Ylva Floreman. Foto: Privat

Anser inte att boken sprider fördomar

Ylva Floreman som skrivt efterordet till nyutgivningen av boken Kåtornas folk tror inte att den leder till ökade fördomarna om samer.

"Jag litar på att läsaren är klokare idag än för hundra år sen".

Nyutgivningen av boken Kåtornas folk har kritiserats av dramatikern och manusförfattaren Erik Norberg.

Han menar framförallt att Ylva Floremans efterord i boken är alltför bristfälligt, vilket har gjort att recensenter idag hyllar nyutgåvan och använder ord som "modern" och "en fascinerande värld".

Det är oroväckande att boken tas emot med sådan entusiasm idag anser Norberg. Han menar att boken hade behövt ett ordentligt förord eller efterord som bättre beskriver det samhälle och den politik som var rådande för hundra år sedan då författaren Ester Blenda Nordström skrev boken.

Norberg syftar bland annat på lapp-ska-vara-lapp-politiken och att den dåvarande samerörelsen redan då var rädd för att "turistande författare" som utmålar samer som barnsliga och okunniga ytterligare skulle spä på svenskarnas fördomar och ytterst påverka lagstiftarna.

Ođđasat.se har varit i kontakt med Ylva Floreman och hon har i ett mejl svarat på våra frågor:

"Jag kunde förstås ha lagt mer fokus på det samepolitiska i efterordet, men jag lade tyngdpunkten på Ester Blenda och det var också uppdraget. Det handlar om hennes journalistik och det är det som är det intressanta, hur man gestaltar en annan kultur. De flesta journalister kommer utifrån och "hämtar hem" uttalanden, men Ester Blenda gick in med sin egen kropp, och genom sina egna upplevelser gav hon en annan bild av nomadlivet än den bild som rådde då. Reportaget är ett viktigt dokument just för att hon inte gömmer sig bakom en förment journalistisk objektivitet. En skildring av detta slag handlar alltid om möten mellan människor och genom att visa vem hon är och var hon kommer från gör hon den tiden som var då tydlig. Det är på sätt och vis en bättre antropologisk undersökning än vad många antropologer någonsin har gjort. Om detta skriver jag utförligt, från sidan 171".

Finns det en risk att boken idag mer sprider fördomar om samer än är ett intressant utdrag ur historien?

"Nej, jag tycker inte det. Jag tror att allmänheten idag har en mer komplex bild av samekulturen och samepolitiken än vad man hade då. Samesamhället har fört en värdig och envis kamp sen förra sekelskiftet och det har utan tvivel gett resultat. Det finns självklart fortfarande stora luckor vad ickesamer vet om samekulturen, och det är verkligen beklagligt, men jag kan inte ensam täcka upp det i ett enda efterord."

Tycker du att förlaget borde ha tänkt mer på det?

"Vi hade fokus på Ester Blendas journalistik. Jag hoppas att samesamhället kan se värdet i att få tillgång till en levande och välskriven text om nomadernas vardagsliv en sommar för 100 år sen".

Norberg lyfter ju fram exempel ur boken som han menar visar på en kolonialistisk inställning?

"Av alla de tusentals skildringar som gjorts av samekulturen tycker jag att Esters är en av de ärligaste, just för att hon är tydlig med var hon kommer ifrån. Jag läser inte boken på det sättet som Norberg gör. Jag har försökt hitta var samerna skulle ha beskrivits som ett folk som inte vill bo i hus, men gör inte det. Ester Blenda skriver "Ty där den egna kåtan reses, där har lappen sitt hem och där känner man all hemmets härliga lugn och trygghet, som solen skiner eller orkanen rasar". Det var så det var för nomaderna då. Ester Blenda var fascinerad och kanske lite romantiskt avundsjuk, men hennes uppsåt är ärligt, hon nedvärderar inte - och detta känner läsaren."

Efter vår rapportering om den nyutgivna boken Kåtornas folk så har Erik-Oscar Oscarsson, som även är ledamot i Sametingets kulturnämnd, skrivit en kommentar på vår webb. Oskarsson ger Norberg stöd i kritiken och skriver så här:

"Rasism måste kommenteras.
Erik Norberg har till stor del rätt att det borde ha varit en förklarande artikel om boken och Ester Blenda Norstöm och sameskolorna och den tid som var.  Ester Blenda Nordström visade på den undermålig undervisning som samerna utsattes för och kom senare (1917) att ytterligare visa på vansinnet, i den nomadskola som inrättades och som i stora delar hade sin grund i den skolform som praktiserades där hon var lärarinna och berättade om i Kåtornas Folk, i en artikel där hon intervjuade den nytillträdde nomadskolinspektören Vitalis Karnell avslöjade hon hela nomadskolesystemet och dess rasistiska inriktning genom sina frågor. Sådant här borde komma fram och en artikel om den rasistiska tid som det hela utspelades, där vi samer utsattes hårt, hade gett boken ett bredare innehåll och både vi och de som vill lära känna oss samer och vår historia hade både fått en tidsbild och ökad förståelse vad vi utsatts för.  Som boken getts ut nu befäster den fördomar. Rasism måste kommenteras när en bok ges ut så här nästan 100 år efter att den utgavs".

Men Ylva Floreman anser inte att boken i nyutgåva med hennes efterord befäster fördomar.

"Nej, det ser jag inte för då hade jag naturligtvis inte skrivit så här. Jag ser Kåtornas folk som ett journalistiskt eller antropologiskt dokument och jag litar på att läsaren är klokare idag än för hundra år sen."

 

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio och SVT är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.


Vuođđu min journalistihkas lea luohtehahttivuohta ja bealátkeahtesvuohta.Ruoŧa Rádio ja Ruoŧa TV leat sorjjasmeahttumat politihkalaš, oskkolaš, ruđalaš, almmolaš ja priváhta sierraberoštumiid ektui.


Läs mer om hur vi bedriver vårt arbete:
Loga eanet mo mii doaimmahat bargguideamet:

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".