Tips från redax: ett antifilmtips, boktips för alla som gillar True Blood

Hanna och Nana har snöat in på tonårsböcker, Julia anti-tipsar om en fruktansvärt stereotyp bögfilm och Jesper anti-anti-tipsar (alltså tipsar) om tre dataspelsdokumentärer.

HANNA FAHL:
Så upprepar vi allihop tillsammans: DET FINNS INGEN SKAM I ATT LÄSA TONÅRSBÖCKER I VUXEN ÅLDER. INGEN SKAM.

Just nu mosar jag igenom Suzanne Collins tonårs-postapoalypsböcker The Hunger Games. Det finns två stycken hittills, en tredje ska komma, och de är fucken amazing. De utspelar sig i ett framtida USA där samhället kollapsat, och landet är uppdelat i distrikt där landets underklass producerar varor åt den rika huvudstaden. Vår huvudperson är en sextonårig tjej som blir uttagen till det årliga Hunger Games, som går ut på att alla distrikt skickar två av sina ungdomar till en gigantisk arena där de dödar varandra tills bara en finns kvar. I direktsänd tv. Lite som Battle Royal, alltså, om ni sett den filmen. Så jävla spännande. Och rätt välskrivet, det är bra mycket bättre prosa än Stephenie Meyers Twilight-tjat (och då älskar jag ändå Twilight, vill jag ha sagt).

Läs förfan.

Ett filmbolag har köpt rättigheterna, så det verkar vara en film på gång också. KAN INTE VÄNTA.

JULIA BLOMBERG:
Breakfast with Scot
är ett hett anti-tips om du verkligen vill spy galla över en film!

Macho-Eric är en avdankad hockeyspelare som efter en skada tvingats byta karriär och jobbar nu som sportkommentator på tv. En dag förändras hans liv fullkomligt när hans pojkvän Sam meddelar att de måste ta hand om hans systerson. Det visar sig att 11-årige Scot är Erics raka motsats: überfeminin, musikallover och ständigt klädd i rosa. Eftersom Eric inte har kommit ut ur garderoben försöker han i stället lära Scot att spela hockey och bli mer manlig.

Hela den här filmen är så sjukt stereotyp att man faktiskt börja undra om det är ironi! Egentligen tar den upp två allvarliga problem: en hockeyspelare som inte vågar komma ut som gay inför sitt lag och en pojke som blir mobbad för att han sticker ut. Men det funkar inte att blanda två så pass korrekta ämnen i en och samma komedi, de varken hinner eller orkar fördjupa sig i någon av frågorna. Som sagt, se den ENDAST om du verkligen behöver avreagera din inre ilska!

NANA HÅKANSSON:
Jag snöar lätt in på saker och ting. Om jag gillar en låt kan jag spela den om och om igen varje dag i ett år, om jag gillar en författare läser jag ofta alla böcker han eller hon har skrivit på raken. Just nu är jag inne på böcker som Alan Ball gillar (manusförfattaren och regissören till American Beauty, Six Feet Under och True Blood). Förra månaden läste jag alla hittills utgivna böcker i Sookie Stackhouse-serien (som True Blood är baserad på.) Nu har jag precis läst klart Towelhead av Alicia Erian, som Alan Ball gjorde en film av för två år sedan.

Towelhead utspelar sig i USA i början av 1990-talet och det första Gulfkriget. 13-åriga Jasira har precis tvingats flytta till sin pappa eftersom hennes mamma inte vill låta henne bo hos henne längre eftersom hennes pojkvän (mammans alltså) visat ett intimt intresse för Jasira. Istället för att dumpa pojkvännen är det Jasira som ska ”uppfostras”, därav flytten till pappan som för övrigt är både konservativ och aggressiv.

Jasira, som precis kommit på att hon har en sexualitet, är allmänt förvirrad och blir ganska omgående sexuellt besatt av pappans granne, en reservare i den amerikanska armén, som passar på att utnyttja situationen. I skolan inleder hon dessutom en relation med en av de få klasskamrater hon har som inte kallar henne för ”Towelhead” eller ”kamel-neger” (Jasira är halvlibanes).

Temat är alltså sexuellt uppvaknande, onani, om att dra gränser mot gubbar som är dumma och äckliga på olika sätt, amerikansk samtidshistoria och rasism. Alltså lite som True Blood fast utan vampyrer. En underhållande och samtidigt allvarlig, välskriven bok med feministiska undertoner som jag önskar att någon hade stuckit i handen på mig när jag gick på högstadiet. Men det är en bok som också en 28-åring uppskattar.

PS: För den som inte vill läsa på engelska så har Modernista nyligen gett ut Towelhead på svenska i en väldigt fin utgåva. Så fin att jag nästan vill köpa boken för att den har så himla fina pärmar!  

JESPER ENGSTRÖM:
Idag tänkte jag tipsa om tre bra dokumentärer för dig som gillar att svänga dig med nästan-klyschor som "det är dags att ta dataspel på allvar" och "TV-spel kan också vara finkultur". Då kan du se dom här och känna att du doppat tån i samtidsfloden.

Second Skin (2009)
Den här är helt ny, och handlar om ett gäng mer eller mindre kufiska typer som lever sina liv i onlinerollspel som World och Warcraft och Everquest. Ibland är det väldigt gripande och fint, som när två nördar går på sin första IRL-dejt. Ibland väldigt tragiskt, som när en kille väljer bort allt förutom en madrass, en flaska Joltcola och den där jävla dataskärmen.

The King of Kong: A Fistful of Quarters (2007)
Den här filmen har blivit ganska hypad, och helt rättvist. För den kämpande Steve Wiebe och hans jakt på antagonisten Billy Mitchells high score i arkadversionen av Donkey Kong är inget annat än hjärtskärande.

Tetris: From Russia with Love (2004)
Den här BBC-dokumentären är lite träig, men värd att se om man är intresserad av det kalla kriget om rättigheterna till klassikern Tetris, och om hur dess skapare Alexey Pajitnov lyckades med konsstycket att knappt tjäna en spänn på det. Finns att se .

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".