1 av 2
Bella och Edward, Twilight-paret
2 av 2

Om vampyrabstinens och Sura Biotanten

Fredag 20 november 2009
Vampyrhetsen växer sig bara starkare, men kritikerna är ljumma. Nya Twilight-filmen New Moon har fått ganska sparsamt med hyllningar av recensenterna.

Jag gillade första filmen jättemycket. Såhär i efterhand vet jag inte riktigt varför, men det hade något med stämningen att göra, och hur snygg den var. Ja, och så att det var lite som en klassisk high school-film fast med vampyrtema. Så när jag tänker efter var det ju faktiskt inte ett dugg förvånade att jag gillade den. Det som däremot var förvånande var att min sambo, som vanligtvis skyr highschoolgenren och hellre skulle ta en spruta mot den än mot svinis, också gillade Twilight. Förmodligen för att han hade så extremt låga förväntningar.

Vi har bestämt oss för att se New Moon. Först tänkte vi att vi skulle skaffa barnvakt och gå och se den på bio. Men sen började vi tänka efter. Och insåg hur otroligt mycket fnittrande flickor det skulle komma att finnas i biosalongen. Jag har generellt ingenting alls emot fnittrande flickor, jag har själv varit en. Men när jag går på bio blir jag Sura Tanten. Då fräser jag och viftar med pekfingret åt folk. Om hyssjningar kunnat döda hade bänkraderna runt om mig fallit som käglor. Jag står inte ut med när folk fnissar (eller pratar) sönder min bioupplevelse. Så nä, det blir nog inget biobesök för oss. Vi väntar snällt tills New Moon kommer på dvd och så tittar vi på den hemma i soffan istället.

Och i övrigt är det ju bara att härda ut. I februari börjar svt sända True Blood igen. Hur ska man stå ut ända tills dess?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista