Piteå IF - laget i mitt hjärta

Jag har spelat i många olika klubbar i min idrottskarriär. Kommer aldrig att glömma åren i ishockeyns Mecka, Toronto. Inte heller glömmer jag säsongerna i Philadelphia, där jag hade mina bästa år som spelare.

Luleå fostrade mig till den elitspelare jag blev, i en tuff men rättvis miljö. Skellefteå blev nog sista anhalten och där finns ett genuint intresse för ishockey.

Men trots allt kommer mitt hjärta alltid vara rött och vitt. Randigt förstås.

Jag är och förblir piffare (Piteå IF).

Tittar ofta på fotoalbum hos mamma och pappa och stannar alltid upp där mina första lag- bilder i fotboll finns. Jag var sex år och vi stod där mina kompisar och jag. De flesta utan framtänder och alla höll vi på att spricka av stolthet. Vi var Piteå IF!

Pappa har skrivit i albumet att PIF är klubben med go!  Han ville vara lite internationell i sitt språk, min far.

Glömmer aldrig när han som 38-årig målvakt var med och tog upp fotbollslaget till division 3. Året var 1984. Jag var 12 år och fick följa pappa med spelarbussen hem efter den avgörande matchen i Boden. Det var lycka det!

Jag växte upp med klubben och spelade fotboll och ishockey där, men höll även på med friidrott ett par år. Idag är jag med i styrelsen för herrfotbollen och är en stor supporter till laget som spelar i division 2.

De blev som nykomlingar trea efter Skellefteå och Luleå. Föreningen bedriver inte längre ishockey på seniornivå, men vad gör det, när jag gillar fotboll lika mycket.

På lördag kan den största dagen i klubbens 90-åriga historia bli ett faktum. Damlaget kan ta sig upp i allsvenskan i fotboll.

Har alltid följt damfotboll eftersom min yngre syster spelade tidigare. Hon fick växa upp med en tuff mentor till storebror. Allt var en tävling. När vi lekte slalom i huset fick hon finna sig i att vara Stig Strand för jag var Ingemar.

När vi spelade fotboll var jag Paolo Rossi och hon någon hygglig svensk back, typ Stig Fredriksson. Sådana var reglerna, annars fick hon inte vara med.

Men hon utvecklades till en mycket bra fotbollsspelare och även som hon lade skorna på hyllan för ett antal år sedan är hon en bidragande orsak till att damfotbollen på orten har blivit så bra som den idag är.

Tillsammans är vi två av alla pitebor som önskar dagens fantastiska lag lycka till i Västerås på lördag och står för champagnen om det blir allsvenskan!

(16 okt)
Mikael Renberg
ishockey@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".