Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Renskötselkonventionen

Pedersen: Märkligt utspel från norska lantbruksministern

Publicerat torsdag 5 oktober 2017 kl 14.30
Steinar Pedersen: Imaštalan dan
5:28 min
Steinar Pedersen
1 av 2
Historikern Steinar Pedersen. Foto: Eilif Aslaksen / NRK Sápmi
Bror Saitton, 2015
2 av 2
Bror Saitton

Ingen av staterna kan ensam skapa nya egna lagar som reglerar renbetet, enligt rättsexperten och historikern Steinar Pedersen.
Tidigare ordföranden i Sveriges förhandlingsdelegation Lars Norberg menar att avbrutna förhandlingar inte behöver vara negativt.

I somras skrev svenska landsbygdsministern Sven Erik Bucht i ett brev till norska regeringen och meddelade att Sverige inte kan skriva under det liggande förslaget på en ny renbeteskonvention mellan Sverige och Norge.

Istället förordade Bucht nya förhandlingar.

Nu har Norges lantbruksminister Jon Georg Dale svarat. I ett brev som skickades bara för ett par dagar sedan skriver Dale att det inte är aktuellt med nya förhandlingar, istället hänvisar han till att det redan finns ett färdigförhandlat förslag från februari 2009.

Dale skriver också att antalet renar har ökat i de svenska samebyarna som använder betesmark på norska sidan. Därför kommer norska regeringen att vidta åtgärder som reglerar det svenska renantalet på norska sidan.

Det här förvånar rättsexperten och historikern Steinar Pedersen.

- Som jag ser det så träder Lappkodicillen från 1751 i kraft om det inte finns en konvention.

Enligt Pedersen regleras det gränsöverskridande renbetet då av Lappkodicillen som är en bilaga till ett svensk-norskt gränstraktat från 1751.

– Därför förundras jag över hur norska regeringen nu har kommit på att man ensam skulle kunna göra regleringar i det svenska renbetet på norska sidan.

Förhandlingar om en ny renbeteskonventon har pågått sedan 1998. Steinar Pedersen menar att det inte finns nåt enkelt svar på varför man inte lyckats komma fram till en överenskommelse.

Men han tycker att saken ska lösas enligt de grundprinciper som antogs i Lappkodicillen från 1751.

– Och i det arbetet ska staterna följa riktlinjerna i Fn:s urfolksdeklaration som säger att gamla överenskommelser och avtal gällande urfolk ska beaktas.

Pedersen tycker också att man borde kunna kräva att två av världens mest demokratiska länder skulle kunna lösa en sådan här fråga.

Tidigare sametingsledamoten Bror Saitton representerade Sametinget i förhandlingsgruppen som lade fram förslaget på renbeteskonvention i februari 2009.

Han menar att det inte är så farligt om Norge avslutar förhandlingarna och förslaget från 2009 är gällande.

- Man skulle kunna genomföra det gemensamma förslaget som vi framförde, eftersom innehållet är sådant att om delar av konventionen inte fungerar så kan dessa förändras under löpande konventionstid.

Sametinget förkastade förslaget som lades fram och Bror Saitton menar att det inte var riktigt bra.

- Man kan förlora så mycket på det sättet, förlora rättigheter man behöver.

Från rennäringshåll på svenska sidan har Lappkodicillen framhållits som ett bättre alternativ än en renbeteskonvention. Men då menar Bror Saitton att man måste läsa hela kodicillen och traktatet som den är knuten till.

– Den innehåller ju regler om att man måste betala böter om renarna gör skada eller är fel tid i fel område, den är dessutom så kort skriven att det finns stort tolkningsutrymme åt vilket håll man behagar, säger Saitton.

Under den första förhandlingsrundan satt Lars Norberg som ordförande i den svenska förhandlingsdelegationen. (2003-2005). Norberg fick lämna sitt uppdrag och har senare riktat skarp kritik mot hela processens upplägg.

Efter unionsupplösningen har dessa förhandlingar skapat en obeskrivlig soppa.

När vi pratar med Norberg om den situation som nu uppstått tar han upp saken igen.

 – Dessa förhandlingar är ett påhitt som är helt obegripligt, det har aldrig rört sig om förhandlingar mellan två jämbördiga parter, regeringarna har ju gjort precis som de vill, så att det inte blir fler förhandlingar är inget negativt.

Norberg menar att det faktum att svenska renägare har sina renar i Norge är en sak mellan dem och norska staten och svenska regeringen ska inte ha något med det att göra. Däremot menar Norberg att svenska regeringens uppgift är att tillvara svenska samers intressen, eftersom de även är svenska medborgare.

Norberg menar att man inte behöver tänka att allt gått åt skogen nu i och med norska lantbruksministerns uttalande.

 – Istället kan man se möjligheter till att göra nåt nytt och bättre, säger han och hänvisar till sin bok Begrav mitt hjärta vid Udtjajaure.

Där beskriver Lars Norberg vad han menar är 200 år av övergrepp mot samerna. I boken skriver han också om renskötselkonventionen och sin tid som ordförande i förhandlingsdelegationen. Han lägger också fram ett antal förslag på hur man skulle kunna komma fram till en ny renskötselkonvention, bland annat en process baserad på Lappkodicillen.

 – För efter unionsupplösningen har dessa förhandlingar skapat en obeskrivlig soppa, säger Norberg.

     

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio och SVT är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.


Vuođđu min journalistihkas lea luohtehahttivuohta ja bealátkeahtesvuohta.Ruoŧa Rádio ja Ruoŧa TV leat sorjjasmeahttumat politihkalaš, oskkolaš, ruđalaš, almmolaš ja priváhta sierraberoštumiid ektui.


Läs mer om hur vi bedriver vårt arbete:
Loga eanet mo mii doaimmahat bargguideamet:

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".