Ingrid Segerstedt Wiberg

Journalisten, författaren, politikern med mera Ingrid Segerstedt Wiberg dog fredagen 21 maj i Göteborg. Hon blev 98 år gammal.

Ingrid Segerstedt Wiberg kämpade alltid hårt för det hon trodde på oavsett om det var populärt eller inte. Hon drev hela tiden den linje hennes samvete sa henne. Hon sneglade aldrig åt andra håll, hur obekväm hon än blev. Stötte sig med många, men blev en förebild, ja närmast en ikon för förhoppningsvis ännu fler. Det finns nämligen inte så många av hennes skrot och korn längre bland journalister och politiker.

På senare år intresserade hon sig mest för flyktingfrågor och förde en outtröttlig kamp mot den ökande främlingsfientligheten. Något som gjorde att hon utsattes för hot och trakasserier.

Men hon hade även på senare år alltid synpunkter på dagens och gårdagens journalistik. Det framgår ganska klart av den här upplagan av mediemagasinet Vår grundade mening, som sändes den 11 januari 1996. Då hade precis hennes bok om den berömda pappan Torgny Segerstedt - legendarisk chefredaktör på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning - kommit ut i en omarbetad upplaga med nya kapitel ("Torgny Segerstedt - en dotters skildring", gavs ut första gången 40 år tidigare).

Hatad av nazister
Hon berättar i programmet också om hur han motarbetades i sin kamp mot nazismen bland annat av sina journalistkollegor, som i stället borde ha slagits för yttrandefriheten.
Men Ingrid Segerstedt-Wiberg var också hatad av nazisterna. Redan på 30-talet gömde hon flyende judar i de västsvenska skogarna. Så hennes starka engagemang för förföljda människor, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet fanns förvisso redan på den tiden.

Som Folkpartipolitiker var hon också aktiv i fredsfrågor. Och det gjorde att hon ansågs en smula suspekt under det kalla krigets dagar. Hon registrerades då bland annat av Säpo. Och kallades "kommunisthäxa" så liberal hon var (hon utsågs i slutet av 90-talet till och med till Århundradets liberal…). Hon fick senare gå ända till Europadomstolen innan hon 2006 lyckas få rätt att se vad Säpo hade för anteckningar om henne. Folkpartiet lämnade hon för övrigt i slutet av 90-talet i protest mot att partiet bestämde sig för att Sveriges borde bli medlem i Nato. Hon tyckte också att Folkpartiet hade blivit för släpphänt i frågor om buggning och öppenhetsfrågor.

Bröt med GP
Ingrid Segerstedt Wiberg arbetade länge på Göteborgs-Posten. Men även den tidningen bröt hon helt med. Detta sedan ett beställt reportage om konflikten mellan rasister och antirasister stoppades.
– Det stoppades av GP:s chefredaktör, trots att han inte hade läst reportaget, sa Ingrid Segerstedt Wiberg i intervjun i Vår grundade mening. Hon blev både ilsken - och sårad. Och sedan skrev hon aldrig mer i sitt gamla husorgan, där hon tidigare hade varit politisk redaktör ända sedan Harry Hjörnes tid. Stoppa en beställd artikel signerad med namnet Segerstedt tillhör nog det dummare man kan göra.
– Det hade aldrig skett på Harry Hjörnes tid. Det var Ingrid Segerstedt Wiberg säker på. Och varnade dagens tidningsledare för att tänka för mycket på siffrorna och för lite på orden.

SR Minnen har samlat fler inslag ur arkivet om Ingrid Segerstedt Wiberg.

Ingrid Segerstedt Wiberg

Ingrid Segerstedt Wiberg, föddes den 18 juni 1911- dog den 21 maj 2010, dotter till tidningsmannen Torgny Segerstedt.
Flyktingkurator vid Göteborgs stad 1945-1948.
Redaktionssekreterare för tidskriften Världshorisont 1949-1953, ansvarig utgivare 1968-1973.
Ledarskribent - Sveriges första - på Göteborgstidningen, sedan andra redaktör på Göteborgs-Posten 1969-1976.
Ordförande i Svenska FN-förbundet 1968-1973.
Riksdagsledamot för Folkpartiet 1958-1970.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.