Du, jag får en rätt bra uppfattning om hur du ser ut även om du har den där masken.

Idiit men inte kriminell!

Sen jag började klättra i träd nån gång i våras har jag förstått att jag är någorlunda ensam om min hobby, men igår blev det väldigt uppenbart att det jag gör uppfattas som udda.

Glad i hågen satt jag där, högt uppe i en björk å tänkte, nä nu är det dags att hasa sig ner. Och hasa är ordet för det börjar bli halt i topparna nu i november. Plötsligt ser jag att någon lyser med en ficklampa på mig nerifrån marken.
- Hej. Säger jag.
- Hallå. Säger han, som är lite lite tjock och svartklädd och tydligen har stannat sin bil för att titta närmare på mig. Shit tänker jag, vad är det här för en galning? Spela cool.
- Vad håller du på med? Frågar han.
- Klättrar. Svarar jag som om det vore det naturligaste i världen. Och det är det ju också. För alla oss ickekreationister i alla fall. Mannen fortsätter lysa mig i ögonen.
- Hmmm, i shorts?
- Ja, så kallt är det väl inte?
- Näe...
- Är du en vanlig förbipasserande?
Frågar jag så snällt jag kan. Kanske är det en parkvakt (finns det här i sverige?) eller nån annan trädvän som tyckte att jag tog sönder trädet .
- Nä jag är polis. Och jag tyckte det såg lite misstänkt ut när du kom springande och skuttade över staketet och sen försvann upp i ett träd.
Visserligen va jag väldigt nöjd med mitt skutt över staketet, jag kände mig otroligt vig och frän, men sen "försvann" jag inte upp i trädet faktiskt. Jag stod en god stund och "läste av" trädet för att se hur jag skulle klättra för det va lite lurigt. Jag blev ändå glad över polisens komplimang. Den va på nåt sätt oväntad.
- Jaha? Nä det här är min motionsform. Springa och klättra.
- Jaha ja. Då får du väl fortsätta klättra.
Säger polisen och lyser en sista gång upp i trädet som för att kolla så jag inte gömt nåt där uppe. Jag fortsatte springa och undrade hur jag skulle bete mig för att inte verka mer misstänksam. Jag började klättra i första bästa träd som visade sig inte bara luta över parkens iskalla damm utan dessutom va megahal. Jag blev rädd.

Sensmoralen av denna historien är keep on climbing in the free world och Fuck the police. Inte just den polisen för han va ju rätt snäll. Och inte min kompis Kajsa som också är polis, för hon är också snäll. Men ändå.
/simon

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".