Dagens gäst

- Nej, nej, nej! Vad ska vi göra nu - kasta oss ur bilen?

16 min

"Idag ska vi inte dö" heter boken som kommer ut idag och som dagens gäster, journalisten Magnus Falkehed och fotografen Niclas Hammarström, har skrivit. Efter nästan två orosfyllda månader släpptes de ur fångenskap i Syrien.  

Lyssna på Ylva Liljas intervju med dagens gäster Magnus Falkehed och Niclas Hammarström. 

Det är ungefär ett år sedan som  Magnus Falkehed och Niklas Hammarström blev fria från fångenskapen. Boken "Idag ska vi inte dö" skildrar deras liv under de dramatiska dagarna.

– Vi sa varje dag: Jäklar, vi ska inte dö. Vi tog det dag för dag, ibland minut för minut, säger Magnus.

– Vi hade järnkoll på vilken dag det var. Jag sa dagens datum det första varje dag, berättar Niclas.

Hur mår ni idag?

– Vi mår bra, säger Niclas som skottskadades i benet och jag känner av det men det fungerar förhållandevis bra.

Året som har gått efter att Magnus och Niclas blev fria har varit intensivt.

– Det har varit som terapi genom att ha fått prata om det som hänt. 

Magnus och Niclas berättar om vad som hände på väg ut från Syrien. 

– Vi blev stoppade i en vägspärr. Det stod en bil tvärs över vägen. De drog oss ur bilden och vi blev intvingade i en bil och bortförda. 

Nej, nej, nej. Det får inte vara sant, berättar Magnus. Vad händer nu? Ska vi kasta oss ur bilen? Det blev skottlossning.  

Varför kidnappades ni? 

– Bra fråga. Vi kanske bara var på fel ställe på fel tidpunkt. Det kan vara planerat men det vet vi inte och vi vet inte vem som kidnappade. Det var stridande människor, men vi visste inte om de var för eller emot regimen. Vi försökte hålla oss neutrala. 

Hur skulle ni beskriva tiden i fångenskap? 

– Det var hunger, kyla, vi var rädda. Det hade varit ännu hemskare om vi inte haft våra familjer hemma och om vi inte hade haft varandra där. Vi sa: Från och med nu är vi en person. Vi lev med varandra och på varandra så det blev ju så klart också påfrestande. 

– Jag smaskade och han höll på med naglarna. Men jag insåg hur mycket vi behövde varandra. Och även om vi var arga på varandra ibland var det skönt att krypa in i den famnen och få gråta lite. Han är min storebrorsa idag.