Silbbajåhkå/Silbojokk

Högvatten hindrar utgrävningar av samiska gravar i Silbojokk

2:45 min

Högt vattenstånd ställer till det för arkeologerna i Silbbajåhkå. Sommarens utgrävningar kan snart vara över – och pengar saknas för att fortsätta undersökningarna.

Se det textade tv-inslaget i artikeln.

På en stenig strand vid Sädvvájávrre, kraftigt påverkad av skiftande vattenstånd på grund av Skellefteälvens reglering, bedriver fem arkeologer en kamp mot naturens krafter.

Norrbottens museum gör nämligen kanske den sista ansträngningen för att rädda gravar i Silbojokks ödekyrkogård i Arjeplogs kommun.

Kyrkoruinerna och den gamla kyrkogården hamnar på grund av regleringen under vatten i långa perioder.

Konsekvensen är att gravarna eroderar och kvarlevor riskerar att spolas ner i Sädvvajávrre.

Vattnet stiger - pengarna sinar

Det här är sista sommaren som museet har finansiering för att undersöka och rädda kvarlevor – men sommarens högvatten riskerar att förkorta årets insats.

- Vattnet stiger med rasande fart så det går inte alls bra det här. Det var på nåder att vi fick pengar i år så det här blir det sista på ett tag. Vi kommer inte kunna ta hand om de gravar som finns kvar, säger arkeologen och projektledaren, Åsa Lindgren, Norrbottens museum, när Sameradion & SVT Sápmi besöker utgrävningarna.

Åke hittade kvarlevor

Det är i juli 2002 som kyrkan och kyrkogården i Silbojokk i  upptäcks.

Åke Lundqvist, Bállasluokta tar båten över sjön och går iland där Silbbajåhkås mynnar ut i Sädvajávrre, där den gamla smälthyttan och kyrkan en gång låg.

Det är bekanta marker för Åke, här hade familjen slåtter en gång i tiden och platsen har varit ett populärt utflyktsmål.

Åke hittar något som kan vara delar av ett kranium. Dagen därpå återvänder han med frun Irma och hennes bror. De hittar fler kraniedelar och ett gammalt lårben.

- Det var en människa som låg begravd här. Nu hade vi hittat kyrkogården, säger Åke Lundqvist, som idag skjutsar museipersonal och journalister till Silbbajåhkå.

Arkeologer gick bet

Åke hade därmed lyckats med det som experter 20 år tidigare misslyckats med.

Arkeologer hade nämligen inför Sädvvájávrres fördämning i början på 80-talet gjort omfattande undersökningar av området.

Hyttanläggning, smedja, bostäder och uthus undersöktes och omkring 1000 fynd registrerades. Men varken kyrka eller kyrkogård återfanns.

Fynden anmäldes och det var startskottet för nya arkeologiska undersökningar på platsen åren därpå under ledning av Norrbottens museum.

Och den här gången gick det bättre – både resterna av två kyrkor hittades och ett antal gravar kunde påträffades.

Skelettdelar spolas bort

Samtidigt konstaterades dock att regleringen av Sädvvájávrre har eroderat marken och förmodligen spolat ut gravar och kvarlevor ner i sjön.

Det här ledde till att Norrbottens museum sommaren 2015 inledde en så kallad räddningsaktion i syfte att rädda återstående kvarlevor från att hamna i sjön. Museet har lokaliserat 74 av de 160 gravarna och återfunna kvarlevor har fraktats till Luleå.

Arkeologen Lars Backman har varit med vid undersökningarna sedan 2003 – han både fascineras och förskräcks av platsen.

- Det är en intressant period och det här är en av få fysiska lämningar från den perioden och antagligen en av få vi kommer att gräva. Men tyvärr förstörs den sakta men säkert. Så det är sista chansen att rädda den information som finns här, säger Lars Backman.

Det kan alltså vara de sista dagarna som museet undersöker och gräver i Silbojokk på ett tag. Vad som sedan kommer att hända med kvarlevorna är ännu oklart.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio och SVT är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.


Vuođđu min journalistihkas lea luohtehahttivuohta ja bealátkeahtesvuohta.Ruoŧa Rádio ja Ruoŧa TV leat sorjjasmeahttumat politihkalaš, oskkolaš, ruđalaš, almmolaš ja priváhta sierraberoštumiid ektui.


Läs mer om hur vi bedriver vårt arbete:
Loga eanet mo mii doaimmahat bargguideamet: