Stjärnpalatset = gött mos.

Redax tipsar: steampunkestetik,TV-knarkande och finsk mjukisbyxeblogg

Denna vecka peppar Julia inför nya säsongen av United states of Tara och letar efter folk som vill starta en tv-cirkel, Hanna tycker att Martin Engbergs roman "Stjärnpalatset" är svinbra. Nana har hittat en finsk mjukisbyxeblogg och  Jesper har fastnat för en brittiskt band som jobbar väldigt långsamt - dom har precis släppt sin 6:e skiva på 27 år.

HANNA FAHL:
Just nu läser jag Martin Engbergs roman "Stjärnpalatset". Den är svinbra. Jag vet inte riktigt hur man ska genrekategorisera den - det är definitivt en sorts framtidsdystopi, men jag vet inte riktigt om man kan kalla den för scifi... och den har också något uns fantasyestetik i sig, och en smula steampunkestetik (luftskepp!). Boken utspelar sig några decennier in i framtiden, när istiden är hotande nära och mänskligheten hotad. En ung flicka bor på en gård med sina föräldrar (eller är det hennes föräldrar?), i väntan på att bli hämtad till ett mystiskt öde hos en mytomspunnen världsledare. Ni hör ju, det är right up my alley.

JULIA BLOMBERG:
Andra säsongen av United States of Tara är här - som jag har väntat! I första säsongen fick vi lära känna Tara, som inte bara lever med sina två tonårsbarn och man, utan även med sina fyra alter egon. Kommer det dyka upp ett femte i säsong två, månntro?

Apropå tv-pepp vill jag efterlysa en tv-cirkel, gärna belägen i Malmö eller södra Skåne. Hanna snackar alltid om sina Friday Night Lights-fester där ett gäng träffas och peppar inför säsongspremiären. JAG VILL OCKSÅ!

Så här kommer min kontaktannons: Tv-knarkande tjej i Malmö söker likasinnade med fäbless för Big Love (måste ha sett fjärde säsongen), L-word, United States of Tara och Dollhouse. Vi ska kunna diskutera karaktärerna (inte nödvändigtvis skådisarna bakom), analysera relationer, spåna framåt och självfallet kunna gnälla och förbryllas över säsongsavslutningarna (utan att någon får panik över att de inte sett sista avsnittet). Maila om du känner dig träffad!

NANA HÅKANSSON:
Som en härlig motreaktion till alla flashiga modebloggar vill jag tipsa om finska . Kotihousut byter typ "hemmabyxor" och är helt enkelt en blogg där vanliga människor får berätta små historier om sina vardagsoutfits. Texten är både finska och på engelska.

JESPER ENGSTRÖM:
För ungefär en månad sen släpptes Sades nya skiva Soldier of Love. I en musikvärld som snurrar allt snabbare är den väl redan att betrakta som gammal, men i Sade-universum har det inte gått mer än ett par minuter. För innan dess var det nämligen tio år sen hon släppte en skiva. Tio år av total tystnad - ändå gick skivan direkt upp på förstaplatsen på den svenska albumlistan.

Det kanske i och för sig säger en del om den svenska albumlistan, och vilka som fortfarande köper skivor. Men visst rimmar det inte helt med hur det borde gå till nu för tiden.

Det är flera grejer med Sade känns väldigt omoderna just nu. Till exempel att hon knappt aldrig gör intervjuer - Och trots det är englands bäst säljande kvinnliga artist genom tiderna. Och att jag så här långt envisas med att säga "hon" istället för "dom" eftersom Sade faktiskt är ett band - som hängt ihop sen dom träffades på en konstskola 1983.

Men det är ju också så att sångerskan Sade Adu är anledningen till att publiken väntar tyst och tålmodigt. Märkligt oförändrad sen 80-talet är hon nu 51 år gammal fortfarande sjukt snygg, sjunger fantastiskt och så mycket mer vet vi inte om henne.

I en av få intervjuer i the Times nyligen berättade Sade förvånansvärt öppet om sitt liv. På 80-talet anklagades Sade och superhitten smooth operator för att vara ytlig musik och adopterades snabbt av yuppies som ville ha ett soundrack att slösa med pengar till.

Nu berättar Sade att hon i hemlighet donerade sina pengar till den brittska fackföreningsrörlsen, och det som då verkade som den mest strömlinjeformade skivbolagsprodukten, var i själva verket en av dom mest egentsinniga och envetna musikkarriärerna vi sett. Sade Adu säger att hon vägrar göra musik om hon inte har något att säga, och därför låter det nu precis som det lät då: välgjort, värdigt och väldigt sorgset.

Nästa gång Sade släpper en skiva kommer jag vara snart 40 och då är det väl jag som måste köpa den limiterade digipackutgåvan. Så att hon kan sitta där under sin korkek lite till.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".