Livets höst

Här är en dikt som en lyssnare skickade in, och som många ville ta del av:

 Allting hänger, torrt är skinnet.

Trist är sinnet,

och svagt är minnet.

Munnen full av lånta tänder,

bruna fläckar uppå händer.

Det är fel på hjärnkontoret,

fast man själv inte tror´et

Själen gråter. Tanken sinar,

hjärnans celler bortförtvinar.

Ungdomsminnen vårdas ömt,

gårdagshändelser man redan glömt.

Det är slut på erotiken,

ingen liten vän i viken,

ser på en med lystna blickar,

kroppen värker, allting klickar.

Reumatismen pinar låret,

rakt och stripigt hänger håret.

Ögonlocken är likt gardiner,

Ådrorna hänger som serpentiner.

Det, som förr var smilets grop,

är nu en eländig hop,

av rynkor - och på haka,

sitter strån, man borde raka.

Det är bara brus i örat.

Grannens prat, kan inte hör´at.

Ögats sken – som inte finns,

måste bättras på med lins.

 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".