Gérald och Lakmé
Gérald och Lakmé Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
Lakmé

Översättning av Anna Linden

5                                 Var dag när den doftande slätten ligger röd,

                                   i den gryende dagens flammande glöd

 

10                              förenas vi i bön till vår skapare Brahma,

                                   vars heliga vrede av skräck oss förlama.

 

20                              Trefalt välsignade vare ni som hedrar

                                   den präst som de hånar och kränker.

 

25                              Vårt tålamod är större

                                   än våra hatade erövrares ränker.

 

30                              De har lyckats driva ut våra gudar

                                   ur sekelgamla tempel!

 

35                              Men Brahmas hämnd hänger över dem.

                                  

 

40                              Och när den slår ner . . .

                                  

 

41                              Då blir vi förlösta!

                                  

 

45                              I mitt gömda tempel här idag

                                   strålar gudens krafter så nära.

 

50                              Han är här, det känner jag,

                                   när min dotter ber till hans ära.

 

55                              Vita Dourga, bleke Shiva,

                                   mäktige Ganesha!

 

57                              O, ni som Brahma har skapat!

                                  

 

60                              O Dourga, vita Dourga,

                                   Ganesha, hör vår bön!

 

61                              O Shiva, skänk oss nåd!

                                   Allsmäktiga gudar som Brahma har skapat!

 

65                              Vita Dourga, bleke Shiva,

                                   mäktige Ganesha!

 

70                              O, ni som Brahma har skapat!

                                  

 

75                              Gå nu i frid, och be

                                   ännu en gång gryningens bön.

 

77                              Farväl.

                                   Brahma hör er sång!

 

80                              Var dag när den doftande slätten ligger röd,

                                   i den gryende dagens flammande glöd

 

85                              förenas vi i bön till vår skapare Brahma,

                                   vars heliga vrede av skräck oss förlama.

 

95                              Lakmé, du skänker oss förtröstan!

                                  

 

100                            Om jag en dag lyckas trotsa

                                   våra fienders gudlösa dåd,

 

105                            är det för att vår gud

                                   skänker barnen sin nåd.

 

110                            När guden Brahma, i all sin godhet,

                                   av en blomma skapade himmel och jord,

 

115                            blev människan av nektar smord,

                                   och fick då hoppets gåva!

 

120                            Jag måste lämna dig nu genast.

                                  

 

122                            - Redan nu?

                                   - Ingen fara.

 

125                            Man väntar mig i staden

                                   i den heliga pagoden, som ännu står kvar.

 

130                            Morgondagens festligheter kallar!

                                  

 

135                            - Ni stannar hos Lakmé.

                                   - Vi ska vaka över henne, båda två.

 

140                            Jag är tillbaka innan dagen är slut.

                                  

 

145                            Må himlen stå dig bi och varsamt leda dig,

                                   skydda dig från faror som hotar på din stig.

 

155                            Kom, Mallika! Vid vår heliga flod

                                   kan vi redan få svalka.

 

160                            Den porlar fram så lugnt

                                   under blomstrande lianer.

 

165                            Väckt till liv

                                   av de skränande fåglarnas sång!

 

170                            Härskarinna,

                                   det här är den välsignade stunden . . .

 

175                            Den stund då jag kan få se dig le,

                                   och ana något av ditt hjärtas hemlighet.

 

185                            Under grönska så tät, där vit jasmin

                                   blandas in i rosens doftande nät,

 

190                            lockas vi av blomstrens doft,

                                   skrattande till flodens strand, tillsammans.

 

195                            Låt oss flyta med

                                   i den stillsamt flyende strömmen.

 

200                            På vågornas krusning

                                   glider vi med förtjusning,

 

205                            mot stranden där källan vilar,

                                   och fåglarna sjunger.

 

210                            Under grönska så tät, i jasminens doft,

                                   far vi fram tillsammans.

 

220                            Men varför känner jag plötsligt

                                   en ängslan ta plats i mitt bröst?

 

225                            När min far ska gå ensam

                                   till fiendens stad vet min oro ingen tröst.

 

230                            Guden Ganesha sitt skydd honom bringar,

                                   om vi far till dammen där svanar på rad

 

235                            visar upp sina snövita vingar.

                                   Där ska vi plocka lotusblad.

 

240                            Ja hos svanarna

                                   ska vi plocka lotusblommor!

 

245                            Under grönska så tät, där vit jasmin

                                   blandas in i rosens doftande nät

 

250                            lockas vi av blomstrens doft.

                                   skrattande till flodens strand, tillsammans.

 

255                            Låt oss flyta med

                                   i den stillsamt flyende strömmen.

 

260                            På vågornas krusning

                                   glider vi med förtjusning,

 

265                            mot stranden, där källan vilar

                                   och fåglarna sjunger.

 

270                            Under grönska så tät, i jasminens doft,

                                   far vi fram tillsammans.

 

280                            - Miss Rose, miss Ellen, här får vi stanna!

                                   - Men bara kika över staketet går väl an?

 

290                            Se där en öppning!

                                   Då går vi in.

 

295                            Ni är en riktig våghals,

                                   min kära mistress Benson.

 

300                            - Det här är inte rätt!

                                   - Kanske det, men rätt skoj.

 

305                            - Eller farligt. Vem vet?

                                   - Det är ju det som lockar!

 

310                            Det hör till guvernantsrollen

                                   att inte tappa kontrollen.

 

315                            - Jag ser inget farligt i blommor och träd.

                                   - Men skenet kan bedra.

 

320                            Den här vackra, lilla blomman

                                   är en ”datura”, så oskyldig och vit.

 

325                            - I Indien är den ett gift!

                                   - Jag hatar det här landet!

 

330                            Det är ett förtrollande land, för man

                                   kan dö av en blommas saft på sin tand.

 

335                            Sådan diktkonst!

                                  Hördu, där uppe bland molnen . . .

 

340                            Känner du igen brahmanernas lotusblomma?

                                   Den gömda pagoden där man tillber Brahma.

 

345                            - Vi är hos Nilakantha.

                                   - Nilakantha!

 

350                            Visst är han den brahman som med

                                   okuvligt hat eggar folket att hämnas?

 

355                            Ja, och dottern har han upphöjt

                                   till gudomlighet.

 

360                            Det sägs också att hon kan förhäxa.

                                   Den som inkräktar här får sig en läxa!

 

365                            Gömd bakom bambuspaljé

                                   finns gudinnan som kallas Lakmé!

 

375                            Om hon är vacker är det bara

                                   slöseri om ingen ser.

 

380                            I Indien, vågar jag svara,

                                   är det mesta upp och ner!

 

385                            - Ouppnåelig som en gudinna.

                                   - Hålls bakom lås och bom!

 

390                            - Hon är som ingen annan kvinna.

                                   - Säkert lika ful som from!

 

395                            Bara man hittar de rätta orden

                                   kan man få varje kvinna på fall.

 

400                            Kanske andra kvinnor på jorden

                                   men se indiskan, hon är kall!

 

405                            - Vilka teorier, ren chimär!

                                   - Nej, jag lyssnar och lär.

 

410                            - Bara fantasier, hör på här!

                                   - Nej, jag lyssnar och lär.

 

415                            - Kvinnor är sig lika, både här och där.

                                   - Kvinnor är alla olika, som tur är!

 

420                            Ett liten skymt av hennes täckhet

                                   kan vi väl få här i hennes hem?

 

425                            Åh nej, för det vore en fräckhet

                                   utan dess like för dem!

 

430                            - Grace har hon också, förstår jag?

                                   - Så det förslår, ja!

 

435                            - Bedåras alla av hennes espri?

                                   - Är hon kanske bättre än vi?

 

440                            Nej, nu pratar ni strunt,

                                   Men . . . när himmelen alltid är blå,

 

445                            blir kvinnor som badar i solsken,

                                   lite annorlunda än våra, ändå!

 

455                            Deras syn på dygdighet är anspråkslös,

                                   inga lagar finns när man är amorös.

 

460                            Kärlek handlar inte om att behaga,

                                   den är inte smäktande som hos oss.

 

465                            Varsam diskretion får vi fördraga,

                                   liksom anständighet, förstås!

 

470                            Deras hjärtan klappar både hårt och lätt

                                   och att följa hjärtats röst är alltid rätt.

 

475                            Hjärtat har alltid rätt!

                                  

 

485                            Är dessa kvinnor då perfekta,

                                   som vet att charma en karl?

 

490                            Och är vi kanske mer defekta,

                                   som inte flörtar med envar?

 

500                            Det krävs mer finess för att få oss på fall,

                                   och vår svala attityd kan verka kall.

 

505                            Men vi har något annat som de saknar,

                                   och som är väl värt att vänta på.

 

510                            För med oss, när kärleken väl vaknar,

                                   blir man hel av att vara två!

 

515                            En sekund av hetta i en skönhets famn,

                                   är ingenting mot kärleken i säker hamn!

 

525                            - Det gäller blott olika seder!

                                   - Ni har ett sinne som förleder.

 

530                            - Han är naiv, det är då sant.

                                   - Allt jag sagt är allmänt bekant.

 

535                            Det är bara fantasier, oerhörd naivitet!

                                   Sådan godtrogenhet!

 

540                            - Vilka teorier, ren chimär!

                                   - Nej, jag lyssnar och lär.

 

545                            - Bara fantasier, hör på här!

                                   - Nej, jag lyssnar och lär.

 

550                            - Kvinnor är sig lika, både här och där.

                                   - Kvinnor är alla olika, som tur är!

 

555                            Det är sant att omväxling kan vara bra,

                                   men i kärlek är det att bedra.

 

560                            - Ah, vilka usla teorier.

                                   - Det är ju inga teorier.

 

565                            - Kvinnor är sig lika, både här och där.

                                   - Kvinnor är alla olika, som tur är!

 

575                            Det helgerån som vi begår här,

                                   kan straffas hårt av hinduers hat.

 

580                            Man är väl en soldat!

                                  

 

585                            När vi minst anar det

                                   ramlar vi rakt i fällan.

 

590                            Vi går.

                                  

 

595                            - Åh, vilken skatt!

                                   - Kom med här.

 

600                            - Vilken smyckesprakt! Snälla, låt oss se!

                                   - Nej, nej.

 

605                            Fy, så tråkigt.

                                  

 

610                            - Låt mig rita av dem åt dig.

                                   - Och stanna ensam kvar?

 

615                            - Så kan du bära dem när vi ska fira bröllop.

                                   - Men om det blir farligt för dig . . .

 

620                            - Det vore dumt.

                                   - Äsch, nej!

 

625                            Inget är så otacksamt

                                   som att stå för förnuftet.

 

635                            Om jag ritar av en juvel, kan det

                                   vara så farligt? Nej, Frédéric har fel!

 

645                            Men en oförklarlig aning

                                   av fara finns här inne.

 

650                            Den sänder kalla kårar längs min rygg,

                                   och tynger mitt sinne.

 

655                            Trots lugnet är jag inte trygg.

                                  

 

660                            Kvinnan som jag inte känner,

                                   står framför mig som i en dröm.

 

665                            Hennes röst i mitt öra bränner,

                                   en röst som är så öm.

 

670                            Nej!

                                  

 

680                            Ljuva drömbild, som min själ betvingar,

                                   och förleder mig gång på gång.

 

685                            Vänd tillbaka till drömmarnas land

                                   med din lockande sång.

 

690                            Flyg! Flyg tillbaka till drömmarnas land

                                   på gyllene vingar.

 

700                            Den lena huden på hennes armar

                                   har blivit smekt av armringens guld.

 

705                            Den lilla hand som går genom ringen

                                   tar tag i min, helt utan skuld!

 

710                            Runt hennes vrist ser jag framför mig

                                   hur det glittrar var hon går.

 

715                            Nätta små fötter som bara kan gå

                                   där doftande blommor smeker deras tår.

 

720                            Och detta halsband som ännu bär doften

                                   av hela hennes väsen, hennes starka essens.

 

725                            Det har känt hennes hjärta trofast klappa,

                                   och vid kärestans namn bulta utan sans.

 

726                            Nej! Försvinn!

                                  

 

730                            Flyktiga drömmar, lämna mina tankar,

                                   sluta att grumla mitt förstånd.

 

735                            Ljuva drömbild, som min själ betvingar

                                   och förleder mig gång på gång.

 

740                            Flyg tillbaka, på gyllene vingar,

                                   till drömmarnas land med din lockande sång.

 

755                            Nej, det kan inte vara rätt

                                   att röra vid en ung kvinnas smycken!

 

760                            Nej! Jag vill inte kränka henne så.

                                  

 

765                            Lakmé! Ditt vackra namn . . .

                                  

 

775                            Är det sång jag hör i fjärran?

                                   Den är berusande och sällsamt längtansfull.

 

785                            Det är hon!

                                  

 

787                            Det är Lakmé

                                   med famnen full av blommor.

 

790                            Det är hon . . .

                                  

 

800                            Vi tackar Dig för modet

                                   att bekämpa hotet

 

805                            från de som förtrycker oss.

                                  

 

815                            Nu vill jag svalka mig i floden

                                   som brusar så bekymmerslöst i solen,

 

820                            trots att hettan är svår,

                                   nu när solen står som högst.

 

825                            Vi passar på nu, när den lummiga grönskan

                                   på träden vid flodens bädd,

 

830                            kan ge oss den svalkande skugga

                                   som vi så väl behöver.

 

840                            Plötsligt känner jag

                                   hur hjärtat fladdrar till i mitt bröst.

 

845                            Var blommorna förut så vackra?

                                  

 

855                            Och himmelen, var den så blå?

                                  

 

860                            Det susar så sällsamt i skogen,

                                   och visst är brisen smeksam ändå?

 

865                            Det finns en vällukt jag bara anar.

                                  

 

870                            Luften skälver och livsandar manar!

                                  

 

880                            Varför?

                                  

 

885                            Säg, varför flyr jag dit,

                                   där bara skogen hör min ljuva gråt?

 

890                            Och hur kan tårar komma

                                   av skogsduvornas skvaller?

 

895                            Av en vissnad blomma,

                                   eller ett löv som faller?

 

900                            Om jag har nära till gråt

                                   av allting som berör,

 

905                            är jag ändå så lycklig!

                                   Ja, jag känner mig lycklig . . .

 

910                            Varför?

                                  

 

920                            Ack, varför söka mening

                                   i bäckens stilla brus? I vindens sus?

 

925                            En oförklarlig känsla

                                   av vällust finns omkring mig.

 

930                            Vilka gudomliga dofter

                                   är det vinden bär med sig?

 

935                            Ett ofrivilligt leende

                                   ger mitt hjärta gehör.

 

940                            Och jag känner mig lycklig!

                                   Ja, jag känner mig lycklig . . .

 

945                            Varför?

                                  

 

955                            Åh! Mallika!

                                  

 

960                            - Lakmé!

                                   - Är du i fara?

 

965                            Inte alls. Nej, jag tog fel.

                                  

 

970                            Allt skrämmer mig idag.

                                  

 

975                            Min far är inte tillbaka,

                                   trots att timmen är sen nu.

 

980                            Gå och möt honom ni! Iväg!

                                  

 

985                            Vem är du? Vad vill du?

                                  

 

990                            Den som vågar sig in här

                                   straffar man med döden direkt!

 

995                            (Jag skäms att jag blev så förskräckt.)

                                  

 

1000                          Ingen ska få veta att en vanvördig främling,

                                   som är bortom förskoning,

 

1005                          har besudlat min faders

                                   hemliga boning.

 

1010                          Så glöm nu bort för alltid

                                   det som du har sett idag.

 

1015                          Försvinn, försvinn!

                                   Gudars dotter är jag!

 

1020                          Ska jag glömma dig, du höga, glömma

                                   elden i ditt öga, när du stolt stod kvar?

 

1025                          Kroppen skakade av ilska, men du gav

                                   inte vika, och din blick var ren och klar.

 

1030                          Ska jag glömma dig, du höga,

                                   glömma elden i ditt öga?

 

1035                          Och din blick så ren och klar?

                                  

 

1040                          Ej ens min djärvaste broder, med

                                   hinduiskt mod i blodet, skulle våga säga så!

 

1045                          Den gud som styr över våra öden

                                   bestraffar helgerån med döden.

 

1050                          Iväg, iväg! Bara gå!

                                  

 

1055                          Ska jag glömma dig, du rena, du som

                                   grace och charm förenar i ditt raka sätt.

 

1060                          Åh, hur ska jag kunna glömma, när ett ord

                                   på dina läppar ömma kan få mig på fall?

 

1065                          Hans blickar bränner!

                                   Vad är det som jag känner?

 

1070                          Mitt hjärta börjar slå och huden hettar

                                   som av feber. Ah, bara gå!

 

1080                          Du kunde säkert inte ana

                                   vilken risk du tog när du kom hit.

 

1085                          Men gå genast tillbaka. Gå!

                                   Annars väntar dig här en säker död.

 

1090                          Nej, låt mig stanna här

                                   och se på dig.

 

1095                          Trots den avsky han vet att jag hyser,

                                  

 

1100                          för ett ögonblick här med mig

                                   riskerar han sitt liv, dröjer kvar.

 

1105                          Vilka krafter har jag som lockar?

                                   Honom skrämmer inget . . .

 

1110                          Hur kan du visa sådan övermänsklig

                                   djärvhet? Vilken gud vakar över dig?

 

1115                          Vilken gud? Åh . . .

                                  

 

1120                          Det är ungdomens ljuva gudinna,

                                   hon som gör att det blir vår.

 

1125                          I hennes barm kan vi försvinna,

                                   hennes kyssar allt förmår.

 

1130                          De får rosornas skålar att öppna sig

                                   i sin fulla skrud.

 

1135                          Hon kan följa dina nycker,

                                   hon är kärlekens gud!

 

1140                          Det känns som om flammande lågor

                                   sätter mitt blod i vågor,

 

1145                          och skakar liv i min själ!

                                   Vad var det han sa? Så främmande ord . . .

 

1150                          Det är ungdomens ljuva gudinna,

                                   hon som gör att det blir vår.

 

1155                          I hennes barm kan vi försvinna,

                                   hennes kyssar allt förmår.

 

1160                          De får rosornas skålar att öppna sig

                                   i sin fulla skrud.

 

1165                          Hon kan följa mina nycker,

                                   hon är kärlekens gud.

 

1167                          Kärleken!

                                  

 

1170                          Åh, stanna här hos mig . . .

                                   Så tankfull och förlägen.

 

1175                          Dina förut så bleka kinder får färg

                                   av en förtrollande nyvaken blygsel.

 

1176                          Det är ungdomens ljuva gudinna,

                                   hon som gör att det blir vår.

 

1177                          I hennes barm kan vi försvinna,

                                   hennes kyssar allt förmår.

 

1178                          De får rosornas skålar att öppna sig

                                   i sin fulla skrud.

 

1179                          Hon kan följa alla nycker,

                                   hon är kärlekens gud.

 

1185                          Åh gudar! Det är min far!

                                   Fly! Om inte för din skull, så för min!

 

1190                          Nej! Jag ska aldrig glömma dig . . .

                                   Så överjordiskt skön!

 

1200                          Fort, där! Där!

                                  

 

1205                          En obehörig har trängt sig in

                                   och skändat mitt hem!

 

1210                          - Jag dör av skräck!

                                   - Han ska förgöras!

 

1215                          - Vendetta!

                                   - Vendetta!

 

1220                          Skynda innan klockan slår tolv,

                                   vi slumpar bort allt färskt för dagen!

 

1225                          Vi lurar ingen, följer lagen.

                                   Kom och köp, sätt fart, vi stänger snart!

 

1230                          Skynda innan klockan slår tolv,

                                   vi slumpar bort allt färskt för dagen!

 

1235                          Kom och köp, sätt fart!

                                   Vi stänger snart!

 

1295                          Egopersoner! Vilka fasoner! Bara ögon

                                   för varann. Undrar vart de försvann?

 

1300                          - Madame, kom och finn er lycka!

                                   - Nej, släpp, låt bli att rycka!

 

1305                          - Se här, det är äkta gull!

                                   - Monsieur, sluta för Guds skull!

 

1310                          - Låt henne vara, hon blir ju hånad!

                                   - Åh, stort tack . . .

 

1315                          - Nej, jag blev rånad!

                                   - Ge mig handen så ska jag spå

 

1320                          - vilken ljus framtid ni ska få.

                                   - Nej monsieur, det vill jag helst slippa!

 

1325                          - Detta unika extrakt ger hälsa och prakt!

                                   - Tackar, nej, det kan vi skippa!

 

1330                          - Ödet tar och ödet ger!

                                   - Här finns det mer!   - Här ännu fler!

 

1335                          Vet hut! Jag är faktiskt anställd

                                   som guvernant hos vår guvernör!

 

1340                          - Mistress Bentson, vilket humör!

                                   - Mistress Bentson, hur står det till?

 

1345                          - Jag blir trakasserad!

                                   - Så farligt kan det inte vara.

 

1350                          - Köpmannens föresats är att göra affär!

                                   - Deras metod är rätt vulgär!

 

1355                          Och där försvann min klocka!

                                  

 

1360                          - Himmel, vilket rabalder!

                                    -Det är signalen att marknaden

 

1365                          - ska rymmas ut.

                                   - Marknaden är slut!

 

1375                          - Nu är klockan redan slagen . . .

                                   - Nu är det slut för dagen!

 

1380                          Packa ihop, följ lagen.

                                   Dröj kvar och du blir slagen!

 

1385                          Seså, nu är det slut.

                                   Nu ska krämare och månglare ut!

 

1390                          Så lyder lagen: Marknaden ska rymmas ut

                                   när klockan slår tolv.

 

1395                          Då är marknaden slut!

                                  

 

1405                          Sådär!

                                   Nu får vi äntligen vila.

 

1410                          - Nej, inte idag.

                                   - Jamen marknaden är ju slut?

 

1415                          - Men nu börjar festen!

                                   - Kan dessa mänskor inte hålla sig . . .

 

1420                          -. . . lite mer till konvenansen?

                                   - Var är tempeldansen?

 

1425                          - Går det an att titta på?

                                   - Javisst!

 

1430                          - Men dessa kvinnor, följer de moralen?

                                   - I deras pagoder är det gudar som styr.

 

1435                          - Är de då vestaler?

                                   - Något ditåt, men de vaktar ingen eld.

 

1445                          Se på gamlingen där

                                   och den unga flickan!

 

1450                          - En botfärdig hindu.

                                   - En sådan glöd i blicken!

 

1455                          Han går runt i staden

                                   för att tigga offergåvor.

 

1460                          Och hans dotter berättar de heliga

                                   legender som indierna älskar så.

 

1465                          - Åh, miss Ellen! Äntligen!

                                   - Så lycklig i fästmannens famn.

 

1475                          Ja, jag strålar av lycka! Jag blir varm

                                   i hjärtat när jag hör hans namn.

 

1480                          Igår, galna kvinna,

                                   lät jag Gérald ensam bli kvar . . .

 

1485                          . . . för att rita av några halsband

                                   som säkert tillhörde prästinnan.

 

1490                          Plötsligt greps jag

                                   av en outsäglig skräck.

 

1495                          Jag såg honom segna ner,

                                   utan ett ord, till marken.

 

1505                          Det var en mara, han är här!

                                   Han är här!

 

1515                          - Kom han tomhänt tillbaks?

                                   - Lika bra!

 

1520                          - Fick du en skymt av Nilakantha?

                                   - Jag såg hans leende dotter.

 

1525                          Hon gled obekymrat fram på floden,

                                   och skulle iväg och plocka lotusblad.

 

1530                          - Modet svek mig och jag fick retirera.

                                   - För det älskar jag dig än mera.

 

1535                          Allting känns så ljust idag!

                                  

 

1540                          - Nu vill jag gå tillbaks.

                                   - Jag älskar att flanera!

 

1550                          - Hon vet inte att ni ger er av imorgon.

                                   - Ska vi ge oss av?

 

1555                          Det ska visst vara hemligt,

                                   men ert regemente ska samlas ikväll.

 

1560                          - Vi ska marschera . . .

                                   - Ni ska slåss mot rebeller!

 

1565                          Men Ellen får inget veta. Hon tror alltid

                                   det värsta och skulle bli upprörd igen.

 

1570                          Men jag, jag tål det mesta och . . .

                                  

 

1575                          . . . har ingen trolovad än.

                                  

 

1580                          - Jag tror att ni darrar?

                                   - Det är för min syster Ellen.

 

1585                          En sådan liten raring!

                                  

 

1595                          Där kommer gamlingen igen.

                                   Han skrämmer mig.

 

1605                          Skänk en slant till en fattig,

                                   lyssna till sångens poesi . .

 

1610                          Dessa tanklösa människor,

                                   de backar när vi går förbi.

 

1615                          Anar de kanske under trasorna

                                   en domare som är den skyldige i hasorna?

 

1620                          Isas deras brittiska blod när de ser

                                   de hämndlystna blickar som jag ger.

 

1630                          Förbjuder Brahma oss

                                   att förlåta en kränkning?

 

1635                          En främling förlåter vi inte!

                                  

 

1645                          Lakmé, din blick är som grumliga vatten,

                                   när försvann leendet från din mun?

