Diego El Cigala, flamenco i afrokubansk klädnad & Kanadensiska utflykter med McDades

Kvällens Världens Liv bjuder på flamenco av överraskande slag. De flesta tror sig nämligen veta vad flamenco är. Kvinnor som svingar runt i blommande klänningar, fötter och händer som smattrar som kastanjetter, gitarrer som river hål i hjärtat. Och så rösten som grillar våra sinnen. Det kan flamenco OCKSÅ vara. En annan bild får vi efter kvällens konsert i Världens Liv.

En av dem som ritat om flamencons fantastiska karta är sångaren Diego El Cigala. Han inledde sin karriär som många andra när han började sjunga på pënaklubbar hemma i Spanien. Det blev hans inträde i den djupa sången, cante jondo, den stora traditionen. Men ganska snart blev han medveten om att tradition måste kunna förändras för att förbli tradition. Som så många andra lyfte Diego El Cigala blicken mot den andra sidan Atlanten och satte igång det musikaliskt flöde mellan de två spanskspråkiga världarna som i Spanien benämns ”Ida y vuelta”.

Diego El Cigala fick sitt stora genombrott med albumet ”Lagrimas Negras” där han framgångsrikt smälte samman den afrokubanska sångens lätthet och rytmiska rikedom med flamencons explosioner och råa passioner. En skiva där han samarbetar med den legendariske kubanske pianisten Bebo Valdés, som i relativ anonymitet hade bott i Bandhagen utanför Stockholm i många år. 
Nu har Diego El Cigala nyligen kommit med uppföljaren ”Dos Lagrimas”. Nu med utökad ensemble. Vi hör Diego El Morao, född och uppvuxen i en av de stora flamencofamiljerna i Andalusien, Jaime Calabuch, piano, Yelsy Herédia, bas och slagverkaren Sabu Suaréz.
Konserten spelades in den 6 mars på Uppsala Konsert & Kongress.
Andra delen sänds nästa söndag - 30 maj.

Världens Liv avslutas med modern folkmusik från Kanada.
McDades kallar sig fem musiker där tre är syskon som under 1980-talet ville gå vidare när deras föräldrar tröttnat på att turnera. Föräldrarna hade under årtionden framträtt i McDades Family Band hemma i Kanada. Men nu har alltså de tre syskonen Shannon, Jeremiah och Solon tagit över ruljansen. Och det har förändrat repertoar och spelstil. Förr var det mest låtar från fransk och engelsk tradition. NU märks influenser från andra kulturer, improvisation och lek har fått en mer framskjuten plats. Så nog handlar det om utflykter i en större värld när McDades framträder. Till Indien, Sibiriens strupsångare, till John Coltranes jazzvärld. Allt med avstamp i folkmusiken från hemtrakterna i Alberta i västra Kanada.
Detta är andra delen av en konsert som spelades in på Stallet i Stockholm 12 februari.

Text och presentation: Mats Einarsson