Rapport från Lapphelvetet

Onsdagen den 25 november 2009
Ja, så sa jag till alla innan jag åkte iväg. "Jag ska till Lapphelvetet".
Det var dumt sagt. För det första hade jag aldrig varit i Lappland tidigare och kunde således inte veta någonting om vilken grad av jävlighet som södra Lappland besitter i jämförelse med norra Småland. För det andra är ju helvetet, enligt Sartre, inte en specifik geografisk plats, utan "de andra" ("les autres") och Storuman är visserligen Sveriges till ytan största kommun, men till antalet invånare en av de minsta och det betyder ju att det finns färre av de andra där än här.

I alla fall. Jag hade fel. I like Lappland. Där finns inte bara min lillasyster, utan också renar, snö, fjälltoppar och bensinmackar som säljer skalbyxor. Tänk om vi hade det här. Vad annorlunda allt skulle vara.

PS: Ja, jag var där över helgen. Resan tog 18,5 timmar, enkel resa. Nästa helg ska jag till Nya Zeeland...