90 sekunder

Melodifestival i förändring

1:31 min

”Melodifestivalen har blivit storindustri, men frågan är om den längre än någon språngbräda i karriären. Den var det en gång, räcker det att jag säger ABBA och Carola?”

Det var väldigt litet 1965 i Melodifestivalen i lördags.

Det året var det bara sex låtar i Melodifestivalen på Cirkus i Stockholm. Om nu inte låtar är ett ärevördigt ord. Kulturgiganter som Alf Henriksson, Bo Setterlind och Bo Nilsson hade nämligen med var sitt bidrag. Fast Owe Thörnqvist var ju med också -dock inte som sångare.

Nej, det fanns bara en artist i tävlingen, nyligen bortgångne operasångaren Ingvar Wixell. Det är kanske inget upplägg som vi längtar tillbaka till, men det fanns en sympatisk tanke: Det var fokus på Melodierna. Melodifestivalen var ordet.

I dag är det show som gäller, de mest osannolika scenkläder, pyrotekniska experiment och dansare som hoppar omkring så att man ibland fruktar för artistens säkerhet. En man eller en kvinna och en mikrofon, en sång, kanske en liten kör, den tiden tycks vara förbi i Melodifestivalen. Balladerna har kommit till vägs ände, till en empty road. Sanna mina ord.

Melodifestivalen har blivit storindustri, men frågan är om den längre än någon språngbräda i karriären. Den var det en gång, räcker det att jag säger ABBA och Carola?

På Melodifestivalens officiella hemsida presenteras tre kända ansikten från varje arrangörssstad: I Stockholm är urvalet Carola, Fredrik Reinfeldt, Mikael Persbrandt.

Om nu Thorsten Flinck och Björne Ranelid ställer upp -så varför inte Reinfeldt och Persbrandt? Som Mona-Lisa har sitt leende så gömmer kanske också de en hemlighet.