Känner du igen dig?

Varje dag möts jag av hundratals människor

Alla är vi på väg mot olika mål

Någonting som dock aldrig slutar störa mig är hur otrevliga och respektlösa dem flesta är

Jag är inte mycket bättre, jag har också dagar där jag egentligen inte vill träffa någon

Men trots detta försöker jag faktiskt möta världen med ett leende

Men sedan när började det kosta att vara trevlig mot sin omgivning?

Som idag, tåget var inställt och fast att ersättningsbussar skulle komma, fick jag och några andra stackare snällt vänta en timme till nästa tåg

När jag sedan äntligen fick känna värmen inne från tåget

Fanns det ingen som vill vara lite vänlig

Alla hade placerat sig på ett sånt sätt så att platstillgången plötsligt minskat drastiskt

Och fast att lilla jag kom med All min packning var det ingen som ville vara snäll att göra lite extra plats

Jag dunsade ner på en fläck och försökte att inte störa dem som bredde ut sig… allt för mycket

Mannen som satt mittemot mig drog suckande undan benen en smula

När jag äntligen fått mina saker på plats och pustat ut, blir jag lite små irriterad

Mannen framför mig, en överklassare med skit dyr märkes tröja och splitterny laptop bredde ut sig över TRE platser

Och visst jag brukar också lägga väskan på platsen bredvid mig, men jag tar i alla fall bort den om någon annan behöver plats

…så, är det egentligen det här vi behöver?

Ingen vill väl mötas av människor som suckar och bara är allmänt besvärade så fort bussen eller tåget är försenat

Eller ja bara är trötta på Sveriges underbara klimat

Men så finns det ju faktiskt dem

Dem som kan, trots att man bara mött sura miner, göra dig glad med ett litet leende

Vi behöver fler som dem

Nästa gång du är ute och rör på dig, le mot dem du träffar

Kram!
Malin!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".