Ost väcker känslor

Tisdag 22 september 2009
Det är svårt det här med ost. Ingmar Bergman hade ju uppenbara problem med att hitta en som inte var smaklös och tråkig. Man kan undra varför han helt enkelt inte satsade på något lite mer lagrat? Eller kanske var det brännvinsost för hela slanten, men de Bergmanska smaklökarna hade avtrubbats efter ett långt livs ostätande? Det väcker så många frågor det här med Berman och hans ost, frågor som jag är rädd att vi aldrig kommer att få svar på. Här följer i alla fall en liten lista på mina bästa ostar. Se det som ett tips om du själv liksom Bergman befinner dig i ostlimbo och inte vet vad du ska välja.

Bäst på knäckemackan: Västgöta kloster, den röda (eller ja, den är väl lite rödbrun. Paketet alltså). En ganska mild men smakrik ost av herrgårdstyp.

Bäst i matlagning: Västerbotten. Kan med fördel användas inte bara som traditionell pajfyllare/gratängtoppare utan även som ersättning för parmesanost i risotto och pastarätter. Ett tips om du som jag lever ihop med en parmesanhatare.

Bäst på ostbrickan: Cambozola vitlök. Ja, jag vet, det finns folk som tycker att den här typen av ostar är en styggelse. Till dem säger jag bara: ta dig i osten! Den här osten är krämig, lagom möglig och med en distinkt vitlökssmak. Den är inte jättestark men smakar smask på ett grovt knaprigt kex.

Nu ska jag gå och bre mig en ostmacka. Tjingeling!