Silbbajåhkå/Silbojokk

Gravgåvor i Silbbajåhkå får arkeologer att rynka sina pannor

2:30 min

Samiska bruksföremål har hittats i gravarna i Silbbajåhkå. Arkeologer är inte eniga om hur de ska tolkas.

Osteologen Emma Boman sitter på knä och skrapar bord jord från en gammal grav i Silbbajåhkå ödekyrkogård i Arjeplogs fjällvärld.

Här har arkeologer från Norrbottens museum i omgångar sedan 2003 undersökt en kyrkoruin och en kyrkogård där omkring 130 samer begravdes på 16- och 1700-talet.

-Har hittat lite glas och spikar, säger Emma Boman.

Samiska bruksföremål

Arkeologerna har hittat annat också i gravarna - mänskliga kvarlevor, förstås, men även samiska bruksföremål, såsom knivar, eldstål och hammare.

Arkeologen Åsa Lindgren är projektledare för utgrävningarna i Silbbajåhkå – och hon kallar föremålen för gravgåvor.

-Gravgåvor är sänt man får med sig av de efterlevande som inte hör till klädedräkten. Det är något som den döde behöver på vägen till andra sidan eller i livet efter detta, säger Åsa Lindgren.

Delade meningar

En arkivgenomgång av den kyrkliga verksamheten vid Silbbajåhkå visar att det är just 130 samer som är begravda på platsen – och de är begravda enligt kristen tradition.

Men gravgåvor tillhör ett förkristet skick – och en tolkning är att samerna, trots missionsarbetet under den här tiden, fortfarande hade en fot kvar i den gamla samiska religionen.

Men här råder delade meningar, enligt Åsa Lindgren.

-I kristendomen behöver man inte ha med sig något till livet efter detta, allt finns i himlen. Vi har tänkt att samerna har lagt med saker för att de inte riktigt trott på det kristna konceptet.

-Vi diskuterar detta ännu och vi är inte helt ense. Andra arkeologer anser inte att det är gravgåvor, så jag vet inte, säger Åsa Lindgren.

Fakta Silbbajåhkå

År 1634 upptäcktes en silverfyndighet vid Silbbanássja/Nasafjäll vid norska gränsen, troligen av samen Per Andersson.

Han rapporterade vidare fyndigheten och redan samma höst inleddes provbrytningar. Malmen skulle förädlas i Silbbajåhka/Silbojokk fem mil sydost om Nasafjäll.

Året därpå började hytta, drivhus, smedja och bostäder att byggas i Silbbajåhkå. Även en kyrka byggdes upp på platsen och Silbojokk blev en egen församling.

Silverutvinningen på Silbbanássja pågick under två perioder, 1635–1659 och 1770–1810, och smältningen skedde under den första perioden i Silbbajåhkå.

Silverdrömmarna i Silbbajåhkå fick ett abrupt slut när en dansk-norsk här 1659 angrepp och brände ner både gruvan i Silbbanássja och byggnaderna, inklusive kyrkan, i Silbbajåhkå.

Den kyrkliga verksamheten fortsatte ändå i Silbbajåhkå och 30 år senare byggdes en ny kyrka på platsen men även den brann ner ner 1747. Trots detta drevs kyrkan vidare i ytterligare 30 år innan kyrkoverksamheten dog ut och platsen övergavs.

Den sista begravningen hålls 1770 och enligt docent Kenneth Awebro var 29-åriga drängen Anders Andersson Schel den sista att jordfästas på platsen.

Källa: Norrbottens museum

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio och SVT är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.


Vuođđu min journalistihkas lea luohtehahttivuohta ja bealátkeahtesvuohta.Ruoŧa Rádio ja Ruoŧa TV leat sorjjasmeahttumat politihkalaš, oskkolaš, ruđalaš, almmolaš ja priváhta sierraberoštumiid ektui.


Läs mer om hur vi bedriver vårt arbete:
Loga eanet mo mii doaimmahat bargguideamet: