Heleneholm v 38

Ibland blir man irriterad, ledsen, arg, förbannad, besviken eller vad du nu väljer att kalla det. Jag är det i dag. Om jag ska välja en av de känslorna jag nämnde precis för att beskriva mitt mående skulle det bli; besviken. Friluftsdagen är avklarad och jag undrar egentligen hur många från min klass som var där. Vi hade lyckats få ihop ett lag i softboll, volleyboll och kanske ett i fotboll. (På pappret alltså, efter mycket tjatande från vår klassföreståndare). Det var två av dem som skulle spela softboll som kom till planen. Därför blev klassen diskad. Dessutom var vi bara två stycken som infann sig på volleybollplan nummer 6 den tiden vi skulle vara där.

Dock klarade vi oss ifrån att bli diskade, för de som skulle spela softboll var med och spelade volleyboll istället. Vi tog oss igenom de fyra matcherna med bara fyra spelare på plan. Jag skulle vilja kalla detta dålig stil. Lämnar man sin klass i sticket sådär? Visst, det är bara en friluftsdag, det är inte blodigt allvar, tänker du kanske. Det som jag dock irriterar mig på är att folk skriver upp sig att vara med i ett lag, och sen inte dyker upp. Man gör inte så. Tycker du att man gör så? Inställningen till friluftsdagen var; ”Varför måste vi vara där? Vi får ju inte betyg? Vad händer om man inte kommer?” Vår klassföreståndare svarade med att man får sex timmars frånvaro om man inte infinner sig. Tydligen var sex timmars frånvaro mer lockande än att få vara ute i friska luften ett par timmar. 

/S. Karlsson