Mediernas socialamedierkörnikör Jack Werner
Mediernas socialamedierkrönikör Jack Werner

KRÖNIKA: Slutet för agendasättande journalistik

"Agendasättande journalistik". Ja, det är ett begrepp vars betydelse för tillfället är under omgörning. Beroende på vem du frågar, kommer du helt enkelt att få helt olika svar.

Vår fristående krönikör Jack Werner har funderat på det här och kommit fram till slutsatsen att vissa ord lever och dör – en verklighet vi som jobbar med just ord måste anpassa oss till.

Läs hans krönika redan nu.

"DN:s agendasättande förnekar sig inte". Så skrev Susanna Popova i en ledare i Svenska dagbladet i veckan, och sällade sig därmed till skaran av ledarskribenter som anklagar DN för att vara just agendasättande. Även Alice Teodorescu, chef för Göteborgs-Postens ledarsida, nationalekonomen Tino Sanandaji, och – och tro mig, jag försöker inte smeta någonting på någon, jag bara påpekar var ordet oftast förekommer – bloggen Avpixlat återvänder ofta till detta begrepp för att skildra DN:s ohederlighet.

Problemet för dem är att de har agendasätteriet egen bakgård. Att bedriva agendasättande journalistik betyder att göra egna avslöjanden och gräv som andra journalister hoppar på och börjar undersöka själva. Att gå först. Såväl Svd som GP har vid olika tillfällen beskrivit sin journalistik som agendasättande, och hade bara Sanandaji och Avpixlat haft koll på hur journalistik går till hade de vetat att deras strävan präglas av agendasätteri eller åtminstone försök till det.

Så varför använder de ordet? Jo, för att det inte längre betyder vad det betytt. Googla det och du kommer upptäcka att fem av tio träffar på den första resultatssidan använder ”agendasättande” som en omskrivning för ”kampanjjournalistik”, det vill säga journalistik som genom att utelämna eller förstärka utvalda delar försöker uppnå ett syfte. Att vara agendasättande är enligt dem att vinkla.

All etisk journalistik är vinklad. Den tar ställning för demokrati, yttrandefrihet och allas lika värde. Delvis som ett svar på detta har bland annat sverigedemokratiska höjdare kallat journalister för ”nationens fiender”, och denna konflikt kommer pågå så länge de båda parterna håller på sina kärnvärderingar. Detta har jag pratat om på denna plats förut, och tänker därför inte gå in på det närmare nu. Hellre vill jag diskutera själva ordet ”agendasättande”, för det leder oss in på en väg till att förstå många av de till synes små konflikter som i dag blossar upp gång på gång.

Dagen efter att Donald Trump vann presidentvalet i USA lade Alice Teodorescu skulden på det verklighetsfrånvända etablissemanget. Det är så det går ”när fred, frihet och mat på bordet inte längre verkar självklart för att fokus ligger på genusdagis och ideologiskt renläriga museer”, skrev hon.

Genusdagis och agendasättande dyker upp gång på gång som symboler. Det förstnämnda är för konservativa ett signalord som symboliserar kritik mot statens pysslande med godhetsrunkande identitetspolitik som verklighetens folk skiter i. För exempelvis HBTQ-personer betyder genusdagis dock ett enormt framsteg, ett synliggörande och en acceptans från majoritetssamhället. De tu pratar samma språk men på olika dialekter, och pratar därför förbi varandra.

I NPR:s mediegranskande program ”On the media” diskuterades nyligen ords förvandling över tid, och språkvetaren John McWhorter slog fast att vi får vänja oss vid att se ord komma och gå. N-ord förvandlas till färgad som blir svart och till slut rasifierad. De som himlar med ögonen och anklagar förändringen för att vara självupptagna detaljfrågor missar, menade McWhorter, att orden rostar på grund av vad vi laddar dem med. Om några år kommer troligen även rasifierad ha sarkasmerats sönder av vår kulturs inneboende rasism, och då måste ett nytt ord till för att säga det vi egentligen vill säga.

För åtminstone vissa grupper, de som har som minst förtroende för vår yrkeskår, är ordet ”agendasättande” redan där. Och vi, som arbetar med ord, kanske helt enkelt bara har att anpassa oss.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".