 

1650                          Så som stjärnor bleknar om natten,

                                   så mörknar dina stjärnögons brunn.

 

1655                          Det är för att guden inte förlåter,

                                   förrän han bevittnar den skyldiges död.

 

1660                          Men jag vill få ditt leende åter,

                                   ja, jag vill få ditt leende åter.

 

1665                          Och i din blick . . .

                                  

 

1670                          . . . vill jag se himlens glöd!

                                  

 

1680                          Jag plågades av febriga drömmar,

                                   sökte tröst i din ljuva sömn.

 

1685                          Ditt anlete färgades av känsloströmmar,

                                   en rodnad spreds på din panna så öm.

 

1690                          Det är för att guden inte förlåter,

                                   förrän han bevittnar den skyldiges död.

 

1695                          Men jag vill få ditt leende åter.

                                   Ja, jag vill få ditt leende åter.

 

1700                          Och i din blick . . .

                                  

 

1705                          vill jag se himlens glöd!

                                  

 

1715                          Det är dina kval

                                   som får min värld att skaka.

 

1720                          Men glädjen kommer igen,

                                   se, den är redan tillbaka.

 

1725                          Om den där uslingen tog sig in hos mig,

                                   trotsade döden för att komma till dig . . .

 

1730                          Förlåt att jag talar så smädligt.

                                   Då är det kärlek!

 

1735                          Han älskar dig, Lakmé,

                                   dotter till Brahma!

 

1740                          Han går obekymrat runt i staden

                                   men vi ska stoppa den här massparaden.

 

1745                          Och om han ser dig då,

                                   så ska jag läsa i hans blick.

 

1750                          Var stadig på rösten,

                                   låt ansiktet stråla!

 

1751                          Sjung, Lakmé! Sjung!

                                  

 

1755                          Nu får vi vår hämnd!

                                  

 

1765                          Inspirerad av gudar ska barnet här sjunga

                                   den heliga legenden om flickan den unga,

 

1770                          - som var dotter till en paria.

                                   - Vi vill höra legenden, sjung för oss!

 

1780                          Vart går den unga flickan,

                                   dottern till en paria,

 

1785                          när månen kastar blickar

                                   ner på dungar av mimosa?

 

1795                          Hon springer och hon njuter,

                                   och glömmer i sin hast,

 

1800                          att man överallt förskjuter

                                   en flicka utan kast.

 

1805                          Hon springer fram i mossan,

                                   flickan utan kast,

 

1810                          längs rader av rosenlager,

                                   ser allt i vacker dager.

 

1815                          Hon far fram som ett vatten

                                   och hon skrattar åt natten!

 

1825                          Djupt inne i den mörka skogen

                                   vandrar en man som ser vilsen ut.

 

1835                          Runt omkring glittrar ögon i mörkret.

                                   Hans vilsna vandring tar aldrig slut.

 

1840                          De hungriga vilddjuren ryter,

                                   vill kasta sig över sitt byte!

 

1845                          Men flickan störtar fram

                                   trots djurens vilda tjut.

 

1850                          Hon har något som kan dem locka:

                                   en stav med en liten klocka.

 

1855                          En liten, liten klocka

                                   full av kraft . . .

 

1865                          Främlingen betraktar flickan

                                   och hon bländas av hans blick.

 

1870                          Något vackrare har hon aldrig sett.

                                   Ack, om han får veta att han blivit räddad

 

1875                          av en flicka utan kast.

                                  

 

1880                          Men han sänker henne i dvala.

                                  

 

1885                          Och i drömmen hör hon honom tala:

                                   Kom till mig, himlen välkomnar dig!

 

1890                          Det var Vishnu, Brahmas son!

                                  

 

1895                          Och sedan den dagen i skogens djup

                                   kan vandrare höra ett sällsamt ljud.

 

1900                          Ett klingande läte som lockar,

                                   som ljudet av en liten klocka.

 

1905                          En liten, liten klocka

                                   full av kraft.

 

1915                          Jag förtärs av ilska! Han har inte

                                   kommit än, honom skulle jag ha känt igen.

 

1920                          - Sjung! Sjung mera!

                                   - Men far . . .

 

1925                          Ah, Sjung mera!

                                  

 

1930                          Sjung! Sjung!

                                  

 

1935                          Vart går den unga flickan,

                                   dottern till en paria . . .

 

1940                          . . . när månen kastar blickar

                                   ner på dungar av mimosa?

 

1945                          - Fortsätt!

                                   - Hon springer i mossan och glömmer . . .

 

1950                          Fortsätt!

 

 

1951                          Sjung!

 

 

1952                          Mera!

                                  

 

1955                          - Lakmé!

                                   - Det är han!

 

1960                          Varför blev hon skrämd?

                                  

 

1965                          Jag vet inte vad som tog åt mig.

                                   Det var ingenting.

 

1970                          Jag vill . . .

                                   Jag vill sjunga mera.

 

1980                          - Det är brahmanens dotter!

                                   - Här?

 

1985                          Ah, vår Brahma står oss bi,

                                   nu vet vi vem han är!

 

1990                          - Det är Lakmé! Det är hon!

                                   - Var försiktig.

 

1995                          Låt mig vara!

                                   Jag ville se henne igen!

 

2005                          - Vi måste tillbaka!

                                   - Vänta!

 

2010                          Soldaterna!

                                  

 

2015                          - Kan hon få dig att glömma din plikt?

                                   - Nej!

 

2025                          Jag vet vem han är!

                                   Brahma, vår gud, står oss bi!

 

2035                          Ikväll när alla följer kortegen

                                   som hyllar gudinnan med sång . . .

 

2040                          . . . ska min blick visa er vem han är.

                                  

 

2050                          Den skyldige ska skiljas från de sina.

                                   Ni smyger er fram, tätt intill.

 

2055                          Den skyldige ska skiljas från de sina.

                                   Vi smyger oss fram, tätt intill.

 

2060                          Ni bildar en osynlig lina,

                                   och långsamt ska snaran dras till.

 

2065                          Vi bildar en osynlig lina,

                                   och långsamt ska snaran dras till.

 

2075                          Helt lugnt backar ni sedan undan.

                                   Och där står jag!

 

2080                          En helig plikt kräver noggrann begrundan:

                                   För min hand ska han dö idag!

 

2085                          Den skyldige ska skiljas från de sina.

                                   Vi smyger oss fram, tätt intill.

 

2086                          Vi bildar en osynlig lina,

                                   och långsamt ska snaran dras till.

