Meän krönikööri

Elina Isaksson Kruukka: Bo i kollektiv / Asua kollektiivissä

4:17 min

Jag har alltid tyckt om att vara ensam. Inte alltid förstås, men att ibland bara få vara helt ensam och pyssla med vad jag vill utan att någon lägger sig i. Jag tror det beror på att jag vuxit upp som ensambarn och i en by där det egentligen inte heller fanns andra barn.

Men trots att jag gillar ensamheten har jag insett att jag aldrig bott själv. Jag har alltid haft någon jag delat boende med. Första lägenheten delade jag med min kusin. En jätte liten etta där säng, soffa, tv och matbord alla trängdes i samma rum. Och senare när jag drog söderut för att plugga flyttade jag direkt in i kollektiv. Jag tror det hade varit svårare att flytta till ett ny ort och bo själv, för då hade det ju inte varit någon som tvingat mig vara social, och tvingat mig lära känna nya människor. Det är nog det bästa med kollektiv, att man lär känna andra människor samtidigt som man lär sig se nya sidor av sig själv. Och det sista året i Grythyttan, när jag flyttade ihop med tre klasskompisar, är definitivt en tid jag saknar. Vi blev verkligen en familj under tiden vi bodde ihop. Och även om det inte alltid är så kul att någon annan vet vad du pysslar med, vad du äter och när du kommer hem från efterfesten, skulle jag nog ändå rekommendera alla unga att någon gång bo i kollektiv. Jag tror nämligen, trots min kärlek till ensamheten, att vi växer och utvecklas bäst i grupp.

Ljudklippet är från avsnittet
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista