Minnesmonumentet över de 63 döda ungdomarna. Foto: Björn Larsson Rosvall/Scanpix

29/10: Svart dag för Göteborg

Idag rann tårarna i studio 41.

Klockan åtta morgonen den 30 oktober 1998 stod jag i hallen på väg in i köket i min lägenhet i Stockholm, jag hade precis gått upp ur sängen, knäppt på radion och när nyheten nådde mig om en katastrofal brand med flera hundra skadade och många döda reagerade jag inte först.

Jag gick in i köket – knäppte på radion även där, satte på tevatten - och då hör jag: Göteborg – Backa – Backaplan – hundratals brännskadade ungdomar – döda – hemma! Alltså inte i mellanöstern, inte på balkan , inte i de gamla vanliga katastrofområdena – utan hemma på hisingen!

Och precis som när jag fick reda på att Palme var mördad   eller när Anna Lind hade blivit knivskuren, eller när Estonia sjönk till botten -  så minns jag exakt var jag var, vad jag gjorde och vad jag tänkte. Än idag kan jag känna hur jag står där i köket - med vattenkokaren i handen och långsamt låter det sjunka in – Hur kan det ha hänt hemma?  Och sedan går hjärnan igång – känner jag nån – jag måste ringa hem – nu!

… det blev en svart morgon – en svart dag och för många av de drabbade och deras anhöriga är många dagar fortfarande svarta och tunga av sorg.

Idag sände Radiohuset dokumentären om Backabranden som P3 Dokumentär sände för två år sedan. Jag hade under sändningen idag fullt upp med att kolla när nyheterna skulle på och andra praktiska detaljer. Kanske avskärmade jag mig omedvetet för att jag inte riktigt orkade ta in alla dessa döda barn, alla föräldrar, syskon, vänner.

Men mot slutet av dokumentären när en pappa berättar om hur han hittade sin som han uttryckte det ”lilla lilla flicka - död -fortfarande varm men med ögon som spruckna speglar” då rann tårarna i studio 41. Och när jag senare sprang sista biten till dagis för att hämta min lilla lilla flicka så rann dom igen.

Alla dessa mammor och pappor som varje dag lever i alla föräldrars värsta mardröm, att mista sitt barn just som hon eller han står i sitt livs blomning. Det är tio år sedan nu och vi som inte har drabbats kan bara oupphörligen upprepa mantrat: Måtte det aldrig hända mig.

Ylva 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".