1 av 7
2 av 7
En äldre riksmeter gjord av Ångström själv, uppvisad av SP:s forskningschef Leslie Pendrill.
3 av 7
Anders Ångström, världsberömd svensk fysiker.
4 av 7
Reine Johansson-civilingenjör i tillämpad fysik, och Jan Johansson-professor i rymbaserad mäteknik, framför dagens lasermetrar.
5 av 7
Välbevakat: det svenska rikskilot.
6 av 7
Håkan Källgren, teknisk chef för vägningsteknologi på SP, med ett av de kilon som används för att ställa in Sveriges vågar.
7 av 7
En av SP:s tre robotvågar. Minsta vikten väger en tusendels gram, och går knappt att se.

De (nästan) universella måtten

Vet du vad en meter är? Eller ett kilo?

I förmiddag utforskar vi historien bakom två av våra viktigaste mått, och tittar in i framtiden - i vissa fall är den redan här.

Dagarna när en meter bara var en tumstock, eller kilot en låda med vatten är för länge sedan förbi.
Numera kan längd mätas med en så hög noggrannhet att man bara skulle missa med 5 tusendels milimeter på ett avstånd av 50 mil.

Med de nya vågarna har det också dykt upp elektroniska näsor som klarar att sniffa sig till sprängämnen, eller för gammal mat.

Vi besöker Sveriges tekniska forskningsinstitut, SP, i Borås där det svenska Ur-kilot och Ur-metern förvaras.

Här mäts framtiden redan i 15 decimaler...


Metern, som vi i dagligt tal tänker oss den, kommer från tiden för franska revolutionen i slutet av 1700-talet.
Efter århundraden av mät-kaos där alla mätte olika bestämdes i Paris att hela världen borde använda samma längdmått.
År 1795 slogs så metern i sten: en meter skulle vara lika med en miljontedel av en jordkvadrant - sträckan från nordpolen till ekvatorn genom Paris.
Men det skulle dröja innan Sverige accepterade metern.

Här hade man tidigare bland annat använt sig av alnar som var drygt 60 cm, ett system man standardiserat 1605, och inte gärna ville överge.

Slutligen drev bankmannen A.O. Wallenberg igenom frågan, och med 15 andra länder undertecknade Sverige slutligen meterkonventionen år 1875.

Hör mer om meterns historia, och framtidens uppfinningar - här nedanför:

 

Kilogrammets historia rör sig parallellt med meterns. För när metern slutligen var definierad bestämde man också kilot - utifrån ett längdmått.
Ett kilo är vikten av det vatten som ryms i en kub som är exakt 1 gånger 1 gånger 1 decimeter.

Ett viktmått baserat på en burk vatten är allt annat än praktiskt, och därför började fransmännen skapa en referensvikt - ett metallkilo som skulle fungera som en måttstock för hela världen.

1889 var man slutligen klar med ett antal prototyper - smidda i platina och iridium.

Dock finns ett problem med kilovikterna: de är inte helt stabila. Dels slits vikterna om de används och dels finns gas infågad inuti metallen. När den tränger ut blir vikterna lättare.

Sveriges rikskilo i Borås är, enligt SP själva, ett av världens mest exakta jämfört med det i Paris.
Men, det kan förstås också bero på att båda helt enkelt minskar i vikt lika snabbt.

På samma sätt skulle en vikt troligen börja väga mer om man tog i den, och efterlämnade svett eller andra partiklar.

Därför förvaras världens alla referensvikter i slutna valv under flera glaskupor, och tas väldigt sällan fram.

För att kalibreringen av vågar ändå ska vara genomförbar använder man numera robotar vid kontrollmätningen.
I Borås finns tre sådana robotar som tillsammans kan mäta från en tusendels gram upp till två kilo.

Att det krävs så stor exakthet beror på att mycket av dagens industri har SP:s vikter som utgångspunkt i all sin vägning. Slår vikterna fel, om så bara på ett tiondels gram, kan miljontals kronor gå förlorade varje år.

I stort räcker dagens exakthet bra, men nutidens och framtidens vetenskapliga utmaningar kan komma att höja ribban ytterligare...

Hör mer om kilogrammets historia, och ”tunga” innovationer - här nedanför:

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".