Foto: Jenny Styrman.

Hem utan fyra väggar och tak

Tisdagen den 18 december 2012 skrev Dagens Nyheter en artikel om Peter och hans trettonåriga son. Kronofogden, låssmeden och socialtjänsten hade kommit för att överta Peters hus och son, men det hade vägrats. De skulle inte separeras. Under sex månader bodde de på motell, vandrarhem och hos bekanta. Det värsta av allt är inte att Peters son aldrig tog ”hem” en enda kompis eller att han ljög om sin situation bland vännerna på skolan. Inte heller är det värsta att de bara åt ägg och nudelsoppa med alla sina ägodelar nedpackade och inlåsta i ett förråd. Det värsta av allt är att Peter och hans son bara var ett av alla 3040 fall sedan 2008 där ett barn kastats ut från sitt eget hem.

Hemmet är bara trygghet, samhörighet. Dock får hemmet också gärna ingå med fyra varma husväggar och ett vattentätt tak. För varje barn som lever i skam och i rädsla behövs kommunala bostäder i beredskap för att dessa inte ska behöva slitas loss från den enda trygghet de någonsin känt till. På samma sätt som det kan finnas hem utan hus, kan det också finnas hus utan hem. Barn utan trygghet. Familjer utan samhörighet. Missbruk, misshandel och svält. Det måste gå att skilja på föräldrar som ger trygghet utan bostad, och föräldrar som ger en hemlös sovplats.

Alla fall ska för barnens skull inte buntas ihop och behandlas lika. Pojkar med mammor som slår eller flickor med pappor som inte bryr sig har rätt till en ny grund att stå på, en ny trygghet att gå med. Likaså har Peter och hans son, precis som de andra 3040 fallen, rätt till att behålla sin trygghet men att bygga upp en annan bas.

Ta hand om er,

Jenny

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".