Torsdagen den 8 januari, Maria:

Puh. Pust. Mina muskler skakar och mina leder skälver och de har sina skäl. Idag sände jag för första gången en timme av Morgonskiftet på egen hand. Ja, inte helt på egen hand, mentorn Magnus Nilsson följde mig som en skugga i studion, petade till reglar som hamnat på sned och övervakade så att jag inte gjorde några alltför stora klavertramp. Det innebar en viss trygghet. Men fortfarande stod jag där: ensam bakom det stora bordet, fastlåst bakom en gigantisk mikrofon med huvudet inkaplsat av enorma hörlurar. För dig som aldrig har upplevt det: det känns lite som att vara i rymden. Som att vara astronaut. Man har en himla massa utrustning men är samtidigt väldigt lätt. Man har tusen skärmar och reglage att hålla reda på och man har själv ansvar för att man ska landa säkert på jorden igen. Och varje sekund räknas. Inte konstigt då att man är lite matt efteråt.

Klockan kvart i sju kom Johanna inglidande i studion och såg oförskämt fräsch ut. Hon hade ju fått sovmorgon ända till klockan fem och till och med hunnit sminka globlinjen. Själv behövde jag lägga mig raklång på golvet en stund och andas.

I morgon bär det av igen. Undrar om det känns lika häftigt och märkligt när jungfrufärden väl är över?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".