1 av 6
I slutet av januari 1936 har filmen Top Hat med Fred Astaire och Ginger Rogers premiär på China i Stockholm. Foto: Scanpix
2 av 6
PR-foto från filmen You'll never get rich (1941). Foto: Scanpix
3 av 6
Fred Astaire i filmen Daddy Long Legs från 1955. Foto: 20th Century Fox
4 av 6
Fred Astaire och Ginger Rogers (1943). Foto: Scanpix
5 av 6
Fred Astaire 1943. Foto: Scanpix
6 av 6
Fred Astaire, med sin syster Adele, i en vaudevilleakt kallad A rainy Saturday (cirka 1906). Foto: Library of Condgress
13 MAJ 2011

Fred Astaire – dansant förmedlare av demokratisk elegans

Den amerikanske dansaren och skådespelaren Fred Astaire (1899-1987) lyckades inte bara göra dansare i alla genrer gröna av avund genom att med ett leende på läpparna virvla fram, lätt som en fjäder över filmens dansgolv. Han klädde sig bättre än de flesta också. Allt såg bra ut på honom. Hans lediga elegans har kommit att prägla herrmodet, ända sedan han dök på vita duken i början av 1930-talet. I veckans STIL berättar vi mer om denne man som kom att kallas för en ”en hjälte vars vapen var stil”.

Genom att redan under 1930-talet bära mjuka flanellbyxor med en scarf eller en slips som bälte, bekvämt skurna tweedkavajer och färgglada strumpor blev han en symbol för mellankrigstidens amerikanska herrmode. Även om han såg ut att vara född i frack, fluga och hög hatt. Han såg aldrig obekväm ut i någonting och kallades för ”en klasslös aristokrat” genom sitt charmiga och självklara sätt förmedla en bekväm och demokratisk elegans som alla, oavsett bakgrund och pengar, kunde ta till sig.

Mången modeskapare har tagit den stilen till sig genom åren, och fortsätter att göra än idag. Ralph Lauren och Giorgio Armani är bara ett par av dem som i sin yrkesverksamhet fortfarande sneglar mot Fred Astaires garderob. Men han klädde sig inte bara väl. Fred Astaire kunde dansa det omöjliga. Han dansade obekymrat uppför trappor, väggar och tak. Han dansade med paraplyer, sopborstar, hatthyllor, galgar och golfklubbor och fick allt att se lätt och okomplicerat ut.

I veckans program berättar vi mer om hur Fredrick Austerlitz blev Fred Astaire och började en karriär som spände över drygt sjuttio år (han började som barn). Under åren – närmare bestämt mellan 1933-1976 – dansade han i trettiotre musikaler och hade en mängd kvinnliga danspartners – Joan Crawford, Dolores del Rio, Rita Hayworth, Paulette Goddard, Judy Garland, Leslie Caron, Audrey Hepburn – och Ginger Rogers. Med henne gjorde han tio filmer där komedin Top Hat tillhör klassikerna inom film. Skådespelaren Katharine Hepburn sammanfattade deras kemi på vita duken (längre än så sträckte den sig inte) kort och kärnfullt: ”Han gav henne klass, hon gav honom sexappeal”.

Vi möter även Karl Dyall, en av Sveriges mest framstående dansare och musikalartister med en lång karriär bakom sig. 1984 blev han svensk mästare i breakdance och nu senast var han med i långkörarmusikalen Singing in the rain. Men det var med Fred Astaire som allt började, även för honom. Vi har även tagit en titt på modemärket Nicolaj d´Etoiles, som kallar sig för Sveriges första lyxvarumärke för män. Hur tänker de? Och så får vi veta mer om vilken stil som gäller inom dagens tävlingsdans.

Veckans gäst är Adam Kruse, butiksföreståndare för Herr Judit på Östermalm i Stockholm, en ny och lite lyxigare variant av originalet på Söder.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".