Skelett i provisorisk förvaring i Uppsala.  Arkivfoto: Jörgen Heikki, Sameradion & SVT Sápmi.
1 av 3
Skelett i provisorisk förvaring i Uppsala. Arkivfoto: Jörgen Heikki, Sameradion & SVT Sápmi.
Fredrik Svanberg, forskningschef, Historiska muséet, Stockholm. Foto: Jörgen Heikki, Sameradion & SVT Sápmi.
2 av 3
Fredrik Svanberg, forskningschef, Historiska muséet, Stockholm. Foto: Jörgen Heikki, Sameradion & SVT Sápmi.
Museikatalog från anatomiska institutionen i Uppsala. Foto: Jörgen Heikki, Sameradion & SVT Sápmi.
3 av 3
Museikatalog från anatomiska institutionen i Uppsala. Foto: Jörgen Heikki, Sameradion & SVT Sápmi.
#samekranium

Rasbiologer plundrade samiska gravar

6:15 min

Det fanns en klar rasbiologisk agenda när samiska gravar plundrades en gång i tiden. Det slår forskningschefen vid Historiska museet Fredrik Svanberg fast i sin nya bok Människosamlarna. En av de stora beställarna av samiska kranier var också en av tillskyndarna för det rasbiologiska institutet i Uppsala.

1915 besöker Eskil Olsson Rounala kyrkogård, norr om Karesuando, som legat öde i ett par hundra år.

Hans uppdrag är att gräva upp samiska kranier till anatomerna i Uppsala - en liknande finsk expedition 1880 hade resulterat i tio uppgrävda kranier från Rounala.

Det är professorn i finsk-ugriska språk i Uppsala, KB Wiklund som initierat resan, som bland annat finansieras av Norrbottens landshövding och LKAB, där disponenten Hjalmar Lundbohm i högsta grad är intresserad av dåtidens rasforskning.

Eskil Olsson övertrumfar den finska expeditionen - han skriver i en rapport att hela kyrkogården fullständigt genomgrävdes och endast två gravar lämnades ifred.

Samlingskatalogerna vid Uppsala universitet visar att Olsson gräver upp 21 kranier och två skelett från Rounala, allt enligt Fredrik Svanbergs nya bok.

- Han verkar inte varit borta speciellt länge. Han åkte dit och grävde upp kvarlevorna och åkte tillbaka till Uppsala, säger Svanberg.

Det är på 1700-talet som vetenskapen börjar att dela in människan i olika raser.

Under 1800-talet växer detta och en av de mest framträdande forskarna är anatomiprofessorn Anders Retzius, som kring 1840 introducerar sitt så kallade kranieindex.

Han delar in människosläktet i så kallade långskallar och kortskallar - germanska folk tillhörde långskallarna medan finnar, samer och slaver tillhörde de kortskalliga.

Retzius teorier får stor genomslagskraft och under slutet på 1800-talet och början på 1900-talet är anatomer inte minst i Sverige mycket upptagna med att samla in kranier från hela världen.

Detta utvecklas till en ren rasforskning där den gängse teorin är att de germanska folken i norra Europa tillhör den civiliserade, högre kulturgraden, medan bland annat samer och finnar den lägre kulturgraden.

Rasforskningen blir en helt accepterad vetenskap som kulminerar i och med att Statens institut för rasbiologi bildas 1922.

- Det är ju detta jag har velat förstå och reda ut i min bok. Mätningarna av skallarna var inledningen på rasforskningen, säger Svanberg.

Samiska kranier är under denna tidsperiod mycket efterfrågade - inte minst för att de inte är så lätta att få tag i.

Katalogerna vid Uppsala universitet visar att 53 kranier och 15 skelett från samer har funnits i samlingarna, av vilka en del återfunnits i de senaste årens inventeringar.

Den andra stora kraniesamlaren, enligt Fredrik Svanberg, var arkeologen Gustaf Hallström, som på Historiska muséet och Vitterhetsakademins uppdrag gjorde expeditioner till Sápmi mellan åren 1907 och 1917.

Hallström skriver i sin resedagbok att han agerade på uppdrag av professor Vilhelm Hultkrantz i Uppsala, som var en tillskyndarna för Statens rasbiologiska institut.

Enligt Fredrik Svanberg var Hultkrantz en av de viktigaste personerna för den svenska rasbilogin, vid sidan av rasbiologiska institutets första chef Herman Lundborg.

Gustaf Hallström har enligt katalogerna samlat in 28 kranier eller hela skelett under sina resor i Jämtland och Kolahalvön.

Ett av skeletten tillhör förmodligen Thomas Torkilsson, som drunknade i Långsån i nordvästra Jämtland 1766 och vars kvarlevor Hallström grävde upp ur sin grav invid Långsån och som Sameradion berättat om i flera reportage.

En annan stor leverantör av samiska kvarlevor var handlaren Andreas Nordvi som plundrade gravar på Finnmarksvidda och sålde vidare, bland annat till Uppsala.

Fredrik Svanberg säger att det idag är svårt att förstår dessa metoder.

- Obehagligt är det första ord jag kommer att tänka på. I många fall var det rena gravplundringarna. I vanliga fall när man gör en arkeologisk utgrävning så är man ju intresserad av sammanhangen för att få veta något om platsen. Men här har man bara grävt för att få tag i kranier och skelett, säger Fredrik Svanberg.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio och SVT är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.


Vuođđu min journalistihkas lea luohtehahttivuohta ja bealátkeahtesvuohta.Ruoŧa Rádio ja Ruoŧa TV leat sorjjasmeahttumat politihkalaš, oskkolaš, ruđalaš, almmolaš ja priváhta sierraberoštumiid ektui.


Läs mer om hur vi bedriver vårt arbete:
Loga eanet mo mii doaimmahat bargguideamet:

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista