Esayas Isak till TT: -Jag vet att han lever

Esayas Isak har inte sett sin bror Dawit på tio år. Men tror fortfarande på att han kommer att släppas från de vidriga förhållanden han sitter fängslad under. Det framgår av den här TT-intervjun med Esayas.

Se också TT:s faktaartikel om Eritrea.

Göteborg (TT)

En pizza på Avenyn.

Ett stilla bloss utanför Dawit Isaaks port.

Det var tio år sedan.

Efter det har Esayas inte träffat sin bror.

-Jag vet att han lever. Hade han varit död hade jag fått reda på det, säger han.

På fredag har det gått ett decennium sedan den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak utan rättegång slängdes i fängelse.

-Jag tänker på honom varje dag, men det är också viktigt att vi inte glömmer alla andra journalister som sitter fängslade och som kanske inte får den uppmärksamhet som Dawit får, säger Esayas, i dag 37 år, lika gammal som Dawit var när han fängslades.

Anade inte faran

Esayas hade kommit till Sverige några år före sin storebror och efter ett återbesök 1999 hade han lovat dyrt och heligt att aldrig mer sätta sin fot i Eritrea så länge regimen är vid makten.

Dawit däremot, journalisten, var angelägen om att resa ner och fortsätta arbeta.

-Han hade ju sin pressackreditering och det fanns inget då som gjorde att han kände sig osäker.

Det var just detta bröderna pratade om den där kvällen efter pizzeriabesöket för tio år sedan, men de vädrade ingen fara.

-Nej, han var väldigt mån om att åka.

Senast Esayas fick ett konkret livstecken var en dag i november 2005 då Dawit ringde släkt och vänner i Sverige och sade att han var fri. Två dagar sedan fängslades han igen.

Naiv diplomati

-Den tysta diplomatin funkar inte. Det är bara naivt att tro det, säger Esayas Isaak.

Han tycker att man måste sätta hårt mot hårt, och kanske börja med att stänga den eritreanska ambassaden och börja granska eritreaner med anknytning till regimen.

Esayas är starkt kritisk till att regimen tvingar exileritreaner att betala två procents skatt till den eritreanska staten.

-Folk sitter i en rävsax, om du inte betalar kanske du inte får visum om du vill åka ner.

TT: Betalar du själv?

-Aldrig.

TT: Innebär det att du hotas?

-Nej, men det finns folk som fått problem när de kommit ner. Det finns en oerhörd bevakning på oss som är regimkritiker.

Diktaturer faller

Esayas Isaak tittar ut genom caféfönstret där intervjun görs och ler när han tänker på hur vackert landet är där han föddes. Verkligheten spräcker bilden och han säger att regimen och kretsen kring den är väldigt smutsig.

-Först var det ett 30 år långt krig, fruktansvärt på alla vis, men då fanns en yttre fiende. De senaste tio åren är det de egna landsmännen de kränker.

TT: Tror du att du får träffa Dawit igen?

-Absolut. Han lever under väldigt ansträngda förhållanden men han kommer väl att släppas. Vi har sett hur diktaturer fallit en efter en under våren. Så kommer det att vara en dag i Eritrea också.

Göran Sjögren/TT

------------------------------------------------------------

ERITREA, EN NATION STÖPT I KRIG

Stockholm (TT)

Eritrea är en ung nation, stöpt i krig och konflikt. I tre decennier slogs eritreanerna för sin självständighet, och det är fortfarande de gamla krigshjältarna som styr landet - med allt hårdare järnnäve.

December, 1993. Vägen till Asmara kantas av utbrända pansarfordon och blindgångare, rester av det långa kriget. Men i den vackra italienskbyggda huvudstaden är gatorna rensopade, luften hög och klar. Folkets stolthet uppenbar.

Staten Eritrea har fötts bara ett halvår tidigare. Efter 30 års kamp mot den etiopiska regimen - först ledd av kejsare Haile Selassie, sedan av diktatorn Mengistu - hade eritreanerna vunnit sin självständighet. Utan hjälp från någon. Tvärtom hade Etiopien supermakternas stöd, först USA:s och sedan Sovjetunionens.

Föredöme

Motståndsrörelsens ledare hette Isaias Afwerki. Redan under brinnande krig började han bygga upp sitt mönstersamhälle. Skolor och sjukhus byggdes i områden kontrollerade av gerillan. Kvinnors ställning främjades, de deltog i kampen på alla fronter.

Den nyfödda staten sågs av omvärlden som ett föredöme för Afrika - fattigt, men stabilt och utan korruption.

November, 1998. Tillbaka i Asmara. Cappuccinon i kaffebarerna är utmärkt. Men när flaggan halas vid den palmkantade Frihetsavenyn stannar alla i stram givakt. Till och med taxichaufförerna stannar.

Eritrea är i krig igen. Mot arvfienden Etiopien. Utlöst av en tvist om ett litet markstycke vid gränsen blir skyttegravskriget sällsynt blodigt. Minst 70 000 människor dödas på båda sidor.

Krigshjältar

Och hjälteglorian har börjat halka på sned. De allmänna val som regeringen lovade året innan syns inte till. Alla utländska biståndsorganisationer har kastats ut, regimen vill styra utan inblandning.

-De som styr Eritrea är krigshjältar, och hjältar kan vara ett knepigt gäng att ha att göra med, sade Asmarom Legesse, en USA-utbildad statsvetare som återvänt till Eritrea efter självständigheten.

Valet uteblev. I stället skärpte Afwerki sitt grepp. Och den 23 september 2001, i skuggan av terrorn i USA, slog regimen till hårt mot sina kritiker. Ett tjugotal politiker och journalister som förespråkat demokratiska reformer greps och kastades i fängelse, utan åtal eller rättegång.

En av dem: Dawit Isaak.

Tomas Härenstam/TT