90 sekunder

Frisyrer och tolerans

Lyssna på 90 sekunder
1:31 min

”Ett par teveprogram i helgen fick mig att fundera på min egen – och andras – tolerans."

Ett par TV-program i helgen fick mig att fundera på min egen - och andras - tolerans. Det ena var Kunskapskanalens lilla pärla om Beatlesfrisyrer. Det andra var James Ivorys snart 20 år gamla mästerverk Howards End med giganter som Anthony Hopkins och Emma Thompson.

Låt oss börja med frisyrerna. Året var 1964 och många ungdomar hade likt Beatles börjat låta luggen - och litet mer- växa. Reaktionerna i den här kortfilmen kan väl sammanfattas med "Förskräckligt". Jag var med då och minns hur det var. Det var inte bara frisyrerna, det var också musiken som provocerade. Vi förstod inte vuxenvärlden och den inte oss, och kanske var det inte så viktigt. Lite ungdomsrevolt var det väl också. Nu spelas Beatles av symfoniorkestrar och inte många stör sig på lång frisyr.

I Howards End säger en konsertpianist att "Det är väl vedertaget att Beethovens femte symfoni är det mest sublima oväsende som trängt in i människoörat." Det var inte hans egen åsikt, mer en passning till dem som tyckte så. Ungefär som när en del i dag dömer ut modern musik som dunka-dunka.

Så hur tolerant är jag då? Märkliga tygmössor som killar har på sig året om, ute och inne. Yviga stekarfrisyrer. Byxhäng, är det inte litet perverst att gå och omkring och visa kalsingarna? Och tatueringar, kroppen som ett klotterplank.

Har jag rätt att döma när jag inte tyckte att någon hade rätt att döma 1964?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".