Språk och kultur viktiga delar i demensvården

Språk och kulturförståelse är viktiga delar i demensvården. Närmare hundra deltagare och talare samlades under onsdagen på seminariet med fokus demens och urfolk.

Hör Sofia Näckter i klippet ovan berätta om när hon inte längre talade samma språk som sin mamma

Sofia Näckters mamma blev dement när Sofia var ung. Hon var bara 16 år när hon insåg att hennes mamma inte var som vanligt. I slutet av mammans liv övergick hon nästan helt till samiska. Sofias pappa och syskon försökte snabblära sig samiska men det var svårt.

– Det var fruktansvärt, först är det det här att ens förälder får demens och den sorgen som är i den processen. Och sedan känna att man mer och mer inte når sin mamma som varit jätteviktig. Det är fruktansvärt, sorgligt och hemskt.

Sofia Näckters pappa satte upp lappar på Gaaltije i Östersund där de sökte samisktalande som kunde komma och prata med mamman. Men de hittade aldrig någon långsiktig lösning.

– Den här frågan måste lyftas, annars verkar det som att det inte är något problem. Men jag tror inte jag är ensam om att ha haft det så här, att inte kunna prata med sin mamma, säger Sofia Näckter. 

Många fler är i samma situation. På ett seminarium i dag i Staare/Östersund talade forskare, anhöriga och vårdpersonal. Seminariet arrangerades av Nordens välfärdscenter, Jiemhten Herjedaelien dajve och Staare 2018. Deltagare kom från hela Sápmi och även från Kalalit Nunat, Grönland.

– Språk och kulturförståelse  är väldigt viktigt när man arbetar med människor med demens. Både för att kunna prata med dem på deras språk, men också att ha en förståelse för den historia som den äldre människan har, säger Mikaela Augustussen, hälso- och forskningsdepartementet, Kalalit Nunat.  

Det finns ett demensnätverk för urfolk, som startades i Kanada. Och på många ställen uppmärksammas demens bland urfolk mer nu.

– Det har länge varit något man hållt hemligt, men det blir allt öppnare och jag tror att de som får demens vill ha hjälp med det, säger Kristine Julie Eira, ordförande för norska sametingets äldreråd.

Forskaren Bodil H Blix har forskat om demens och ser att vårdpersonal ofta tror att samer inte vill prata om demens. Men hennes forskning visar tvärtom, att äldre dementa samer och anhöriga vill prata om det, och de vill ha hjälp.

– Jag tror det är en farlig uppfattning att man inte vill prata. För om de som ska erbjuda hjälp har en uppfattning av att de som behöver hjälp inte vill prata om det, då är de kanske inte så snabba med att erbjuda samtal, dialog och information, säger Bodil H Blix, Tromsö universitet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio och SVT är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.


Vuođđu min journalistihkas lea luohtehahttivuohta ja bealátkeahtesvuohta.Ruoŧa Rádio ja Ruoŧa TV leat sorjjasmeahttumat politihkalaš, oskkolaš, ruđalaš, almmolaš ja priváhta sierraberoštumiid ektui.


Läs mer om hur vi bedriver vårt arbete:
Loga eanet mo mii doaimmahat bargguideamet:

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista