1 av 5
Ishallen.
2 av 5
Sverige-Kanada supportrar.
3 av 5
Utanför ishallen - solen lyser i alla fall.
4 av 5
Matchen.
5 av 5
Sluttacket.

17 februari - ingen bra dag för Sverige

I dag skulle Anja vinna och Damkronorna ge Kanada en match. Ingetdera hände som säkert alla vet vid det här laget.

Småkillarna och jag tittade på Anja på tv:n med en stor världskarta bredvid oss. Thor vet var Sverige och Kanada ligger på kartan men inga andra länder. Vid varje ny tävlande så pekade vi på landet och tränade på uttalet.

Jag gick ut i köket för att hämta något och när jag kom tillbaka pekade Thor på tv:n och sa ”mamma det är Tittani nu”. Gulligt namn på Italien. Inte helt rätt men konceptet av länder verkade vara grundat.

Störtloppet

Så åkte Anja. Hon åkte, och åkte, och jag trodde att vi skulle få silvret i alla fall. Så kom sista kurvan och som alla vet nu flög hon högt och lyckades inte landa på ett lämpligt sätt utan vurpade på ett skrämmande våldsamt sätt. Det är en av de situationer som är svår att förklara för en 4-åring på ett bra sätt. Vi såg nog lika förskrämda ut som Thor gjorde.

Som tur är bröt hon varken ben eller nacke. Jag respekterar henne för att ge allt, men jag måste säga att hon skrämde livet ur mig med den vurpan.

Biljetter till "rimligt pris"

Som jag berättade i gårdagens blogg hade vi köpt hockeybiljetter till Sverige-Canada matchen för damkronorna. Vår största oro var att biljetterna var falska. Vi hade köpt dem på Craig’s List (Nordamerikas version av Blocket) för 150 dollar styck,vilket motsvarar cirka 1000 svenska kronor och nog är dubbla priset mot vad de ursprungligen var värda. Priset på ”fan-to-fan websajten” var uppe i 900 dollar alltså nästan 6200 svenska kronor, så vi tyckte det var ett fynd.

Svårslagna spelare

När vi kom dit hoppades jag på att Sverige skulle ge Kanadatjejerna en god match. Vi var få supportrar med mindre än 50-60 synliga svenskar i publiken i en nära fullsatt hall. Jag hade nog förstått redan innan att de skulle bli svåra att slå. Under matchen förändrades mina förhoppningar till att de i alla fall skulle göra ett mål till att vi skulle kunna lämna hallen utan att skämmas.

Vi vrålade av glädje

Det var nästan smärtsamt att sitta där och titta. Vi hejade och skrek så fort  svenskarna gjorde något bra men största delen av de två första perioderna så såg det ut som om svenskorna jagade kanadensiskorna mest hela tiden utan att hinna ifatt. Timglas gjorde som kanske är bekant målet – tack och lov att det blev ett i alla fall. Vi vrålade av glädje trots det helt hopplösa läget. Damkronorna spelade bra i tredje perioden. Synd att de inte gjorde det tidigare.

Ett svenskt mål

I toalettkön under sista perioden (det kändes inte som om man missade något genom att ta en paus) stod det tre rödklädda kanadensiskor bakom mig. Den ena frågade hur matchen gick varpå den andra berättade att svenskorna i alla fall hade gjort ett mål. Jag vände mig om och sade ”Yeajjjj” samtidigt som jag gjorde V-tecken med båda händerna – hela toalettkön skrattade. Hon som hade frågat klappade mig tröstande på armen. Det var ”indeed” en tragisk eftermiddag. Men det kunde ha varit värre – biljetterna kunde ha varit falska!

I morgon går resan till stugan söder om Whistler. Vi ska tillbringa en vecka där och hoppas på att se mer svenska och kanadensiska medaljer!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".