En Lycklig Fantasi

........................................................................................
”Lycklig fantasi.”
 Kan det vara ett nytt begrepp att använda i stället för olycklig kärlek?
Olycklig kärlek kanske är för starkt, resonerar jag. 

Häromdagen fastnade jag för ett reportage från 2003 i kamratposten.
Ett reportage som handlade om Linda, som var dödsförälskad i Elijah Wood. Ni vet han som spelar Frodo i sagan om ringen.
Hon var väl kanske i dom tidiga tonåren och hon inte bara drömde om, utan kunde till och med styra sina drömmar - till Elijah Wood.
Samtidigt var hon fullständigt medveten om att dom två aldrig kommer att ses.
Någonsin.

”Att bära kärlek eller förälskelse som inte är besvarad av motparten kallas olycklig kärlek”, läser jag i ett upplagsverk på Internet.

Men passar ”olycklig kärlek” i det här fallet? För mig är olycka något som verkligen gör ont i hjärtat, kanske något som är rent av destruktivt.
Men Linda gav inget intryck av att vara destruktiv, eller olycklig i sin kärlek.
Snarare uppfylld!

Det var fem år sedan artikeln om Linda skrevs. Jag tror att hon som så många andra i hennes situation kanske har släppt lite på sin förälskelse idag.
Om det verkligen är eller var en förälskelse, och inte en ”lycklig fantasi”.

För så vill jag se det.
Jag tvivlar inte på att olycklig kärlek finns, alltså ”den kärlek eller förälskelse som inte är besvarad av motparten”.
Men visst finns det väl ett mellanting?
En romantiserande nyfikenhet.

Annars är jag benägen att påstå att jag STÄNDIGT går omkring och är olycklig. Olyckligt förälskad.
Men jag känner mig ju inte särskilt olycklig, så det måste vara nåt annat.
En ”lycklig fantasi”.

För hur ska man annars beskriva att den där tjejen som satt några rader bort på tåget, upptog mina tankar och fantasier dagarna efter resan.
Tankar på det där mötet som aldrig inträffade men som har spelats upp bakom mina ögonlock ett oräkneligt antal gånger.

Det där mötet och vad som sedan följde. Vårt fortsatta liv tillsammans, första mötet med svärpäronen, ja ni fattar.
Det är ju så man fantiserar om den man är förälskad i.
Dagarna i ända.

Men är det då förälskelse jag känner?
I så fall borde den ju vara olycklig, den förälskelsen. För vi kommer aldrig att träffas igen och den är med största sannolikhet inte heller besvarad. Hon såg mig nog inte ens när vi satt där på tåget mellan Gävle och Örebro.

Men nej, det där gör inte mig olycklig.
Dessutom byttes hennes lätt fräkniga ansikte och blonda hår ut mot ett smalt ansikte och mörkt hår, några dagar senare efter ett besök i matvarubutiken.
Och sedan i förmiddags figurerar ett nytt ansikte, en ny kropp förbi i tankarna.

Jag har alltså en ständig känsla av förälskelse i kroppen, som inte blir besvarad.
Men jag är inte olycklig för det.
I mitt hjärta är det mer en ”lycklig fantasi”.
Lite grand som att jaga, och vilja ha just den där flickan i en Cole Porter sång.

Och det är inge fel med det!      
Tänk på det.
Jimmy

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".