig emellan, och så har man letat rätt på något gammalt släktvapen, och tagit bra betalt. 

Gipskattor och Positivhalare

OS landet Italien är en ganska sen statsbildning som inte skapades förrän mot slutet av 1800-talet. De många furstendömena blev ett efter ett inlemmade i den nya staten, kungariket Italien.

Turbulensen var stor, och miljontals italienare emigrerade, men många tog sig också ut på de europeiska vägarna för att försöka försörja sig. Några tusen av dem kom ända upp till Norden.

Christian Catomeris har forskat om de italienare som kom till Sverige, främst Stockholm, under senare delen av 1800-talen och början på 1900-talet. Resultatet är en bok ”Gipskattor och Positiv: Italienare i Stockholm 1896 - 1910. 

De kringvandrande italienarna kom i tre vågor, berättar Catomeris. Den första vågen var positivspelare som kom från bergsbyar i norra Italien. Den andra vågen var människor som försörjde sig på att tillverka och sälja gipsfigurer. De kom från Toscana-området, och fick här i Sverige öknamnet gipskatter.

Den tredje vågen av kringvandrande italienare kom efter sekelskiftet. De kom från Syditalien och försörjde sig på att sälja ballonger och glass men också som musikanter. Många av dem slog sig ner på Söder i Stockholm.

Christian Catomeris har själv en italiensk anfader som på samma sätt vandrat i Europa, men han kom aldrig till Sverige, han blev kvar i Frankrike.

Svenskarna såg med stor misstänksamhet på främlingarna. De gav dem öknamn och i ett uppmärksammat fall åtalades två av dem felaktigt för ett mord, det så kallade Hammarbymordet. Bevisningen var obefintlig, och de två släpptes på fri fot.

De allra flesta av oss har sett en av dessa positivhalare agera skurk i en saga. När Elsa Beskow skrev ”Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin” fanns det en argsint, svartmuskig positivhalare som skurk, han stjäl den lilla hunden Ruff, men jagas till sist ut i en sjö.

-Det intressanta med den här boken är att nödåret och revolutionsåret 1918 så skapar Elsa Beskow den här idylliserade lilla staden där allting är tillrättalagt och lugnt, och det enda som bryter harmonin och enhetligheten det är en kringvandrande positivhalare som bryter harmonin, säger Christian Catomeris.

Hans främsta källa när det gäller berättelser om dessa italienare har varit katolska kyrkan arkiv i Stockholm. Där fann han små kuvert för alla dessa familjer med uppgifter om namn, adresser i Sverige, och var i Italien de kom ifrån.

Nästa stora invandringsvåg av italienare till Sverige kom några år efter 2:a världskriget. Livet i Italien var svårt medan Sverige hade ett kraftigt ekonomiskt och industriellt försprång tack vare att man hållit sig utanför kriget. Industrierna behöver ny arbetskraft och sökte den ibland annat Italien. Speciella rekryterare åkte ner från SAAB i Linköping, SKF i Göteborg och ASEA i Västerås. 

-De italienarna möttes ofta av samma attityder som svenskarna hade haft kring sekelskiftet, berättar Christian Catomeris. De kallades vid samma öknamn, och det var inte så idylliskt som man ofta försökt framställa det.

-Ändå är det nog sant att den här gruppen jämfört med många andra hade det relativt sett bättre och blev mer accepterade av svenskarna, slutar Christian Catomeris.

Hela Sveriges passerar Fränsta

I det lilla samhället Fränsta i Ånge kommun finns en låg industribyggnad med det diskreta namnet MKC på.

MKC står för Media Konvertering Centrum och det är Riksarkivets skanningscentral, och också europas största anläggning för scanning av kartor och andra dokument.

Alla sveriges kyrkböcker körs i MKC:s egna lastbilar till Fränsta för att undvika att sekretessbelagt material inte ska komma i fel händer. MKC har egna förare i larmade bilar som inte ens lämnas på natten, eftersom föraren sover i bilen. 

På plats i Fränsta städas och skannas böcker, häften och arkivblad för att sen bli tillgängliga på internet. 

Böckerna som hämtats på kyrkoförsamlingarna lämnar inom två månader MKC och körs sen ut till respektive landsarkiv för arkivering. 

Just nu arbetar man med böckerna i Stockholm och Värmland län som ska vara färdigt 2007.

Släkten visas- Miniserie i Släktband

Anna Murgia handmålar släktträd. 

För att illustrera tidens förslopp placerar Anna Murgia in bilder eller fotografier av historiska händelser och platser vid sidan av släktträdet.

Och även de anfäder och ättlingar som finns på bild placeras in i trädet. Gamla svartvita fotografier blandas på så sätt med alldeles nya färgkort på barn.

I rötterna hittar man anfäderna och i trädkronan alla ättlingar. I stammen finns paret eller personen som man utgår ifrån. 

Personliga detaljer som berättar om yrke eller intresse hittar man också igen i trädet, till exempel kan någons hund få en plats på tavlan.

Anna Murigas svärfar kom till Sverige från Sardinien.

Här i Sverige planterade han ett magnoliaträd som fått stå modell för familjen Murgias släktträd. Eftersom hans yrke var kock hittade Anna en bild av honom som fick plats på släkttavlan.

Släktträd blir annorlunda i förgreningarna beroende på hur många ättlingar som finns.

En del träd är klena i grenverket medan andra breder ut sig som enorma ekar med mängder av rötter.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".