Indiska popmeditationer med Sheila Chandra

Kalejdoskop - Lång musik med Peter Hansson
I detta Kalejdoskop fördjupar sig Peter Hansson i en 90-talsfavorit för alla med intresse för gränsöverskridande, tidsupphävande och eterisk musik, indiskfödda brittiska sångerskan Sheila Chandra, "en av de vackraste rösterna på jorden" (Billboard-99). Hon har kallats röstens motsvarighet till en tavla av Salvador Dali och vi får höra Chandras utveckling från indiskklingande popartist med Monsoon till fullödigt sublim improvisatör i långa, skimrande röstmeditationer på egen hand.


I början av 80-talet ville låtskrivaren och musikproducenten Steve Coe sätta ihop ett band som kunde spela det indiskt anstrukna material som hans skapande mer och mer kommit att bestå av sedan han snöat in på indisk filmmusik från 60- och 70-talet.

Hos det skivbolag han var knuten satt han en dag och lyssnade på inspelningar från en audition och då small det till: Han hade hittat rösten till sitt band, nämligen Sheila Chandra. "Jag slogs direkt av rikedomen, flödet och kvaliteten i hennes röst. (Källa: Sheila Chandras biografi hos Real World Records)

Steve Coe och Indienbördiga Sheila Chandra bildade tillsammans med multiinstrumentalisten Martin Smith bandet Monsoon, som fick en hit i "Ever So Lonely" i England 1982, men de var inte så intresserade av hitmusik. Det var däremot skivbolaget. Därför bytte trion skivbolag och i samma veva gjordes Sheila till soloartist. De fortsatte att utforska indisk musik. Sheila experimenterade med många olika sångtekniker och hennes röst hamnade alltmer i centrum av musiken.

Detta Kalejdoskop bjuder på smakprov ur Sheila Chandras karriär. Det är långa, vindlande stycken där klassisk indisk musik möter västerländsk pop. Från den tidiga hitsingeln "Ever So Lonely" till 1996 års dronealbum "ABoneCroneDrone".