1 av 3
Clarisse Coudert, Mrs. Condé Nast, bär en Delphosklänning av Mariano Fortuny, 1917.
2 av 3
Fortunyklänning. Foto: Palazzo Fortuny
3 av 3
Fortunys mönstrade klänningar. Foto: Palazzo Fortuny
28 JANUARI 2011

Mariano Fortuny - ett universalsnille som gillade Venedig, Wagner och plisserade plagg

Veckans STIL ägnar vi åt Mariano Fortuny (1871–1949). Ett universalsnille som uppfann den teknik han saknade, inom både teater och mode. Själv betraktade han sig i första hand som konstnär. Men det är som skapare av plisserade plagg han slog igenom 1907 och vars influenser man kunnat se i modet sedan dess genom att vara toppmoderna i sin enkelhet. Mariano Fortunys plisserade plagg skulle lätt kunna gå sida vid sida med kjolar och klänningar från årets vårkollektioner från modehus som Lanvin och Chloè utan att se särskilt gammalmodiga ut.

Mariano Fortuny y Madrazo, som hela hans namn löd, kunde det mesta. Det var inte för inte som han kallades för "Trollkarlen i Venedig". Hade han haft visitkort kunde han ha tryckt dit titlar som konstnär, arkitekt, scenograf, gravör, fotograf, ljussättare, uppfinnare, vetenskapsman, hantverkare och modeskapare, förstås. Men han stegrade sig inför ord som "mode". Han ville göra tidlösa ting, oavsett genre.

Klädskapande visade sig dock vara den genre där han fick mest och bäst utlopp – och respons– för all sin kreativitet, kunskap och uppfinningsrikedom. Hans kläder och textilier slog i början av 1900-talet världen med häpnad och höstade in kommentarer som: "hans tyger är utsökta, färgerna sådana som älskas av konstnärer, formerna sådana som skulptörer beundrar". Mariano Fortuny lade stor vikt vid materialen han använde och tvekade inte att arbeta med de dyraste, finaste och mest svårarbetade siden- och sammetstygerna. ”Det bästa materialet är det som kräver det mesta arbetet”, som han sade. Klänningsmodellen som kallas "Delphos" är hans kändaste, inspirerad av antiken. En sådan kan man just nu se utställd på Dansmuseet i Stockholm. Om det får vi höra mer om i programmet.

Mariano Fortuny var ursprungligen från Spanien, men flyttade som ung till Venedig där han kom att bosätta sig i ett stort palats från 1200-talet i vilket han även arbetade tillsammans med sin fru, Henriette Negrin. Hon var både musa och assistent och en viktig del i Fortunys modeskapande, inte minst genom sina kunskaper om mönsterkonstruktion och sömnad. Tillsammans blev de oslagbara.

Mellan åren 1901-1933 registrerade Fortuny 23 olika patent, alla hade de med klädproduktion att göra. Genom sitt intresse för teknik lyckades han bland annat konstruera en maskin som veckade tyger, som på en solfjäder. Vecken var smala och oregelbundna och höll i all evighet, om man inte kemtvättade klänningarna. Skisser visar en maskin gjord av koppar med porslinstuber, som troligen värmdes inifrån för att göra vecken hållbara. Ingen vet riktigt med säkerhet. Metoden gick i graven med Fortuny 1949. I programmet berättar vi även om en annan plisseringspionjär, den japanske modeskaparen Issey Miyake.

Fortuny var även en stor fantast av Richard Wagner. Om varför så många går i gång på just Wagner luftar vi också, liksom om de uppfinningar som följde av fascinationen (den scenografiskt banbrytande uppfinningen den flyttbara rundhorisonten). Fortuny var även ledande när det gällde indirekt belysning på scen. Om vikten av ljus har vi talat med en av dagens ljusmästare, Linus Fellbom. Och så avslöjar vi varför författaren Marcel Proust ansåg det värt att nämna – ja, utförande beskriva – Mariano Fortuny och hans kläder i romanen På spaning efter den tid som flytt.

Veckans gäst är Sara Danius, professor i estetik och docent i litteraturvetenskap.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".