foto: http://www.fotoakuten.se

Rosengårds oroligheter

jag fick ett mail av en kille som reagera på en sak jag sa:

Asså, jag tror inte du menar det, men det där lät så jävla rasistiskt Ehsan! Vad fan menar du dom har varit med om krig? Krig handlar om skräck, inte om bränder. Du gör det hela enkelt. Ungarna är födda här, dom har vuxit upp här, visst, vissa har föräldrar som har varit med om krig. Men dom flesta är uppvuxna här. Så kom inte med sånt Sverige Demokratiskt skitsnack att problemen kommer utifrån. Det är importerade krigserfarenheter. Hell no. Det är Sverige och hur det vägrar släppa in folk in i sitt samhälle. Dom ungarnas föräldrar är lika frågande som myndigheterna. Förstår du vad jag menar? Jag tror inte du är rasist,men resonemanget är skrämmande likt.
Manuel

Ehsans svar:
ok... det kanske var klantigt utryckt...

men jag minns när jag växte upp så slutade alltid alla samtal mellan mamma pappa och deras vänner från iran, som rörde nån annan, typ en polare i iran, nån släkting eller bekant med att han dog.

inte alla men nästan alla samtal slutade med att nån dog.

typ:

farsan sa när han snackade med en polare att han träffat nån annan polare från sin skoltid. farsan polare svarade att han kommer ihåg honom. han kände hans brorsa. dom döda honom. sen gick samtalet vidare till nått annat.

jag trodde inte det påverka mig, förän en av mina polare dog och jag märkte att folk runtomkring mig ( andra vänner till den bortgångne ) var helt förstörda och jag var ledsen men lixom folk dör.

jag var lika ledsen som farsan när han snackade om döda vänner...

det betyder inte att farsan inte sörjer sina vänner, men när du förlorat så många finns det inte mycket plats kvar för sorg.... man blir kall.

jag har inte förlorat så många tack och lov....men beteendet av hur man sörjer är beteendet hos en som förlorat många. för jag har lärt mig det av farsan.

samma sak gäller intällningen till poliser. I dom flesta länder är polisen ett verktyg för förtryck. i sverige är det främst ett verktyg för ordning.

jag är uppvuxen i sverige, men i ett hem där polisen ses som ett verktyg för förtryck.

som vuxen kan jag korrigera detta i mitt beteende, men som liten var jag destruktiv utan att riktigt förstå varför. Jag var frustrerad utan att ens veta vad frustration var.

Och det beror på att jag gick hem till föräldrar som till stor del var frustrerade. Det var vardag.

när farsan beträttade om sina ungdomsår, berättade han om sitt beteende och sina handlingar i ett land på väg mot en islamisk revolution.

Jag fattade ju inte att jag inte kan bete mig så för att sverige inte är på samma väg... den insikten kom senare.

så när jag säger att de har krig i blodet, är det snarare detta jag menar och det är sant. Det är givetvis inte den enda sanningen i denna situation och förmodligen inte den viktigaste sanningen, men det är liksåväl sant.

det är en faktor som bör bertaktas i jakten på en lösning på detta problem.

Dick som ringde in sa att i den åldern så sätter alla ungar eld på saker.... inte hela tiden, men nångång....det är oxå sant.

Föräldrarna har misslyckats. det är oxå sant.

myndigheter har misslyckats.

polis, soc., skola har misslyckats.

samhället har misslyckats. allt detta är sant.

sen vilken sanning som är störst,bäst och viktigast.... ja, det beror på hur man vill se det.

tack för att du skrev.

// ehsan

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista