Pierre Åhrén. Foto: Lars-Ola Marakatt/ SR Sámi Radio

“Jag har ingen stoppknapp”

Hör Pierre Åhrén berätta om sitt liv
6:59 min

Pierre Åhrén var vuxen när han fick reda på att han är same. De han visste, men inte orkade med då, var att bli nykter. Nu är hans liv drogfritt efter en livslång kamp.

Eken utanför hans port i Stockholm ger ett pompöst välkomnande. Jag går upp för trappstegen lite undrande nyfiket. Senast jag träffade Pirre Åhrén var när jag intervjuade AIKs damlag i fotboll, under deras träning för sex år sedan. Hur är det möjligt? Han av alla?

Ett brett leende möter mig vid dörren. Han ser glad ut. Efter många erbjudanden tackar jag ja till te. Jag är en av hans över 3000 facebook vänner som inte känner till hans historia.

- Jag kommer ihåg att jag redan var olycklig när jag var fem år, berättar han.

Hans historia tar sin början redan innan han är född. Hans far är alkoholist och det var även hans farfar. Pierre Åhréns mor jobbar mycket för att försörja familjen. I sin ensamhet börjar han hänga på stan. Och där träffar han olika gäng och dras med i fördärvet.

- Jag halsade min första kvarting när jag var sexton, tror jag. Minnena bleknar när man hållit på så länge som jag. Jag träffade några fransmän och då rökte jag första gången. På T-centralen fanns allt.

Hans mor upptäcker det och försöker och lyckas också få honom till olika behandlingshem. Pierre Åhrén åker in och ut från olika vårdinrättningar.

- En gång användes jag som pant i en knarkaffär. Dealaren drog med pengarna och satte dit mig. De gamla knarkarna höll på att slå ihjäl mig.

Pierre Åhrén ger upp och inställer sig hos polisen eftersom han var lyst.

- Det var en hemsk upplevelse för mig som var 21 år då, att sitta i en polisbil med två kriminalare iförd handbojor från västkusten till Stockholm.

Men hans törst avskräcks inte. Han ska hålla på i årtionden. Försöker sluta. Träffar kärleken och får en dotter. Men han åker dit igen.

- Jag åker in till förorterna och börjar dricka och så eskalerar det igen.

Det som gjorde att han till slut var tvungen att sluta var valet mellan uteliggare eller nykterist.

- Jag har varit så hela tiden. Det har inte funnits någon broms. Ingen stopknapp. Jag har mått så dåligt att jag inte velat finnas. Det har skrämt mig. Vad som orsakat det har jag inte orkat ta tag i. Det gör väl så ont att jag än inte velat ta tag i det. Men det viktiga är att jag har slutat. Hade jag fortsatt hade jag vart uteliggare, då hade det varit rännstenen rakt ner. Jag hade förlorat livet men jag valde livet.

När han tänker efter är det nog uppväxten som var starten på det hela och det sociala arvet i släkten. Han saknade kärlek och trygghet som barn. Längtan efter hans far var stor. Idag har Pierre Åhrén problem med hälsan och är sjukskriven. Idag ägnar han stora delar av livet på sociala sidor på nätet.

- Men jag vågar inte röra en ölburk efter tre år som nykter. Fast jag har slutat. Jag har brutit det sociala arvet. Min dotter har inte fallit in i samma spår.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio och SVT är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.


Vuođđu min journalistihkas lea luohtehahttivuohta ja bealátkeahtesvuohta.Ruoŧa Rádio ja Ruoŧa TV leat sorjjasmeahttumat politihkalaš, oskkolaš, ruđalaš, almmolaš ja priváhta sierraberoštumiid ektui.


Läs mer om hur vi bedriver vårt arbete:
Loga eanet mo mii doaimmahat bargguideamet:

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".