Praktikant-Befrins dagbok

P3-lyssnaren Befrin vann en praktikplats på Supportteknik. Här kan du följa hennes dagbok och lyssna till hur det går för henne. 

vecka 1:

"Min första dag på Supportteknik var mycket omtumlande. Det började med att jag tillsammans med Lars kom mitt in i någonting som verkade vara ett viktigt möte. Verkade som att det hade varit 600 praktikanter där innan mig och stämningen var si och så, man var nog rätt trött på det här med inhoppare som inte riktigt hade någon koll på vad de skulle göra.

Jag fick dock snabbt en uppgift och fick börja med att hjälpa Lennart. Han hade en lista på några fenomen han inte kände till och ville att jag skulle kolla upp, och skriva någon förklaring på dem åt honom. Listan var inte jättelång och för att vara ärlig så blev jag lite förvirrad när jag såg vilka punkter det var han satt upp. Jag skulle t.ex. researcha på Google, Wikipedia och Twitter.

När jag var färdig med den arbetsuppgiften (det gick rätt fort, jag vet inte om jag borde vara stolt över det) fick jag gå vidare in på Guns rum. Där skulle det klippas 400 jämnstora bitar papper som skulle sättas på permryggar. Gun verkade lite nervös över mitt användande av sax, men när jag visat att jag hade gjort det förr verkade hon mer avspänd.

Efter det var jag inne hos Thomas. Det.. Ja, det var okej.

Roligast under dagen var nog att få hjälpa Pia med att välja ut loggor och bilder till Supporttekniks broschyr. "

 

vecka 2

Vecka två inleddes på ett märkligt, men intressant sätt. Lars gav mig ett peppande tal och tyckte att jag skötte mig bra. Han förklarade att nu var jag lite varm i kläderna. Med detta kom mer ansvar, menade han. Jag fick gå ner på lagret och sparka Örjan. Han blev inte glad och nu gör jag så gott jag kan för att svara på alla hotsamtal jag får av honom och hans vänner på min personliga mobiltelefon. 

 Om det var rätt, vet jag inte. Men det var fascinerande på något sätt. Jag menar, sånt har jag ju aldrig fått göra innan. Om min handläggare, Veronica Nerman på AF hade sett vilket ansvar jag får här och hur jag handskas med det, så hade hon nog behandlat mig lite bättre.

 Även Lisen behövde lite hjälp. Det skulle snart vara konferens och hon hade ansvar för karaokemaskin och låtar. Eftersom telefonerna ringde var det jag som fick sortera sångerna. Förstod inte riktigt hur hon hade tänkt sig, men det blev kategorier som ”Skittråkig gubb-Elvis”, ”Låtar man kan dansa Macarena till” och ”Sånger Lisen kan utantill”. Telefonerna fick dock fortsätta ringa då Lisen prioriterade att sjunga ABBA-hits.

 Jag bävar lite inför nästa vecka. Men snart har jag gjort hälften av min praktik i alla fall. 

Vecka 3

 Vecka tre och jag förstår faktiskt ingenting. Det här kontoret är så underbart disfunktionellt att det nästan blir charmigt. Lars bad mig att fortsätta hjälpa Thomas med naken-scannern och jag försökte gång på gång förklara att jag inte kan någonting om teknik, men detta verkade inte spela någon roll.

 Jag saknar mitt Malmö och min musik. Så mycket att jag jämt nynnar på en tragisk melodi om hur det är att praktisera. Hemlängtan är total.

Lisen intresserar mig. Hon beter sig som en skoltrött högstadietjej med ursäkt efter ursäkt för att slippa göra sina arbetsuppgifter, men den pondus hon har får Lars att strunta i att se det. Hon får så mycket förtroende för absolut ingenting. Samtidigt som jag tycker att det är hur häftigt som helst, så är det väldigt irriterande. Idag fick jag bl.a svara i telefonerna eftersom hon inte hade tid. Det ringde en påstridig säljare som försökte sälja någon värdelös förbandslåda.

Jag försöker dock att bita ihop. Snart är det här över och jag får återgå till mitt vanliga liv. 

Vilken cirkus.

Vecka 4

 Är inne på min fjärde praktikvecka nu. För några dagar sedan hade vi ett möte inför en konferens som skulle hållas i Örebro. Lars pratade nöjt om en cigg-och-spritbuffé som efter ett tag blev uppdaterad till en cigg-sprit-och-snusbuffé. Måste erkänna att det verkade som att det skulle bli en spännande helkväll och jag var glad över att Supportteknik ville ha med mig dit. Tills jag fick reda på varför jag skulle följa med.

 Det var nämligen tänkt att jag skulle agera fyllechaffis åt hela företaget och köra bussen till Örebro. Jag som bara tidigare kört vanlig personbil blev lite skräckslagen, och bättre blev det inte av att Thomas försökte lära mig om ”stora hårda växelspakar” och ”runda rattar”.  När alla hurrade över hur kul det skulle bli med karaoke och fest satt jag mest och undrade om det verkligen får vara så här.

Den fria baren på konferensen resulterade i många ensidiga fyllesamtal med några av medarbetarna. Pia grät över misslyckad arbetsplats, Gun undrade om Lars sagt något extra speciellt om henne, Thomas sluskade och stötte på mig, Lisen dissade min attityd och Lars var orolig över om han var för hård som chef.

 Dagen efter konferensen var det äntligen min sista dag. Jag passade på att säga precis vad jag tänker om supportteknik, och även om det kändes hårt och elakt så var det faktiskt precis så jag känner . Jag tror inte att de någonsin blivit ställda mot väggen sådär. Någon var tvungen att göra det.

Jag förklarade att jag tyckte att Lennart är för gammal för att jobba med trender, att Lars inte passar som chef,  att Pia är mobbad och borde säga upp sig, att Lisen är lat, att Thomas har en rubbad kvinnosyn och att Gun är kär i Lars.

17/6 

Hemma i Malmö nu. Äntligen. 4 veckor och jag känner mig så utbränd och irriterad att jag fick ett utbrott över Veronica Nermans arrogans efter att jag förklarat att jag nog kommit på vad jag vill syssla med. Nu ska jag vila, spela musik och förtränga allt vad Supportteknik är.