Rockbjörnens folk 5

Ojoj, snart är vi ifatt. Här kommer alltså:

Rockbjörnens folk, kapitel 5. Där en såsfond, sätter våra vänner på rätt spår igen.

Femton år hade gått och Rockbjörnens folk hade för längesen glömt bort att dom en gång tagit på sig ansvaret för att passa det lilla sing n’ songwriter-barnet. Istället hade festandet gått in i andra andningen.

Hey Ho let’s go, sa Mats Olsson och tog på sig ett par kalsonger.

Håkan Steen tittade sig sorgset omkring. De femton årens förfestande hade inte varit nådiga mot lägenheten. De väldiga högarna med tombuteljer gapade åt honom.

Dom ska jag panta i morgon, tänkte han och för pengarna ska jag köpa en skärgårdsö.

Jan Gradvall tittade ut från köket, där han påbörjat det stora fondprojektet. Han hade slagit vad med Per Bjurman, om att det inte fanns något i Håkans Steens lägenhet, som det inte gick att koka fond på.

Lätt förtvivlad hade Håkan Steen sett på, medan tapeter och DVD-skivor försvunnit ner i Gradvalls såskastrull. Nu stod de många flaskorna med hemmakokad fond uppradade i den nästan tomma lägenheten.

Vad ska jag smaksätta med den här, tänkte Håkan Steen och nosade på en flaska med nerkokade lampskärmar.

Långt där ifrån, i Fredrik Strages paradvåning på Östermalm, hade Anna Ternheim vuxit upp till en brådmogen Sing n’ Songwriter. Hon stod nu framför badrumsspegeln och sög in kinderna, samtidigt som hon tog svartvita bilder på sig själv.

Vad är det med flickungen, tänkte Fredrik Strage. Varför modebloggar hon inte som dom andra barnen?

Jag trivs bättre här, hade Anna Ternheim förklarat. Där jag kan ha det lugnt och skönt och lyssna på Joan Baez. Sen hade hon slagit an ett mollackord och wailat om döden.

Helsnurrigt, tänkte Fredrik Strage och använde sen resten och dagen åt att fundera på om han använde ordet Helsnurrigt ironiskt eller postironiskt.

På Skånegatan hade Håkan Steen upptäckt en flaska med fond som han inte blev klok på. Flaskan var märkt ”Strån från Fredrik Strages angoraulster”.

Det var en fond jag kokade för femton år sen, förklarade Jan Gradvall. Jag tror den passar bra till pepparstek.

Vänta nu, sa Håkan Steen. Femton år sen, vad hände för femton år sen?

Tuveraset, föreslog Fredrik Virtanen

Surteraset, sms:ade Andres Lokko från London.

Tjörnbron rasade, skrek Per Bjurman.

Nej, nej, nej, sa Håkan Steen. Jag tror inte det här handlar om en olycka i Göteborgsområdet. Hade inte vi ett litet barn för femton år sen?

Det skulle vi väl kommit ihåg, sa Lennart Persson och serverade sig själv en 26:a Skåne akvavit.

Men skulle inte all den här spriten vi dricker, kunna vara… jag vet inte, skadlig… sa Håkan Steen försiktigt.

Det blev tyst i rummet.

Mats Olsson gav Håkan Steen en lavett som skickade ner honom i golvet. Det där säger du aldrig igen, väste han fram mellan tänderna. Om sprit var skadligt, hade man väl blivit informerad om det.

Ja, sa Lennart Persson. Då hade det väl varit förbjudet att ge sprit till små barn.

Och till små djur, fyllde Per Bjurman i.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, sa Håkan Steen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".