 

2090                          - Käre fader, låt mig följa med.

                                   - Nej!

 

2095                          Mitt mod, som alltid stått mig bi

                                   skulle svika nära dig.

 

2100                          Nej, stanna.

                                   Stanna hos Hadji.

 

2110                          Min herre tänker bara på att hämnas.

                                  

 

2115                          Han har varit blind för dina tårar,

                                   härskarinna.

 

2120                          Men Hadji kan läsa dina tankar.

                                  

 

2125                          Han tillhör dig

                                   och hans liv är alls inget värt.

 

2135                          När du var barn tog jag mig in i djungeln

                                   för att plocka älsklingsblomman åt dig.

 

2140                          Jag dök i de djupaste hav,

                                   för att hitta den vackraste pärlan.

 

2145                          Men idag är du kvinna,

                                   och ditt hjärta har andra begär.

 

2150                          Om en fiende till dig

                                   bör få sitt straff, tala . . .

 

2160                          Om du har en vän

                                   som behöver hjälp . . .

 

2165                          Befall!

                                 

 

2175                          Lakmé, det är du!

                                   Du, som kommer till mig!

 

2180                          Som en overklig drömbild

                                   såg jag dig gå förbi.

 

2185                          Men du har lyft på slöjan,

                                   och klivit ut ur fantasin.

 

2190                          Mot din kraft är jag maktlös,

                                   din charm betvingar mig,

 

2195                          och jag låter mig föras

                                   upp till himlen av dig!

 

2205                          Min himmel är inte din.

                                  

 

2215                          Den guden som du tillber,

                                   är inte den jag känner till.

 

2220                          Om jag fick föra dig till min,

                                   skulle mina bröder tvingas ge dig skydd.

 

2225                          - Då skulle du vara trygg.

                                   - Jag trotsar världens alla faror!

 

2230                          Jag är blind av berusning,

                                   och bortom vett och sans.

 

2235                          Skulle jag ens se

                                   faran om den fanns?

 

2240                          Med en smekning av ditt hår

                                   är allt hot lätt fördrivet.

 

2250                          Jag vill rädda dig till livet!

                                  

 

2255                          Ah, det är kärlekens kraft

                                   som allt motstånd fördriver.

 

2260                          Du får känslor som du aldrig haft.

                                   Du vill rädda mig till livet!

 

2265                          Ah, det är kärlekens kraft

                                   som allt motstånd fördriver.

 

2266                          Du får känslor som du aldrig haft.

                                   Du vill rädda mig till livet!

 

2270                          Ack, för en fiendes ord,

                                   vågar jag allt som är mig givet.

 

2275                          Han har skakat hela min jord,

                                   men jag vill rädda honom till livet!

 

2280                          Ack, för en fiendes ord,

                                   vågar jag allt som är mig givet.

 

2285                          - Jag vill rädda honom till livet!

                                   - Du vill rädda mig till livet!

 

2295                          I djungeln finns en liten bambuhydda,

                                   under ett stort träd som kan oss skydda.

 

2300                          Som ett litet fågelbo,

                                   gömt bland gröna girlander

 

2305                          och stora fång av oleander.

                                   Där kan lyckliga människor få ro.

 

2310                          Där, bakom gröna girlander,

                                   och under fång av oleander,

 

2315                          kan lyckliga människor få ro.

                                  

 

2325                          Hyddan känner ingen till,

                                   och inget öga kan se den.

 

2330                          Djungeln som står tätt intill,

                                   önskar att den var ett av dess reden.

 

2335                          Du ska följa med mig dit!

                                   Var dag i morgonljusning,

 

2340                          njuter vi återseendets tjusning.

                                   Där ska du leva ditt liv!

 

2345                          Varje dag i morgonljusning,

                                   njuter vi återseendets tjusning.

 

2350                          Där ska du leva ditt liv!

                                  

 

2360                          Åh, hur de orden lockar,

                                   fortsätt, för mig bort!

 

2365                          Så kom! Stunden pockar,

                                   den tid vi har är kort.

 

2370                          Om jag kunde gömma mig, så som du vill!

                                   Men jag har plikter du inte känner till.

 

2375                          - Lakmé bönar och ber dig!

                                   - Mitt liv skulle jag hellre ge dig.

 

2380                          Har jag alltså förlorat min makt?

                                  

 

2385                          Åh, Lakmé, du gråter!

                                  

 

2390                          Jag vill rädda dig till livet!

                                  

 

2395                          Det är kärlekens kraft,

                                   som allt motstånd fördriver.

 

2400                          Du får känslor som du aldrig haft.

                                   Du vill rädda mig till livet!

 

2405                          Ack, för en fiendes ord,

                                   vågar jag allt som är mig givet.

 

2410                          - Jag vill rädda dig till livet!

                                   - Du vill rädda mig till livet!

 

2420                          Det är över. De mina är här.

                                   Gudinnan Dourga kommer där!

 

2430                          Dourga, du som återföds

                                   i Ganges vågor,

 

2435                          visa dig för oss igen,

                                   visa dina förmågor.

 

2440                          O gyllene gudom, hör vår bön.

                                   Din arm skyddar oss alla.

 

2445                          Ditt leende anlete är vår lön

                                   när vår lovsång skallar.

 

2448                          Dourga, du som återföds

                                   i Ganges vågor,

 

2449                          visa dig för oss igen,

                                   visa dina förmågor.

 

2450                          O gyllene gudom, hör vår bön.

                                   Din arm skyddar oss alla.

 

2451                          Ditt leende anlete är vår lön

                                   när vår lovsång skallar.

 

2555                          Det är dåraktigt att drömma,

                                   jag måste bara glömma . . .

 

2560                          Trots att jag bönar och ber

                                   fylls hela jag med skräck och hetta,

 

2565                          för Lakmé är den enda rätta.

                                   Hennes skönhet är allt jag ser!

 

2575                          Hadji! De har dödat honom!

                                  

 

2585                          De tror att de har fått sin hämnd.

                                  

 

2595                          Nu är du min för evig tid.

                                  

 

2600                          Mitt liv var intet utan dig.

                                  Må kärleksguden vara blid!

 

2601                          KÄRA PUBLIK, SITT KVAR

                                   TREDJE AKTEN BÖRJAR STRAX

 

2605                          På en stjärnklar himmel hög,

                                   en snövit duva i fjärran flög.

