Seiser Alm och kräksnö

Seiser Alm skulle ju vara paradiset på jorden, med 90% av alla vinterns dagar med sol från en klarblå himmel. Tyvärr verkar det som om vi har råkat ut för de övriga 10% av dagarna, vilket innebär kräksnö från morgon till kväll inklusive en tjock dimma som täcker hela byn. Spåren syns knappt i snöfallet och skidorna går decimeter höga styltor under sig…

Vilken härlig inledning va? Lite bittert tonläge kanske? Jag har ju hört så otroligt mycket om det här stället och Mr Abrahamsson har i princip lovat sol alla dagar, ”vänta tills du kommer till Seiser Alm, Anna, där är det sol jämt!”. Verkar som om han inte riktigt kom överens med vädergudarna denna gång! Haha!

Nu låter det visserligen som om solen kommer att komma, och då tror jag verkligen att det här stället är så vackert som alla säger! Så jag väntar med spänning!

Seiser Alm ligger i Südtirol och tillhör Dolomiterna, området kallas ”Alpe di Siusi” och är ett alpint mecka men med mycket fin längdskidåkning också. Vore roligt att prova pisterna någon gång, men det lär inte bli denna gång! De första gästerna upptäckte Seiser Alm redan på 1920-talet och på 1930-talet byggdes den första liften, som bestod av två vagnar som gick i varsin riktning och drogs med hjälp av vajrar. Varje vagn kunde ta max 18 passagerare. Ända fram till sextiotalet användes denna släd-lift, men då en ny väg drogs i området korsade den de nedersta delarna av släd-liftens väg och de blev tvungna att ersätta den med en enkel stolslift. Efter det har området fortsatt att utvecklats och nya pister och lifter dyker upp med jämna mellanrum. Mellan alla dessa pister och lifter finns vackra längdspår och vintervandringsleder.

Seiser Alm i sig är inte stort, utan består av ett antal hotell med fler eller färre stjärnor och ett fåtal butiker, mestadels sportshoper. Det är en utmaning bara att vara här, då Seiser Alm ligger på omkring 1900 m.ö.h. och trapporna ger nog utmaning för de övriga gästerna (inte konstigt att hissen används så frekvent!). För min egen del känns i alla fall trapporna lättare denna gång än när jag var i Pontrisina, det känns skönt! =)

Tyvärr började väl inte denna vistelse på det sätt jag hoppats på, då jag tvingades ta det lugnt de två första dagarna då jag inte kände mig riktigt pigg. Som tur var bröt ingen förkylning ut, och jag är nu igång igen men kommer att ta det lugnt de kommande dagarna och får hoppas att formen som har funnits tidigare i vinter kommer smygande ändå. Vilket jag tror den kommer att göra!

Nu ska jag gå och äta middag med resten av ligan. För övrigt är väl jag den piggaste i gänget, då de andra börjar bli lite möra efter tre dagar med tuff träning… Tänk vad konstigt det är, för nu vill jag ju inte vara den piggaste.. Ibland är man bra konstig, knappt att man förstår sig på sig själv! =)

Håller tummarna för att solen visar sig i morgon så jag får uppleva detta paradis!

/Anna

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".