Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Förmiddag i P4 Gävleborg är programmet som gör dig smart, uppdaterad och glad.
24 januari 2011

Att klubba ner kollegor och le mot Horace

Publicerat måndag 24 januari 2011 kl 11.18
Lillebeth Nordqvist
(13 min)
Vad hade Freud sagt om det här?

Efter en synnerligen dåsig helg fortsatte Förmiddagen att promenera runt i pyjamas.

Varför drömmer vi? Kan vi förstå drömmarnas innehåll? I dagens program väckte vi våra sömniga minnen till liv och ställde frågan om hur vi egentligen ska tolka de där förvirrade nattupplevelserna.

Allmängeniet Goran Milutinovic pratade om likheten mellan dröm och fylla.

KBT-terapeuten Maria Johansson gav tips mot sömnproblem.

Dessutom delade Kristin med sig av följande dröm:

Jag står på en bokhylla mitt i vad som ser ut att vara en flod, men nog egentligen är ett fält.
Världen är översvämmad och nu balanserar jag på det som råkar sticka upp ur vattenmassorna. Runtomkring mig ser jag fler bokhyllor, det är ett helt system, och jag förstår genast att det här är en tävling. För att överleva själv måste jag slå ner de andra som står på bokhyllorna.

Någon kommer emot mig. Det är morgonprogramledaren Larry. Han verkar skrämmande. Jag bryter loss en hylla och svingar ett slag mot hans skalle. Larry faller ner i floden och försvinner. Första hindret avklarat. Nu kommer ytterligare en person emot mig. Det är Madde. Jag slår ner henne också. Nu kan jag hoppa på hyllsystemen och komma in till det som forfarande är land.

Min familj är vid flodkanten. De är hungriga, men här finns ingen mat. Allt som finns är en automat där man kan mata in sitt bankkort och få en färdigbakad pizza. Men ingen har något kort.

Det blir ingen pizza.

Jag går vidare och kommer upp i de höga bergen. Här är det vinter. Snömassorna tornar upp omkring mig, men flera kilometer nedanför de branta backarna ser jag en by. Dit ska jag gå. Där finns vila.

Jag har klättrat över toppen nu. Det värsta är över. Men när jag tittar upp ser en man på en lätt motorcykel. Det är jultomten i läderdräkt. Han tar sats med sitt fordon och kastar sig nedför de branta backarna.

Det går fort fort och tomten tappar kontrollen, men trots att han ramlar runt med sin motorcykel återfår han balansen. Han kör en dödsdömd slalom, men han klarar sig.

Plötsligt är vi nere vid bergets fot. Tomten försvinner, och jag letar mig in i den lilla byns trånga stengränder. Snart kommer jag till ett hus med mycket låg takhöjd. Det är Horace Engdahls hus. Här vet jag att jag är säker.

Den forne akademisekreteraren visar mig foton från när han var med på inspelningarna av tv-serien Lost. Jag tänker ”häftigt” och vi ler mot varandra. Sedan vaknar jag.

Det är lördag morgon klockan 8, och utan att jag har rört en lem har jag redan varit med om ett actionäventyr.


Vad betydde denna dröm? Och vad kan vi lära oss av av vårt nattliga svammel? Drömpedagogen Lillebeth Nordqvist gav några svar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".