 

2610                          Åh, vänd om, ropade min röst,

                                   slut dina vingar tätt till ditt bröst.

 

2615                          På en stjärnklar himmel hög,

                                   en snövit duva i fjärran flög.

 

2625                          Han sover! Här hos mig till slut,

                                   till min barnsliga sång kan han vila ut.

 

2630                          Nu får han vila ut,

                                   här hos mig till slut.

 

2635                          På en stjärnklar himmel hög,

                                   ack, en snövit duva i fjärran flög.

 

2640                          Hans maka, som väntar natt och dag,

                                   får aldrig mer höra hans vingars slag.

 

2645                          På en stjärnklar himmel hög,

                                   ack, en snövit duva i fjärran flög.

 

2650                          Ack, vänd om!

                                  

 

2660                          Jag greppar efter något

                                   som tynger mitt sinne . . .

 

2665                          Vad är det för ett flyktigt minne

                                   djupt inne i mitt sargade bröst?

 

2670                          Som bedövad vill jag

                                   förgäves söka tröst.

 

2680                          Nu minns jag allt.

                                   Det var fest i hela staden.

 

2685                          Jag gick som i ett töcken,

                                   i ett underbart rus . . .

 

2690                          När en reflex av en kniv

                                   bländade mig med sitt ljus.

 

2695                          Sedan svartnade allting.

                                  

 

2700                          Och då smög Hadji sig fram

                                   och flyttade dig hit till min hydda.

 

2705                          Och sedan fick jag färg

                                   på din bleknade kind.

 

2710                          Alla flickor av mitt kast, lär sig som barn

                                   hur man läker sår med blommornas nektar.

 

2715                          Jag minns hur jag, livlös och stum,

                                   såg dig stå böjd över mina läppar.

 

2720                          Din blick fängslade hela mitt väsen,

                                   och du andades liv i mina lemmar.

 

2725                          Åh, min ljuva Lakmé!

                                  

 

2735                          Åh, kom! Här i den djupa djungeln

                                   smeker kärleksvindar förbi.

 

2740                          Och för att skydda oss från världen,

                                   sänker sig himlen över oss.

 

2745                          Åh, kom!

                                   Här i den djupa djungeln,

 

2750                          för att skydda oss från världen,

                                   smeker kärleksvindar förbi.

 

2755                          De genom blomsterhavet susar,

                                   och väcker dofter som berusar.

 

2760                          Och med ens har hjärtat glömt,

                                   den oro som det gömt.

 

2765                          Åh, kom!

                                   Här i den djupa djungeln,

 

2766                          för att skydda oss från världen,

                                   smeker kärleksvindar förbi.

 

2770                          Här kan vi leva tillsammans, du och jag,

                                   och jag kan lära dig mina gudars lag.

 

2775                          Tillsammans kan vi sjunga

                                   de heliga gudarnas lov.

 

2780                          Inför dem ska vi darra,

                                   men de har visat oss nåd.

 

2785                          Och ditt hjärta ska fyllas

                                   av ett gudomligt rus,

 

2790                          på den jord där han hyllas,

                                   guden Brahma, vårt ljus!

 

2795                          Men lyssna! Det är någon på vägen

                                   precis här utanför.

 

2800                          Ingen kan se oss

                                   om vi stannar här.

 

2805                          Långsamt ner för backen två och två,

                                   till den porlande källan vi gå.

 

2810                          Hand i hand går vi fram par om par,

                                   för att dricka vatten ur källan klar.

 

2815                          Långsamt ner för backen två och två,

                                   till den porlande källan vi gå.

 

2820                          Vad är det för sång som hörs i vinden,

                                   som en smekning över kinden?

 

2825                          Det är älskande par

                                   som tar vägen här förbi vår lund,

 

2830                          för att dricka vatten

                                   ur den heliga källan

 

2835                          till kärlekens förbund.

                                  

 

2845                          När deras läppar har vidrört samma skål

                                   är de evigt förenade till kropp och själ.

 

2850                          Och alla goda gudinnor

                                   vakar över deras väl.

 

2860                          Att följa kärleksparens skara

                                   vore för farligt för oss två.

 

2865                          Men för mig är det ingen fara.

                                   Om du stannar kan jag gå.

 

2870                          Vänta här.

                                  

 

2875                          - Du, ljuva fresterska . . .

                                   - Vänta här.

 

2885                          Mitt liv tillhör dig.

                                   Din vilja är min lag.

 

2895                          - Du lever!

                                   - Ah, Frédéric!

 

2900                          Jag gick genom höga ormbunkar

                                   som nyss hade brutits av.

 

2905                          Och i ljungen och mossan blänkte

                                   bloddroppar! Jag trodde att du var död!

 

2910                          - Vad gör du här?

                                   - Jag drömmer . . .

 

2915                          - Nu när vi ska ge oss av?

                                   - Det minns jag inte alls . . .

 

2920                          - När hela landet reser sig mot oss!

                                   - Igår slogs jag ner!

 

2925                          - Lakmé räddade mig!

                                   - Brahmanens dotter?

 

2935                          Hon gav mig livet åter, i en värld

                                   där jag är maktlös och kraftlös,

 

2940                          berusad av hennes tjusning,

                                   och av kärleken!

 

2945                          Ha! Den berusningen går över rätt fort.

                                  

 

2950                          Jag förstår så väl din förtjusning:

                                   Hon ger sig helt till dig här och nu.

 

2955                          Denna indiska blomma

                                   som skälver och glöder,

 

2960                          av en vårvinds ljumma fläkt!

                                  

 

2965                          Nej! Det är ärlig och nyvaken trånad,

                                   en kärlek som gör blygseln förvånad.

 

2970                          Men då måste du fly,

                                   och det meddetsamma!

 

2975                          För ditt samvetes skull

                                   om du tror att hon älskar . . .

 

2980                          - Det här är barn som inga sorger tål.

                                   - Jag skulle svepa in henne i ömhet . . .

 

2985                          - Miss Ellen då?

                                   - Jag styr inte själv över mina känslor.

 

2990                          - Och . . . din plikt?

                                   - Min plikt?

 

2995                          Och inte kan du svika det största av allt,

                                   den ed du svurit som soldat!

 

3000                          - Det är imorgon slaget står!

                                   - Imorgon?

 

3005                          Vi ger oss av . . .

                                   . . . om en timme!

 

3010                          - Då är jag där!

                                   - Du är dig själv igen!

 

3020                          Det är Lakmé!

                                   Med heligt vatten åt mig att dricka.

