Arier

Sveriges rövhål

Jag flyttade till Lund år 2000, senare till Malmö. I nio år har jag alltså bott i Skåne. I början tyckte jag det var hemskt exotiskt, det där att dom sa "bullar" istället för "frallor", eller när en tant kallade mig och Klimpen "pågar", när vi köpte en tunna vin av henne.

Sen vänjer man sig. Det som förr kändes udda, blir det normala, upp-och-ner-vända världen vrider sig ett halvt varv och allt blir vardag.

Därför känns det så märkligt, när man påminns om att man egentligen har så lite gemensamt med dom där jävla bonnläpparna som befolkar den här landstumpen.

I resten av Sverige, är rasism och nynazism eller litet småfestligt undantag på arbetsplatserna. I Skåne kan en hel by (läs: Vellinge Kommun) go crazy bananas på det där kristallnatten-sättet som man gärna undviker.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6101818.ab

http://sydsvenskan.se/omkretsen/vellinge/article565751/Kan-vi-sa-ska-vi-stoppa-det.html?refp=565803

Smaka på begreppet "ensamkommande flyktingbarn". Det är det som rivit upp så mycket känslor i Vellinge, som man aboslut inte kan tänka sig att hjälpa. Repetera: ensamkommande flyktingbarn. Inte bara flyktingar, utan flyktingBARN. Inte BARN som kommer med sina familjer, utan ENSAMkommande. 

Nu kan ju inte jag uttala mig om hur andra människor ska reagera, men en naturlig reaktion hade väl varit... jag vet inte... empati?

Just det, glömde bort att detta är ett humorprogram... så ett skämt, då: Surfa in på www.vellinge.se Läs rubriken, hur dom vill presentera sin kommun.

VÄLKOMMEN TILL VELLINGE

Dra åt helvete, spräng skiten. Gör det idag.

/Kringlan

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".