 

3025                          Nu är jag lugn och du kan utan risk

                                   träffa din flicka.

 

3030                          Jag väntar på dig.

                                  

 

3035                          (Han är räddad.)

                                  

 

3045                          De gick två och två, med armarna

                                   om varandra, och de var så kära så.

 

3050                          Jag följde samma väg,

                                   ensam med mina tankar.

 

3055                          Liksom de fylldes jag av känslor,

                                   och mitt hjärta svämmade över.

 

3060                          Och nu ska du lyssna på mig.

                                  

 

3070                          När två har druckit

                                   heligt vatten ur samma skål,

 

3075                          är de förbundna för evig tid.

                                  

 

3085                          - Det är inte du!

                                   - Lakmé!

 

3090                          Det är inte längre du!

                                  

 

3095                          När du talade förut

                                   var själen med i dina ord.

 

3100                          I dina ögon brinner inte lågan

                                   som fick mig på fall.

 

3105                          Ett orosmoln har förmörkat din blick,

                                   och gjort den kall.

 

3110                          Är du då inte densamma,

                                   flickan som fick mig att glömma allt?

 

3115                          Är du inte längre vacker,

                                   och är ditt hjärta kallt?

 

3120                          Vill du att ditt öde

                                   ska förenas med mitt?

 

3125                          Jag vill allt som du vill.

                                   Jag följer ditt hjärtas alla nycker.

 

3130                          Jag vill . . .

                                   Vill se att du är lycklig.

 

3135                          Vilken gud det nu än är

                                   som du tillber och vördar . . .

 

3140                          Och vilken tro du än har

                                   så vet du vad en ed innebär!

 

3145                          - Gud!

                                   (- Beredda!)

 

3150                          - Våra soldater!

                                   (- Var tappra!)

 

3155                          - Svär!

                                   - Det är de!

 

3160                          Svär! Och sedan är du min.

                                  

 

3165                          Lakmé!

                                  

 

3170                          Var är ditt mod?

 

3171                          (Sång och kamp är soldatens lott.)

                                  

 

3175                          Hans tankar är hos dem.

                                  

 

3180                          (Mot fosterlandet styr vi vår gång,

                                   till England flyger vår segersång!)

 

3185                          Hans hjärta skälvde till,

                                   och fosterlandet är nu allt han ser.

 

3195                          Allt är förbi.

                                  

 

3200                          Lakmé! Vad gör du?

                                  

 

3210                          Min lycka har du vävt av drömmar,

                                   de vackraste på denna jord.

 

3215                          Dröj en stund här i min drömvärld.

                                   En stund, sedan är min lycka gjord.

 

3220                          De ord du viskade var ömma,

                                   ord som jag aldrig förut hört.

 

3225                          Och ruset vill jag aldrig glömma,

                                   av dova kärleksord som mig förfört.

 

3230                          Min lycka har du vävt av drömmar,

                                   de vackraste på denna jord.

 

3231                          Dröj en stund här i min drömvärld.

                                   En stund, sedan är min lycka gjord.

 

3235                          Det jag kan läsa i dina blickar,

                                   min Lakmé, gör mig stel av skräck.

 

3240                          Nu är ingenting annat viktigt,

                                   nu ska jag bara vara din!

 

3245                          Ah, här och nu så vill jag tro dig.

                                   Ur den här skålen ska jag dricka.

 

3250                          Drick!

                                  

 

3255                          - För dig, Lakmé, och för alltid!

                                   - För vår kärlek, i evig tid!

 

3265                          Omkring oss ska allt blekna

                                   men vi ska inte vekna.

 

3270                          Och inget ska få skymma

                                   dina ögons klara ljus.

 

3275                          Din charm mig helt bedårar,

                                   må aldrig bittra tårar . . .

 

3280                          Må aldrig bittra tårar

                                   grumla dina ögons ljus!

 

3285                          För vår kärlek i evig tid!

                                  

 

3290                          Omkring oss ska allt blekna

                                   men vi ska inte vekna.

 

3291                          Och inget ska få skymma

                                   dina ögons klara ljus.

 

3295                          Nu faller mina första tårar,

                                   jag dör, av kärlek helt bedårad . . .

 

3300                          . . . dör i kärlekens ljus!

                                  

 

3305                          Jag är din för alltid, det svär jag!

                                  

 

3310                          Den eden vållar dig inget besvär.

                                  

 

3315                          Jag tror inte alls

                                   att du skulle ljuga.

 

3320                          - Men jag ska dö.

                                   - Dö?

 

3325                          För döden skiljer oss inte åt.

                                   I döden ska vi förenas.

 

3330                          Jag ger dig mitt liv

                                   och jag dör i din famn.

 

3335                          - Lakmé!

                                   - Och jag dör i din famn!

 

3340                          Nej, det är inte döden, utan själva livet,

                                   som flödar från dina skälvande läppar.

 

3350                          - Omkring oss ska allt blekna . . .

                                   - Adjö, bleknande drömmar . . .

 

3355                          - Inget får skymma dina ögons ljus.

                                   - Ett mörker skymmer mitt kärleksrus.

 

3360                          Nu faller mina första tårar,

                                   jag dör, av kärlek helt bedårad . . .

 

3365                          - Må tårar aldrig grumla dina ögons ljus!

                                   - Jag dör i kärlekens ljus!

 

3375                          - Det är han! Han! Här hos Lakmé!

                                   - Gud! Min far!

 

3380                          - Ta mig!

                                   - Du ska dö!

 

3385                          - Jag är obeväpnad.

                                   - Lyssna på mig!

 

3390                          Vi har båda druckit ur skålen.

                                  

 

3395                          - Den är helig för er.

                                   - Han!

 

3405                          Om gudarna kräver

                                   ett försoningsoffer . . .

 

3410                          - Då får de kalla mig till sig.

                                   - Vilken glöd i hennes ögon!

 

3420                          - De kallar på mig!

                                   - Lakmé! Min flicka!

 

3425                          Åh Gud!

                                   Hon dör för min skull!

 

3435                          Min lycka har du vävt av drömmar,

                                   de vackraste på denna jord.

 

3440                          Dröj en stund här i min drömvärld,

                                   en stund, sedan är min lycka gjord.

 

3445                          Hon är borta!

                                  

 

3455                          Odödlig är hon vorden

                                   och lämnar allt slit här på jorden.

 

3460                          Med våra böner i sin hand

                                   far hon till gudars ljusa land!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".